Om vi bara rycker på axlarna och pekar på andra länders utsläpp kommer vi aldrig framåt mot att begränsa den globala uppvärmningen. Klimat- och miljöminister Isabella Lövin (MP) har helt rätt i sitt resonemang (DN 23/8). Och det är just det som helt logiskt leder fram till slutsatsen att företaget Preem borde få genomföra sin uppmärksammade utbyggnad av raffinaderiet utanför Lysekil.

Utbyggnaden gäller tillstånd att använda maximalt 13,9 miljoner ton råvara per år, i stället för dagens 11,4 miljoner ton. Preem vill även få tillstånd att ta hand om tjockolja till bland annat fartygsbränsle, vilket skulle leda till att utsläppen från anläggningen dubbleras. Även om 500 000 ton av utsläppen skulle bindas i en planerad anläggning har det blivit ett rött skynke för bland annat Naturskyddsföreningen och länsstyrelsen i Västra Götaland, som har protesterat mot utbyggnaden.

Trots att Preems utbyggnad redan blivit godkänd av mark- och miljödomstolen har ärendet alltså landat på regeringens bord. Motiveringen är att de ökade utsläppen från raffinaderiet skulle göra det svårt för Sverige att nå klimatmålen.

Regeringen står nu alltså inför valet mellan att ha goda förutsättningar att nå det nationella utsläppsmålet, eller att faktiskt göra en klimatinsats för hela planeten. Det är nämligen rimligt att anta att ett nej till utbyggnaden utanför Lysekil skulle innebära att en sådan i stället byggs någon annanstans i världen, av Preem eller något annat bolag. Detta eftersom det finns en efterfrågan på bränslet som tillverkas, och den efterfrågan kan inte önskas bort. Frågan handlar alltså inte om ja eller nej till raffinaderiet, utan bara om i vilket land, och under vilken lagstiftning, det ska komma att ligga.

Regeringen har möjligheten att låta Preem bygga i Sverige, lyda under vår stränga miljölagstiftning och betala våra höga skatter. Eftersom produkten i form av bensin och diesel kommer att användas av oss i Sverige innebär det också att vi tar ansvar för de utsläpp som vi själva genererar genom vår konsumtion. Vi minskar dessutom utsläppen från transporterna av samma produkt om den skulle tillverkas i något annat land. Kanske kan det även bli så att den planerade anläggningen för att fånga in och lagra koldioxid inte blir av om produktionen måste placeras utanför Sverige.

Nog är det förståeligt att den spontana reaktionen från Lövin är negativ. Men nu har hon och regeringen chansen att visa att de klarar av att tänka ett steg längre och ta ansvar för hela världens utsläpp när möjligheten finns. Och valet mellan begränsade utsläpp i världen och minskade utsläpp i Sverige borde vara uppenbart för en regering med så hög svansföring internationellt.

Klimatpolitik som gör skillnad är inte den som sopar över utsläpp på resten av världen för att kunna visa upp ett skinande rent Sverige. När regeringen nu har möjlighet att kontrollera och reglera utsläpp från en produktion som kommer att ske oavsett, är det enda rimliga att ta den.