Debatten om att legalisera narkotika är absurd. Inte ett ord om den värsta drogen av alla, alkohol. Inget annat berusningsmedel orsakar så mycket skada.
Jag är nykterist – men inte för att jag är duktig som avstår. Orsaken finns i min uppväxt. Hela släkten var nykterister och alkohol över huvud taget inte ett samtalsämne. Jag fick inte den prägling i barndomen som krävs för att de flesta av oss ska uppskatta alkohol i vuxen ålder. Några är genetiskt disponerade för alkoholism, men lyckligtvis är jag inte en av dem.
I ungdomen var jag en tönt. Jag sysslade med trolleri och modellflygplan. Jag spelade trumpet och valthorn i en ungdomsorkester av det pinsamma slaget. Vi hade uniformer och framförde figurativ marschmusik på gator och torg. I tonåren får man stryk för mindre.
Jag slutade med tönterierna och blev som folk. Vilket på den tiden innebar att man rökte, drack mellanöl och billigt vin och tyckte att skolan var pest. Jag började röka, dricka, blev obstinat på lektionerna och läste läxorna i smyg.
Som jag har spytt för att bli accepterad.
När jag blev äldre bestämde jag mig för att sluta följa flocken. Jag återupptog mina intressen och slutade dricka. Varför ska jag hälla i mig något som smakar vedervärdigt och som bara gör mig seg i huvudet och vinglig i benen?
Som nykterist, oavsett orsak, hamnar man i vissa avseenden utanför samhället. Det sociala livet är marinerat av alkohol. Jag har fram till nu hållit käft om att jag inte dricker. Det vet bara mina vänner. Vilket fick en märklig effekt året när jag fyllde 50. Vi hyrde stadsteatern för att presentera vår idé om att skapa ett stort evenemang i Västervik. Men det uppfattades som en 50-årsfest och folk kom dragande med presenter. De allra flesta överlämnade vin och sprit. Bland dem fanns flera av Västerviks mest framstående medborgare. Ingen reflekterade ens över att det finns människor som av olika skäl avstår från alkohol.
Det skulle aldrig falla mig in att vid en tillställning klandra någon för att de dricker alkohol. Det vore socialt självmord. Men det är helt i sin ordning att trakassera den som tackar nej.
Jag har blivit hånad för nykter alkoholist och otaliga gånger fått frågan om jag slåss i fyllan. Det kan jag stå ut med, men inte att bli hotad med stryk om jag inte tar en sup och uppträder som folk.
Numera håller jag mig undan offentliga tillställningar med inslag av alkohol. Och jag har lärt mig att dricka en öl eller ett glas vin för att kunna närvara när jag måste. Det är priset för att inte bli utfryst.
En stilla undran – hur kan det accepteras att människor hotas med misshandel för att de avstår en drog? Nästa gång blir det polisanmälan för olaga hot, även om jag tvivlar att anmälan drivs till åtal. För alkohol är den heligaste av alla kor.