Genom skattesänkningar, privatiseringar och nedskärningar av det gemensamma är Sverige idag ett av de länder där klassklyftorna ökar snabbast. Sverige har gått från en politik för jämlikhet och arbete åt alla till massarbetslöshet och nyfattigdom.
Denna politik brukar samlas under begreppet nyliberalism. En av deras viktigaste förespråkare och idégivare var nationalekonomen Milton Friedman. Han hävdar att det finns en naturlig arbetslöshet i samhället och den skall ingen regering försöka sig på att ändra genom en aktiv ekonomisk politik. Just nu är det enligt denna teori en naturlig arbetslöshet på cirka 9 procent i Sverige. 1990 var arbetslösheten 2,4 procent.
Den nyliberala politiken genomför privatiseringar och nedskärningar inom den offentliga sektorn och medborgarna får då en betydligt sämre kvalitet inom denna. Dessutom innebär denna politik en förmögenhetsomflyttning från det gemensamma till riskkapitalister och privata företag. Stora skattesänkningar för storföretagen, höginkomsttagarna leder till att klassamhället förstärks ytterligare och det sker en omvänd fördelningspolitik från fattig till rik. Sveriges riksdag har sänkt skatterna från sent 1980-tal till nutid på omkring 400 miljarder kronor. Det motsvarar idag nästan en halv statsbudget. Den nyliberala politiken genomför en kraftig maktförskjutning till arbetsgivarnas fördel gentemot löntagarnas politiska intressen. Dels genom att upprätthålla en hög arbetslöshet men också genom t.ex. begränsningar i strejkrätten, försämringar inom LAS och i vårt socialförsäkringssystem.
Därför var det bra och viktigt när LO på sin kongress 2016 antog ett offensivt ekonomiskt program med namnet ”Totalrenovera Sverige”. Detta program har som mål att återigen erövra en ekonomisk politik för full sysselsättning och ett jämlikare samhälle. En sådan politik är också nödvändig om det skall bli någon aktivitet och fart på arbetarrörelsen igen.
Med den nyliberala politiken så minskar både de privata och offentliga investeringarna i samhället. Sverige behöver därför genomföra stora infrastruktursatsningar med bland annat nybyggnationer av stambanor som t ex byggandet av en Östersjöbana samt upprustning av de äldre järnvägarna som byggdes under senare delen av 1800-talet.
Bostadsbristen är också ett akut problem som måste lösas. I Sverige behöver det byggas cirka 700 000 lägenheter under de kommande tio åren och dessa bostäder ska subventioneras av staten så att de blir tillgängliga för alla oavsett inkomst. Jämte dessa satsningar så behövs det kraftfulla investeringar inom stora delar av vår offentliga sektor samt förstärkningar inom vårt socialförsäkringssystem och då inte minst i pensionssystemet.
Den svenska staten har idag unika möjligheter att låna till investeringar då staten mer eller mindre får betalt för att genomföra dessa då realräntan i praktiken blir till plus för staten.
Dessutom, men inte minst, så är dessa satsningar och investeringar viktiga för oss om Sverige skall nå våra gemensamma uppställda klimatmål. Ytterligare gröna investeringar är nödvändiga att genomföra så att Sverige på ett aktivt sätt tar ansvar för vår gemensamma planet. Arbete åt alla är dessutom viktigt om samhället ska komma åt brottsligheten och då inte minst gängkriminaliteten i Sverige.