I början av november hade oppositionsrådet i Västerviks kommun, Harald Hjalmarsson ett debattinlägg där han argumenterar för byggandet av en Östersjöbana som förbinder Kalmar med Linköping.
Hjalmarssons argumentation är adekvat och viktig sett från både de norra och södra delarna av regionen. I stort ansluter vi som har våra rötter inom arbetarrörelsen, oss till Hjalmarssons uppfattning i frågan.
Den svenska arbetarrörelsen har alltid aktivt drivit frågan om en väl fungerande infrastruktur. Det socialdemokratiska arbetarpartiets (SAP, S) krisprogram från tidigt 1930-tal, hade som mål att bekämpa massarbetslösheten i samhället bland annat med hjälp av infrastruktursatsningar. Med ett lyckat resultat då arbetslösheten med dessa åtgärder sjönk till den lägsta nivån under hela mellankrigsperioden.
Under LO:s senaste kongress 2016 antogs en rapport med titeln ”Totalrenovera Sverige”, där målet för LO är att återskapa den fulla sysselsättningen i samhället. För att nå detta politiska mål anser därför LO att det krävs stora satsningar på infrastruktur, bostadsbyggande och vårt utbildningssystem.
Söder om Mälaren så utgör flera av våra kommuner i regionen en enda arbetsmarknad och detta då tillsammans med Gotland. Vi skulle med en Östersjöbana binda ihop de norra och södra delarna och dessa båda skulle då kunna utgöra en gemensam arbetsmarknad tillsammans med exempelvis Östergötland. De konflikter som finns mellan regionens norra och södra del skulle kunna lösas på ett kreativt sätt då vi får en Östersjöbana som på ett positivt sätt bygger ihop hela vår region.
Enligt den ranking som Svenskt Näringsliv genomförde 2019, så hade vår region Sveriges mest eftersatta infrastruktur. Oskarhamn låg på sista plats, Västervik på 286, av Sveriges 290 kommuner. Vår eftersatta infrastruktur syns också i statistiken kring vår regions placering när det gäller frågan om tillväxten i Sverige. Precis som med infrastrukturen så ligger vi även här i division 6.
För näringslivet öppnas det upp helt nya möjligheter för produktion med ett modernt järnvägssystem, där företagens produkter på ett snabbare sätt kan nå marknaden. Satsningen på en modernisering av infrastrukturen kan då få som en positiv konsekvens att det blir mer attraktivt för företagen att etablera sig i vår region.
Närheten till de båda universiteten i Kalmar och Linköping gör det också möjligt för näringslivet att skaffa sig kompetens och spetskompetens. Närheten till de båda universiteten är också bra för den offentliga sektorn, då även denna får tillgångar på välutbildad och professionell personal. Detta behövs för att vi skall kunna bibehålla en bra och god kvalitet inom denna sektor. För våra ungdomar som skall läsa vidare på universitetet, så blir både universiteten i Linköping och Kalmar attraktiva då de båda ligger inom pendlingsavstånd.
En Östersjöbana öppnar även upp och ger oss i regionen helt andra möjligheter till kulturellt utbyte i hela regionen från Kalmar till Linköping. Inom vår region skulle den negativa befolkningstrenden istället kunna vändas till dess motsats det vill säga befolkningsökning. Då det moderna järnvägssystemet möjliggör pendling och att människorna på ett helt annat sätt kan välja sitt boende. Om vi ska nå klimatmålen i Sverige så är det också nödvändigt att bygga ut och modernisera hela järnvägsnätet i Sverige.
Vi ser positivt på byggandet av en Östersjöbana då den skapar stora möjligheter för tillväxt och nya arbetstillfällen.
Krister Mattsson
Anders Södergren
Stefan Nilsson
Peter Iselau
Lillemor Ljungkvist
Roy Karlsson
Tankesmedjan Perspektiv