Så har då Uppdrag granskning gjort sitt reportage om Slottsholmen, där vissa politiker och Björn Ulvaeus utpekas som korrupta och egoistiska profitörer. Människor som vi tidigare betraktat och beundrat som kreativa och begåvade aktörer.
Medias makt är stor och en timmes tv-tid kan tydligen rasera allt det som under många år, ja årtionden byggts upp. Björns framgångssaga och hans önskan att bygga upp något för sin hemstad Västervik, har blivit en byggnad som nu kritiseras för att inte leva upp till det utlovade, en samlingsplats.
Men även om byggnaden är väl stor och dominerande på bästa läget i stan, så innehåller den både bostadsrätter (27 st), hotellrum med kök (11 st) och hela nedre botten blir en restaurang. En mötesplats på cirka 1000 kvadratmeter för 200 sittande gäster. Här blir en scen för musik och uppträdande, även danslystna kan roa sig här.
Därtill en uteservering för 200-300 personer, som kan njuta av synen av alla de båtar som lägger till vid bryggorna. Kanske kan det utlovade ”flytande hotellet” omförhandlas. Min förhoppning är att det blir till ett fast hotell i anslutning till marinan, vid Tändsticksområdet. Enligt befintlig plan skymmer hotellet helt vyn mot Slottsruinen, det är ju synd!
I alla de politiska turerna kring detta komplex, har Harald Hjalmarsson varit mest aktiv. Men om jag har förstått det hela rätt har även andra politiker och partiledare varit överens om att stödja byggnadens uppförande. Turerna har varit många. Men när vi nu står inför fullbordat verk, vad tjänar då denna pajkastning till?
Nej, låt oss Västerviksbor vara stolta över att vi fått en byggnad, ett landmärke, som tillsammans med Visfestivalen ger staden ett fortsatt gott rykte och ett nytt spännande ansikte. Se gärna Häggbladska huset vid Strandvägen som en förebild. När denna femvåningsfastighet, med paradlägenheter, reste sig över de små träkåkarna jublade Västerviksborna.
Emil Häggblad, som tjänat sin förmögenhet på guldgruvor i Sydafrika, satsade sina pengar på att uppföra byggnaden. I maj 1910 påbörjades arbetet med att närmare 1 000 pålar slogs ned i den sanka marken, där vid Gamlebyviken. Häggbladska huset fick såväl butiker i markplanet som en fin strandpromenad. Västerviksborna var nöjda och Emil Häggblad utnämndes senare till brittisk vicekonsul.
Så må då Björn Ulvaeus bli utnämnd till ambassadör för Västervik och Harald Hjalmarsson bli en god och moderat riksdagsman!
Hoppas,