Ledare Kristdemokraterna ser ut att göra bra ifrån sig i valet till Europaparlamentet 26 maj. Den Trumptravesterande kampanjen ”Make EU lagom again” har såväl hyllats som hatats. Visst är kampanjen allmänt hållen. Alla partier ställer i princip upp på parollen ”EU ska göra mer av det vi bryr oss om och mindre av resten”. Å andra sidan vet faktiskt de flesta vad KD menar. Problemet är egentligen att det har väldigt lite med arbetet i Europaparlamentet att göra.

Diskussionen om EU:s maktbefogenheter är ingalunda oviktig. Tvärtom är behovet av den mer påträngande än någonsin efter införandet av den så kallade sociala pelaren. Men det är en fråga som i grund och botten avgörs i de mellanstatliga fördragen och därmed beroende av regeringens och riksdagens agerande. Frågan om EU:s gränser hör hemma i riksdagsvalet.

Därtill grumlades snabbt KD:s hållning om ett mindre men bättre EU. Partiledaren Ebba Busch Thor gick nyligen ut med att KD vill se EU-regler för kärnkraften. Det står förstås KD fritt att vilja framhäva partiets välvilliga inställning till kärnkraften, den behövs. Men att ena sekunden säga att man vill minska exempelvis Europaparlamentets makt för att i nästa säga att man vill öka den är sällsynt osammanhängande.

Ansvaret för reglering av och säkerhet kring kärnkraft ligger i dag på nationell nivå. Något som medlemsländerna över lag är väldigt nöjda med. Denna ansvarsfördelning har också uttryckligen påpekats av EU i bland annat kärnsäkerhetsdirektivet från 2009. Det finns inga egentliga fördelar med att föra över denna beslutanderätt till EU-nivå. KD försöker bara göra vad Socialdemokraterna så ofta gör. Det man inte får igenom i riksdagen försöker man i stället få EU att besluta för att kringgå folkviljan. Det är en lumpen metod.

KD gör även en stor sak av att vara emot att Turkiet, så som landet har utvecklats, ska bli EU-medlem. Ett rimligt ställningstagande i sak, men det är alla överens om. Det finns ingen påtaglig rörelse som driver på för turkiskt medlemskap. Att de långsiktiga förhandlingarna inte ställs in helt är för att fortsatt erbjuda en morot för en mer demokratisk utveckling. Att ge sken av något annat är oseriöst.

Likaså är det oseriöst när ungdomsförbundet förkunnar att ”Sverige ska inte lida på grund av att andra länder inte kan skydda sina gränser”. Det påstås vara ett argument för ett stärkt gemensamt gränsskydd. Det kan då lika gärna sägas att EU:s sydligaste länder inte ska behöva lägga halva sin statsbudget på att hålla borta migranter som dras till Sverige bland annat på grund av den generösa återföreningsrätt som KD förespråkar.

Att KD lyckats framställa sig som ett parti som tar sig an valrörelsen på ett sakligt politiskt sätt är enastående. Kampanjen verkar främst vara sammansatt av ett antal populistiska förslag som antingen inte går ihop eller som avgörs någon annanstans. Visst, partiet kallar inte alla sina motståndare för högerextremister som S och C gör. Men är det en lämplig nivå att mäta sig mot?