Ledare Det blir intressant att se vilka konsekvenser minoritetsstyret får för budgetbeslutet. Tidigare budgetjusteringar visade att den styrande minoriteten inte helt kan avfärda resten av partierna.

För att få en majoritet för ett förslag krävs att den samlade oppositionen enas, eller att man får med sig en eller flera partier av den styrande koalitionen.

Att ett parti skulle rösta på något annat partis budgetmotion är knappast aktuellt. Och några gemensamma förslag från flera partier har inte inkommit. Konsekvensen av en splittrad opposition är därmed att det sannolikt endast är enstaka detaljer som kommer att justeras från de styrande partiernas förslag, om ens det.

Något som är positivt i minoritetsstyrets budgetförslag är att det utgår från att skatten ska vara oförändrad under de närmaste åren. Detta jämfört med en omvärld som allt oftare börjar tala om skattehöjningar som en nödvändighet.

Men samtidigt är vi på väg in i en lågkonjunktur och det finns stora osäkerheter i budgeten. Bland annat räknar man med en fortsatt befolkningsökning de närmaste åren, baserat på prognoser från samhällsbyggnadsenheten. Det framgår dock inte av budgeten hur ökningen påverkar skatteintäkterna.

Till hur stor del antas inflyttning bestå av individer som bidrar med nettoinbetalningar till skattesystemet?

De prognostiserade skatteintäkterna baseras främst på prognoser från SKL. Totalt antas kommunens intäkter öka med 115 miljoner per år, under de närmaste åren.

Men blir denna intäktsökning mindre på grund av en hastig lågkonjunktur så äter det snabbt upp det planerade överskottet på cirka 20 miljoner per år. För att bedöma de styrande partiernas förmåga att inte låta skatten skena behöver de förtydliga att de avser behålla skatten oförändrad under hela konjunkturcykeln.

Södra infarten är ett kapitel för sig. Både för att denna planerade investering hanteras utanför självfinansieringskravet och för dess extraordinära omfattning. Till detta kan tilläggas det besynnerliga i att budgetera 170 miljoner de närmaste åren för en investering som ännu inte är beslutad.

Det börjar bli hög tid att tydligt redovisa hur mycket detta projekt hittills kostat skattebetalarna trots att något beslut aldrig fattats. Likaså är det dags att de styrande meddelar hur mycket de är villiga att fortsätta spendera innan de faktiskt bestämmer sig för att bygga vägen.

Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna yrkar i sina respektive budgetförslag på att den södra infarten ska strykas som budgetpost. Även Kristdemokraterna yrkar avslag i och med att extern finansiering för 75 procent av kostnaden saknas.

Det intressanta med SD:s förslag är att de samtidigt lägger fram en motion till fullmäktige om att bygga en alternativ väg för samhällsviktiga transporter. Det är andra gången de föreslår detta. Men skam den som ger sig!

Förra gången fick de avslag på motionen med hänvisning till att en södra infart ändå ska byggas. Trots att varken beslut om en södra infart eller finansiering är klart. Och trots att Enheten för samhällsskydd och beredskap konstaterade att förslaget skulle vara möjligt att genomföra.

Motionen är en smula brännande, då den pekar på det ohållbara i den nuvarande politiska hållningen. Både ekonomiskt och logiskt. Argumenten för en södra infart håller på att glida förespråkarna ur händerna. De har gjort allt för att upprätthålla bilden av att infarten är nödvändig. Men bilden håller på att krackelera.

En alternativ väg för samhällsviktiga transporter skulle i sammanhanget kosta en spottstyver. Och samtidigt minska behovet av en ny infart. Det är en synnerligen god investering. Men givetvis också synnerligen besvärande för de politiker som till varje pris vill bygga en södra infart.