Debatt Att förtäta en stad är ingen lätt uppgift. I ryggen bör man ha en översiktsplan som pekar ut grova riktlinjer för hur staden ska växa. När den finns på plats zoomar man in på mindre områden, analyserar platsen i fråga utifrån till exempel praktiska, sociala och kulturella värden. Den bedömningen ligger till grund för vad som lämpar sig på platsen.

I det här fallet verkar det snarare som att det inkommit ett förslag till kommunen som man har valt att arbeta vidare med. Så kan det självklart också gå till men man behöver fortfarande göra samma analys av platsens kvaliteter och värden.

Det är helt rätt att låta staden växa åt söder. Detta blir naturligare om det finns etablerade publika platser eller som i det här fallet förutsättningar för att skapa en. Västervik saknar inte platser där man kan förtäta med bostäder, men platser med den här karaktären och typ av byggnad finns det bara en av.

Kattkulleberget är en tomt med övervägande del berg, något som känns unikt för en publik plats. På berget ligger idag ett vattentorn byggt 1905. Tornet nästan växer upp ur berget med sin grova sockelvåning i natursten. Resten av tornet är byggt i ett mörkt tegel och gestaltat med en sträng geometri där delen från mark till klocka är en sexkantig form som sedan övergår till den runda formen som omsluter själva vattenbehållaren. Den runda delen har indelningar i ljusare tegel som ger tornet en pampig avslutning uppåt. Vattentornet känns väldigt självklart där det står ensamt på berget.

Ska man göra något med tornet bör man utgå från platsens och byggnadens förutsättningar. Som skisserna visar får man inte plats att göra bostäder i det befintliga vattentornet. Håltagningarna för fönster slår sönder geometrin och den föreslagna tillbyggnaden med trapphus och hiss samtalar inte alls med den befintliga byggnaden. Förslaget kan inte heller ses som en modern kontrast då det inte finns något modernt med vare sig formspråket eller materialet. Att dessutom prata om länken som något transparent är en omskrivning av verkligheten. Glas är sällan transparent och nerifrån gör bjälklagen/balkongplattorna att länken kommer att upplevas som ett massivt byggnadselement som vuxit ihop med vattentornet. Det spelar ingen roll om tillbyggnaden är en våning lägre eller mindre till ytan. Problemet är att formmässigt få ihop det runda tornet med en annan byggnadskropp.

Ett gott exempel är förvandlingen av fängelset, några hundra meter från platsen. Det borde kunna inspirera till förädlingen av Kattkulla. Ge en landskapsarkitekt uppdraget att skapa en bergspark med växter från skärgården. Tornet å sin sida skulle kunna bli ett vandrarhem, museum eller restaurang med tillhörande festvåning eller varför inte ett väldigt fint klättercenter.

Tillsammans med S:t Petri, S:t Gertrud och varmbadhuset är vattentornet ett viktigt inslag i Västerviks stadssiluett. Att förstöra en för Västervik så unik och visuellt viktig byggnad genom att trycka in halva lägenheter, ta upp fönster och lägga till en nästan lika stor huskropp som det befintliga tornet känns som en dålig och ogenomtänkt lösning.

Ta vara på de karaktärsbildande byggnader som finns och utveckla dem på deras villkor. Tänk långsiktigt och stärk Västerviks identitet som en stad med unika förutsättningar.