Det finns en röd tråd i Socialdemokraternas debattsvar gällande olika vårdformer. 

Framtida hot mot Överums nyupprättade primärvård lindas in i olika argument om satsningar på boendemiljön i samhället med exempel från piazzan, lekplatser, badplatser och laxtrappa – som om det skulle garantera en fortsatt primärvård i samhället.

När regionens medarbetares löner ska avhandlas kommer det en uppräkning på arbetsmiljöåtgärder, utveckling, utbildning och faktiskt arbetsskor. Man har all rätt att formulera sig efter eget huvud men även ett ansvar att svara på den egentliga frågan. Vad garanterar primärvårdens fortlevnad och utveckling? Vad ger medarbetaren högre lön? 

En löneförhandling handlar om lön. Inget annat. Facken accepterar rimligen inte att diskutera annat än lön vid förhandlingarna. Det är vad som efterfrågas så rimligt är att svara på lönefrågan. Den står i fokus och ska inte lindas in i och kollras bort i resonemang om arbetsmiljö, utbildning, utveckling vilket ligger i arbetsgivaransvaret. Inte blandas in som en löneförmån. Märkligt resonerat när medarbetarna återkommande pekar på lönefrågan och man kallar sig ett arbetarparti som vill delbetala arbetet med ett par arbetsskor. Dom ryms svårligen i lönekuvertet. 

Primärvården har ett stort antal mycket nöjda skattebetalare som valt att lista sig hos den entreprenörsdrivna vården precis som väldigt många är mycket nöjda med regionens egna hälsocentraler. Det förutsätter ett konkurrensneutralt förhållande för att utvecklas och där de entreprenörsdrivna mottagningarna ges möjlighet att öppna filialer precis som regionen. Grunden är i båda exemplen ekonomi.

Lönerna i regionen för medarbetarna måste prioriteras för yrkeserfarna, särskilt yrkeserfarna och arbete på icke kontorsarbetstid med särskild hänsyn taget till sjuksköterskorna. Primärvården med utveckling av nära vård måste ges resurstillskott för utveckling och samarbete med kommunen. Den entreprenörsdrivna vården ska ges den respekt som den förtjänar.  

Det regelmässiga svaret från socialdemokraterna med en palett av olika åtgärder lindar in och kollrar bort kärnfrågan enbart för att förblinda och hindra klarsyn: att lönerna måste prioriteras och primärvårdens möjligheter stärkas i stort – och särskilt för landsbygden.