Alliansen knakar i fogarna

Vänner? Annie Lööf (C) , Anna Kinberg Batra (M), Ebba Busch Thor (KD) och Jan Björklund (L).

Vänner? Annie Lööf (C) , Anna Kinberg Batra (M), Ebba Busch Thor (KD) och Jan Björklund (L).

Foto: Janerik Henriksson/TT

Debatt2017-02-13 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Mellan åren 2006–2014 fick de fyra allianspartierna förtroendet att regera Sverige. Inre sammanhållning baserad på kompromissvilja och god personkemi bidrog till detta. Idag är motsättningarna stora och beror främst på oenighet om man ska samarbeta med Sverigedemokraterna eller inte.

Moderaterna och med vissa reservationer även Kristdemokraterna är öppna för samarbete i frågor där partierna har likartad uppfattning Liberalerna och Centern liksom de röd-gröna partierna säger bestämt nej med hänvisning till SD:s bruna förflutna och mycket negativa inställning till migrationspolitiken. En förutsättning för en eventuell alliansregering efter valet 2018 är att partierna går till val som en allians.

Alla fyra Allianspartierna säger sig idag vara inställda på att gå till val som en allians. Nödvändiga och ibland svåra kompromisser krävs om Alliansen ska ha en framtid. Den måste även bli större än de rödgröna.

Detta försvåras om KS som många mätningar visar inte klarar fyraprocentspärren.

Om Alliansen efter valet blir mindre än de rödgröna blir problemen och därmed motsättningarna så stora att den troligen faller samman.Ett önskeläge för vår statsminister som vill ha en blocköverskridande samverkan. I detta läge kommer inställningen till någon form av samverkan med SD att spela stor roll. Den opinionsmässigt framgångsrika centerledaren Annie Lööf har bestämt deklarerat att hon går i opposition om moderaterna insisterar på SD-stöd om detta krävs för att kunna bilda regering.

Inte heller liberalerna vill ha SD-samverkan. Båda partierna har också stort stöd bland sina väljare för sin inställning medan moderaterna har majoritetsstöd bland sina väljare för SD-samverkan.

Regeringsbildninen efter valet 2018 kan som vi ovan sett bli mycket komplicerad. Om migrations- och framför allt integrationspolitiken misslyckas har SD stora möjligheter att öka sitt väljarstöd som idag enligt flera mätningar ligger kring 18 procent. Redan idag har SD stort inflytande utanför budgetområdet. Vid vågmästarställning mellan de båda blocken anpassas förslagen till riksdagen ofta så att man får stöd av SD vid omröstningarna. Mest gynnas allianspartierna, men ibland även de rödgröna.

De stora motsättningarna både inom Alliansen och mellan blocken kan innebära att Sveriges politiska karta helt ändras efter riksdagsvalet 2018. Även inom det rödgröna blocket finns motsättningar och då främst mellan de ideologiskt oförenliga Socialdemokraterna och Miljöpartiet.