Geologisk odyssé i Tjustbygden

Berggrunden har många sevärdheter att erbjuda.

30 juli 2004 01:00
Varje dag tar vi tusentals steg på marken och tänker egentligen inte så mycket på underlaget.
Berggrunden kan tyckas ganska statisk och fast som, ja just det, berget. Sett över en period av några miljarder år känns däremot marken som vi står på inte så fast. Stora krafter (som faktiskt fortfarande verkar) har gjort att jordskorpan veckats, dragits isär och flyttat på sig. Hade förloppet varit snabbare hade vi inte stått särskilt stadigt. Tryck och höga temperaturer inverkar också på bildandet av olika bergarter.
För att utforska ett av Sveriges mest intressanta områden ur geologisk synpunkt ger vi oss ut i Tjust på geologisk odyssé med Rune Oppgården som ciceron.
Ett stenbrott kan vara betydligt intressantare än vad det kanske verkar vid första anblicken. Vårt första stopp gör vi i stenbrottet i Rödsle söder om Västervik. Där slår Rune loss en bit grå granit med stenhammaren för att få en färsk brottyta att visa på.
- Det grå är fältspater och det mörka glimmer. De glasliknande mineralen är kvarts.
Alla känner nog igen granitens lite gryniga karaktär. Det heter att det är en kristallin bergart och det innebär att det går att se kristaller av de olika mineralerna som ingår.
Det är kanske inte så naturromantiskt att studera geologi i ett stenbrott och inte heller längs med landsvägen, men Rune tar oss med på upptäcktsfärd utmed E22. Han är vår Argus och vi är argonauter på en kringelkrokig färd.
- Nu är vi i kvartsitområdet, säger Rune när vi mellanlandar i Almvik.
Kvartsiten är slät i strukturen och glasartad, ett resultat av hårt sammanpressad sand med partiklar av ler och mo. Den är ganska mörk och aningen rödaktig i färgen och känns lite glatt under fingrarna.
- Den här ytan har legat horisontellt, men nu står den upp. Det beror på rörelser i jordskorpan, säger Rune och pekar på bergväggen utmed vägen.
Det är fascinerande att rörelser, som pågår hela tiden utan att vi ens lägger märke till det, bokstavligen kan ställa världen på ända. Till exempel går berget här i mjuka vågor     det har helt enkelt veckats ihop under hårt tryck.
- Det beror på att på ett djup av några hundra meter så har massan ingenstans att ta vägen. Istället för krossning blir det veckbildning.
Hade berget utsatts för det här trycket på ytan hade det alltså blivit till stenblock.

Där vi står syns också ett stråk av en mörkare bergart i kvartsiten. Det är diorit som har pressats upp genom en spricka i berget. Så våldsamt som det låter är det inte riktigt. Dioriten har varit väldigt het och har som magma gått upp som en så kallad smälta genom berget.
En annan geologisk sevärdhet finns 500 meter söder om Tjust motell.
Här gungar det förhistoriska havet plötsligen till. Det vi ser nu är urgamla vågrörelser som satt sitt avtryck i berget. Böljeslagsmärken är förstenade sediment som gjort avtryck av det karaktäristiska vågmönstret som bildas i havsbottnen nära stranden.
Böljeslagsmärkena är vackra, men mest spektakulärt i området är nog Kasimirsborgsgnejsen och Loftahammargraniten. De båda bergarterna ser ut som inverterade varianter av varandra. Loftahammargraniten har jättestora rödbruna fältspatkristaller i en mörkare grå massa. Kasimirsborgsgnejsen däremot har mörka fläckar i en ljusare grundmassa och beskrivs bäst som leopardfläckig.
Vårt geologiska äventyr tar oss genom en kohage i Kasimirsborg där en stor kohjord dundrar fram. När vi visar oss vid deras horisont sätter de fart så att det svischar i det höga gräset. Vi ska ända ut mot Gamlebyviken där solen idag glittrar i vattnet     den unika Kasimirsborgsgnejsen är inte lättillgänglig. Vi klamrar oss fast med fingerspetsarna i de branta klipphällarna på väg ut mot det exempel som Rune tycker är absolut bäst.

Och det är värt det, för vackrare bergarter får man leta efter. Handen njuter också av stenhällens struktur. Slätt, med skrovligare lite nedsänkta mörka fläckar.
Innan vi, likt Odysseus, återvänder till utgångspunkten klättrar vi upp på Garpedansberget i Gamleby. Utsikten är vidunderlig, men det är berget i sig som vi kommit för att titta på. Berget är en jätterundhäll som bildades under istiden, då isen klämde åt berggrunden från två håll. Garpedansberget är en ö av granit i kvartsitomgivningen och efter 10000 år av vittring kan vi nu se vilka av granitens beståndsdelar som är hårdare än de övriga. I berget har bildats små gropar med vittringssand som består av kvarts. Fältspat och glimmer har vittrat kemiskt och försvunnit. Även stråk av rödare kvarts står upp som små åsar i berget. De pekar mot sydost och Västervik     vårt Ithaka.

FAKTA n Västerviks geologi
De vanligaste bergarterna i Tjust är granit, kvartsit och mörka lite släta, massformiga, bergarter som gabbro, diorit och dioritskiffer. Kvartsiter i centrum, graniter väster och norr om det och gabbro, diorit och dioritskiffer i nordost.
De ränder som till exempel dioriten har bildat i det omgivande berget har stor betydelse för geologerna. Genom att studera vilken bergart som trängt upp genom en annan går det att bestämma de olika bergarterna åldersmässigt i förhållande till varandra.
En utförligare beskrivning av berggrunden finns i Erik Elfströms "Västerviksområdets berggrund".
Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!