Anmälningsplikten är symbolpolitik när den är som sämst

Svar på ledartexten "Om en nödvändig anmälningsplikt" den 26 augusti.

Debattören är kritisk till ledarsidans argument för anmälningsplikt och menar att kritiken mot förslaget inte handlar om ideologi, utan om grundläggande etik.

Debattören är kritisk till ledarsidans argument för anmälningsplikt och menar att kritiken mot förslaget inte handlar om ideologi, utan om grundläggande etik.

Foto:

Debatt2023-08-30 05:07
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

VT:s ledarsida skriver ofta klokt och tankeväckande men här har det hamnat snett. Av rubriken att döma förväntade jag mig ett par citationstecken runt ordet ”nödvändig” men det kom aldrig. Som borgerlig politiker, centerpartist i regionfullmäktige, är jag en del av den majoritet som motsatt sig anmälningsplikten som ska utredas och jag ser mig tvungen att replikera.

Ledarsidan skriver att motargumenten mot anmälningsplikten kommer av ideologi eller gammal vana att värna papperslösa. Ideologin är inte oviktig men att påstå att motargument kommer av gammal vana är ett mer än lovligt slappt argument. Man kan lika gärna tala om grundläggande etik.

Staten ska inte lägga sig i människors liv mer än nödvändigt, håller inte ledarsidan med om det? En grundsten i den moderata ideologin, om nu ledarsidan bekänner sig till den, har varit tankar om samhällets olika sfärer; politiken har sin sfär, kulturen en annan, marknaden en och så vidare. Målet har varit ett ”allsidighetens samhälle”. Om de myndighetsanställda, läs vårdpersonal, ska gå under politikens logik – i stället för att följa Hippokrates etiska principer så raserar man allt vad vård går ut på och det går dessutom på tvärs mot både Moderaternas ideologi och gamla vana. I värsta fall blir vi tvungna till den civila olydnad ledarsidan varnar oss för, och med det faktiskt ta ansvar i vår yrkesroll, för att inte senare behöva stå till svars för orimligheter politiker pådyvlat oss. Det finns det otäcka exempel på i historien. 

Ledarsidan skriver att Tidöavtalet öppnar upp för undantag, och nämner akutsjukvården som ett tänkbart exempel. Problemet är bara att utredningsdirektiven som nu har getts är tydliga med att INGA undantag ska göras, det verkar ledarsidan ha missat. Varifrån kommer denna nya borgerliga vurm för den starka staten som med sina tentakler kommer oss alltmer in på livet?

Ledarsidan radar upp argumenten för en anmälningsplikt men jag tror, jag vet inte men jag tror, att det viktigaste för Tidöpartierna (läs SD) är att markera mot och göra livet så krångligt det bara går för en av de mest utsatta grupperna i det här landet – papperslösa. Särskilt många människor att utvisa kommer vi inte att hitta. Symbolpolitik när den är som sämst alltså. Kan det röra sig om ideologi och den gamla vanan att alltid försöka skylla allt på invandrare?