För hundra år sedan, före penicillinet och streptomycinet, skördade tuberkulosen offer i nästan varje familj. Lunginflammation var den stora dödsorsaken bland gamla. Obetydliga sår kunde snabbt bli livshotande. Blodförgiftning var närmast en dödsdom.
Idag glömmer vi lätt bort hur epokgörande antibiotikan var för välfärden. Risken är stor att vi kommer att bli varse det inom en inte allt för avlägsen framtid.
Hotet växer om en värld där människor åter kommer att duka under, av sådant som idag betraktas som harmlösa infektioner, på grund av att det inte finns något antibiotikum som hjälper. Detta är ett av de absolut största hälsohoten framöver
Det finns exempelvis former av tuberkulos, som är resistenta mot alla mediciner. På flera svenska sjukhus har neonatalavdelningar (för barn som fötts för tidigt) på senare år drabbats av multiresistenta infektioner, med tragiska dödsfall som följd.
Orsakerna är många: Läkare som skriver ut antibiotika för lättvindigt. Patienter som inte fullföljer behandlingen, så att bakterierna tar ny fart när antibiotikan försvinner. Bristande läkemedelsförsörjning i utsatta länder, vilket kan medföra att en halvårs- till årslång tuberkulosbehandling avbryts.
Även djurhållningen i många länder ökar resistensen, då antibiotika används slentrianmässigt för att öka produktionen. Det är kanske det viktigaste skälet till att utländskt griskött är billigare än det svenska, i kombination med våra strängare regler om hur stort utrymme djuren ska ha. Detta samverkar. Sjukdomar sprids lättare i trånga stallar och då behövs mer antibiotika.
I EU-valrörelsen 2014 drev vi kristdemokrater denna fråga. Svenska bönder bedriver föredömlig djuruppfödning utan missbruk av antibiotika. De missgynnas idag, särskilt som de större ytorna ökar kostnaderna. Istället borde andra länder anpassa sig efter våra regler.
Med Göran Hägglund (KD) som socialminister lyftes frågorna om antibiotikaresistens på dagordningen. Folkhälsomyndigheten fick kraftigt förstärkta medel och Göran Hägglund tog initiativ till den nationella läkemedelsstrategin. Som följd av det brukar man numera oftast inte skriva ut penicillin vid öroninflammation och banala halsinfektioner.
WHO antog på försommaren en global plan mot antibiotikaresistens. Den omfattar förbättrad medvetenhet, förebyggande åtgärder, minskad användning av antibiotika samt utveckling av nya läkemedel, diagnosmetoder och vacciner.
Nu gäller det att trycka på så att alla länder gör verklighet av den globala planen. Annars finns risk att situationen om några decennier liknar den som rådde före upptäckten av penicillinet.
Så klaga inte nästa gång barnen har öroninflammation och doktorn inte skriver ut penicillin utan ger allmänna råd om smärtlindring och febernedsättande. Var tacksam att läkaren tar ansvar! Det borde fler läkare göra – i fler länder. Och så länge man inte kan garantera antibiotikafritt kött från utlandet – köp svenskt! På så sätt kan du påverka framtiden.