På framtidens arbetsplats finns makten hos de anställda

Att människor blir sjuka av sina arbeten ställer frågan om makten över arbetet. Vem bestämmer? På vilken grund fattas besluten?

"Bland de yrken som har mest rapporterad ohälsa finner man kvinnoyrken inom offentlig sektor, men även byggnadsarbetare har höga siffror", skriver debattören som vill att mer makt ska ges åt de personer som faktiskt utför arbetena på företagen.

"Bland de yrken som har mest rapporterad ohälsa finner man kvinnoyrken inom offentlig sektor, men även byggnadsarbetare har höga siffror", skriver debattören som vill att mer makt ska ges åt de personer som faktiskt utför arbetena på företagen.

Foto: Hasse Holmberg / TT

Debatt2021-09-20 06:24
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Arbetsmiljöverket har nyligen gjort en undersökning som visar att 38 procent av de arbetande i Sverige upplever att de mår dåligt av sitt arbete, fysiskt eller psykiskt. Det är mer än en tredjedel.

Bland de yrken som har mest rapporterad ohälsa finner man kvinnoyrken inom offentlig sektor, men även byggnadsarbetare har höga siffror.

Den som hävdar att klassamhället tillhör historien har minst sagt bevisläget emot sig. Det är vi som med vårt arbete ser till att samhällets basfunktioner är i drift som är de mest slitna.

Arbetslivets problem grundar sig i hur arbetsplatserna styrs. Chefer och byråkrater fattar de flesta avgörande besluten, inte vi som arbetar. De fattar besluten efter de direktiv de får av ägare (inom privat sektor) och politiker (inom offentlig sektor). Dessa grupper har som drivkraft att befästa sina egna positioner och föröka sin egen rikedom. Kortsiktig vinst och kostnadsminimering är de lagar de sätter upp för hur verksamheterna ska fungera. Att arbeta under dessa förhållanden tar död på kreativiteten, det är stressigt och slitigt, det är också nedbrytande att veta att kvaliteten på ens arbetes resultat ofta är långt ner på priolistan.

Stora grupper av beslutsfattare är dessutom kostsamma, de har som tendens att på egen maskin växa i omfattning, någon som illustreras av att Sverige idag har en större byråkrati, som andel av arbetskraften, än Sovjetunionen hade. Beslut som fattas högt upp i en hierarki är oftast sämre då förstahandsinformation om behov och förutsättningar där arbetet verkligen äger rum saknas i kontoren och möteslokalerna där beslutsfattarna huserar.

Det är ingen ofrånkomlig naturlag att det ska vara på det här sättet, det går att ändra på. Vi som arbetar måste ha ett maktanspråk på våra arbetsplatser. Med sammanhållning och beslutsamhet kan vi bryta elitens maktmonopol. Vi har rätt att organisera vårt arbete på ett sätt som främjar samhällets bästa och vår egen hälsa. Hos oss som arbetar finns kompetensen att göra arbetsplatserna både trevligare och effektivare. Att flytta ner makten och på det sättet slippa den byråkratiska kolossen av chefer och tjänstemän skulle frigöra enorma resurser i ren arbetstid. Utvecklingspotentialen i att fler är delaktiga, tar ansvar och driver verksamheten framåt kan knappast överskattas. På framtidens arbetsplats finns makten hos oss som utför arbetet.