Inför Fadime Sahindals minnesdag upprepade Nyamko Sabuni (L) i Expressen (18/1) sitt krav på regeringen att snarast tillsätta en utredning om förbud mot kusinäktenskap. Det är en fråga som Liberalerna drivit länge, men som inte hörsammats av Stefan Löfven (S) och ännu inte heller av Magdalena Andersson (S).
Att kusinäktenskap är ett av klaners maktmedel är vida känt. Det rör sig ofta om tvångsäktenskap, där mannen eller kvinnan med påtryckningar eller hot om våld påtvingas ett giftermål med sin släkting. Det är vanligt förekommande idag särskilt i Mellanöstern och Nordafrika, och härstammar från både kulturella sedvänjor och ren pragmatism. Giftermål inom familjen var – och är – ett sätt för släkten att gardera sig från arvstvister. Det var även ett sätt att hålla klanens medlemmar nära bundna och lojala, vilket fortfarande gäller idag.
Även om det var en pragmatisk lösning där och då så är det inget som behövs eller bör leva kvar i Sverige. Klaner är närmast per automatik ett hot mot nuvarande rättsordning. De är konstruktioner som ska kunna stå emot statens makt för att bestämma egna spelregler, vilket är en utmaning som en stat inte får tolerera. Svensk lag måste gälla för alla. Allt annat är ett svek mot alla dem som satt sin tro till Sverige, men som inte har något annat sätt att lämna klanen än genom statens insatser.
Det är även känt att klanstrukturer används av kriminella syndikat, i samma syfte. Den stora maffian ‘Ndrangheta i Italien använder till exempel regelbundet kusingifte eftersom det bygger större lojalitet till den egna gruppen, och större misstänksamhet och fientlighet till det utomstående samhället. Kvinnorna tvingas till giftermål, så att männen blir låsta och deras barn blir en naturlig nästa generation av både förtryck och kriminalitet. Det blir som ett självspelande piano, som kan upprätthålla sig själv genom incest och våld, och slutresultatet blir bara vånda för alla parter förutom dem som sitter på toppen av denna klanstruktur.
Argumenten för att bekämpa kusinäktenskap är många, men argumenten för att behålla det är få. Om kniviga arvstvister skulle uppstå kan vi för all del lagstifta om kusiners arvsrätt i stället. Ändå har denna debatt förts i 20 år utan vidare resultat. Om regeringen fortsätter att lägga locket på så bör Liberalerna förankra sitt förslag inom oppositionen och driva det tillsammans. Detta är för viktigt för att låta vänta i 20 år till. Om inte för samhällets skull, så för alla de som tvingas leva under dessa förhållanden.