Regeringen Reinfeldt med Moderaterna i spetsen torgförde arbetslinjen, och genom åren har många insett att detta är kärnan i vår välfärdsstat – att så många som möjligt arbetar för att skyddet för de som inte kan arbeta ska kunna vara så bra som bara möjligt.
Samtidigt når nu arbetslösheten nya höjder. Vi står inför den svårlösta ekvationen där allt färre arbetande ska försörja allt fler som inte arbetar. Ett tecken på att problemen är djupgående är att även långtidsarbetslösheten ökar. Enligt ILO-definitionen har Sverige nu 300 000 långtidsarbetslösa – bland den högsta andelen i Europa. Målet om EU:s lägsta arbetslöshet 2020, som statsminister Stefan Löfven drev inför valet 2014, är regeringen och Sverige långt ifrån att uppnå.
I stället har regeringen minskat skillnaden mellan att arbeta och att vara arbetslös. Att förändra regelverket för a-kassan så att det knappt krävs någon kvalifikation kan bli förödande. Därtill har ersättningen höjts till 26 400 i månaden. Det är över 7 000 kr mer i månaden än den genomsnittliga totala pensionen.
Dropparna urholkar stenen. Införandet av en familjevecka (mer ledig tid från jobbet på arbetsgivarens nota), höjningen av garantipensionen, försöken att permanent försöka ta bort karensavdraget och minskade kontroller inom sjukförsäkringen är samtliga åtgärder som minskar antalet i arbetskraften och incitamenten till arbete. Varje enskild förändring kan motiveras för att lösa ett givet problem, men tillsammans undergräver de hela fundamentet som systemet står på.
• Varför slita ett helt arbetsliv om pensionen inte blir högre?
• Varför ta ett jobb för 28 000 kr i månaden om ersättningen från a-kassan är nästan lika hög?
• Varför driva ett företag med långa arbetsdagar och kort semester (om ens någon), när de skatter man betalar in läggs på betald ledighet för starka väljargrupper?
I klarspråk: Ju fler som försörjer sig genom arbete och företagande, desto mindre medel går till understöd och bidrag. I Sverige har små och medelstora företag varit helt avgörande för tillväxten. Fyra av fem nya jobb har sedan 1990 skapats i dessa företag och 2 miljoner människor arbetar där – fler personer än i någon annan sektor. De mindre och växande företagen står för den största andelen av de kommunala skatteintäkterna i 189 av Sveriges 290 kommuner.
Det är nedslående att principer som vårt samhälle byggts på offras så lättvindigt. Ett ständigt utökat antal förmåner som inte hänger ihop och höjda ersättningar som motverkar incitamenten till arbete, vittnar om en framtid där statens utgifter inte blir hanterbara. Företag och företagare kan och vill bidra till rättvisa system som gynnar vårt land. Därför vill vi nu mana till besinning och vårt budskap till regering, län och kommuner är enkelt. Gör om, gör rätt. Arbete före bidrag.