Insändare Vart är vi på väg? Istället för att vara glada och positiva tycks det finnas en tendens till att vara mer negativ och nästan hänge sig till att söka fel!

Artikelserien ”Det var en gång en holme” tycker jag är ett bra exempel på detta. Första insändaren präglas av ett negativt synsätt om än historiebeskrivningen tycks vara korrekt.

Men betänk: om inte exploatören fått genomföra sitt projekt så hade med stor sannolikhet den så kallade Smörjhallen alltjämt stått kvar och ytterligare ett tiotal år gått innan en förändring skett. Det var väl toppenbra att en världskänd musiker förvärvade holmen och att något hände i vår lilla ”stad”. Och hur ofta händer det? Något som alla kan glädjas av eller – nästan alla. Förehavandena kring den lokala politikern är nu historia.

Att denna lilla holme i denna ”smått sorgliga lilla saga” inte tillhör det ”offentliga” utan ingår i ett privat projekt torde istället vara alla ”kära västerviksbor” till fördel, glädje och nytta. Betänk alternativet.

Insändaren tycks nästan förfasa sig eller i varje fall ifrågasätter – med en negativ klang – hur många västerviksbor som kommer att ta in på det nya hotellet eller förvärva en lägenhet där. Ja, svaret fick vi häromdagen (den 20 mars). Och det var ju väntat positivt och logiskt.

Att andra än vi västerviksbor köper en lägenhet här får vi vara tacksamma för. Och hur många tar in på hotell i sin egen stad? Jag har inte gjort det.

Och solar sig på de nya bryggorna gör många – och fler lär det bli. Många fler. Och så får vi hoppas att det omtalade ”flytande” hotellet blir en verklighet.

Vår lilla holme har fått ett lyckligt slut och förvandlats till ett så kallat landmärke för Västervik, vilket vi så väl behöver.

Nej, västerviksbor. Tänk positivt så kan vi snart kalla staden för ”Golden City”.