Den 8 juli skriver vd:n för Svensk Vindenergi, Daniel Badman i en debattartikel i VT, om utredningen som rör det så kallade ”vindkraftsvetot” – vilket är en möjlighet för en kommun att avslå en ansökan om etablering av vindkraft inom kommunens gränser. Badman konstaterar att det kommunala planmonopolet kvarstår, att ett positivt besked från kommunen är ett måste, att olika intressen skall vägas mot varandra och att enskildas intressen skall beaktas. Ja, han säger sig till och med tycka det är bra – självklarheter, tycker vi.

Svensk Vindenergi har som syfte att bana väg för utbyggd vindkraft. Bärande argument är ökad elanvändning som en följd av ”klimatrelaterade” investeringar i industrin, ökad elektrifiering i transportsektorn samt en oundviklig ”omställning” (läs elektrifiering) av vårt samhälle.

Om vi backar tillbaka i tiden kan vi konstatera att vår tunga industri varit elektrifierad sedan hundra år tillbaka. Det är tack vare god tillgång på prisvärd energi som vi har det land vi har i dag. Till att börja med handlade det om rinnande vatten som tämjdes var helst det var möjligt. Därefter byggdes vattenkraften ut innebärande att elektriciteten distribueras via ledningar, som sträckte sig från norr till söder, öst till väst och slutligen ut till slott, koja och lägenhet.

Under andra halvan av förra seklet kompletterades elproduktionen med kärnkraft, vilket gav oss stabil och prisvärd el dygnet runt, hela året. Förnyelsebart och fossilfri. Vi hade världens mest utvecklade elsystem, viket avundades av många. Vi var ledande på såväl elteknik som kärnkraftsteknik.

Men så kom kärnkraftsdebatten. För snart femtio år sedan blossade det upp en diskussion om kärnkraftens vara, där de som var emot lyfte fram riskerna för olyckor, människors hälsa och oro. Alternativet påstods redan då vara vind- och solkraft.

Det var bara en hake man inte talade om – vindkraft funkar inte när vinden står stilla och solkraft är tämligen värdelöst när solen krupit bakom horisonten. Problemet kan rimligtvis inte kommit som en överraskning då all jordens befolkning, i alla tider, brottats med problemet.

Politiken har luffat på efter sin egen logik och nu är det allmänna tankegodset att vi måste ställa om till mer vind- och solkraft, trots att vi innerst inne vet att det inte fungerar – om det är el man vill ha i sina vägguttag.

Det är här som Badman äntrar scenen med skönmålning och tunna argument om att vindkraft är billigt att bygga, vad nu det spelar för roll om det inte levererar dygnet runt, året runt.

Nu är det helt plötsligt viktigt att alla kommuner ska bidra till samhällets elektrifiering och omställning. Till vadå?

Ska alla kommuner ”ställa om” genom att bygga enorma vindkraftindustrier, göra sin landsbygd obeboelig och förstöra livet för många av sina invånare? Varför blir det helt plötsligt ett kommunalt ansvar att ställa upp, när det är rikspolitiken som förstört det elsystem vi en gång hade, med ogenomtänkta och naiva åtgärder?

Moderaterna i Norra Tjust ställer inte upp på det här. För oss är alla invånare i kommunen viktiga. Kommunen själv uttrycker det i de egna ”hållbarhetsmålen” så som ”Livskvalitet varje dag”. Är det då rimligt att offra delar av landsbygden och livskvaliteten för de som bor och verkar där?

Man ska inte laga eller byta något som inte är trasigt när det räcker med underhåll och renovering.