I den första perioden var det uppvisning från hemmalagets sida. Man lyckades med i stort sett allt: taktiskt klockrena, pricksäkra avslut och tålmodigt försvarsspel. När poängvassaste backen Kevin Schulze lämnade öppnade det upp för andra backar att kliva fram offensivt. Och som de gjorde det i den första perioden. Niklas Enberg dunkade in 1–0 via ribban efter 04:56. 19 sekunder senare stod det 2–0 sedan Niklas Folin skickat in ett backskott efter Jens Holmströms tekning. Målvaktsbyte i Södertälje då: George Sörensen ut, Alexander Sahlin in. När VIK spelade power play i slutet av perioden vandrade Kim Johansson in och hittade krysset bakom Sahlin fram till 3–0. Propagandahockey från VIK i period ett.

Någon propagandahockey bjöds det inte på i andra, åtminstone inte av samma dignitet som i första. Men det bekommer nog inte VIK-laget mycket, då ledningen var tre mål även efter 40 minuter. Det enda orosmolnet var att Victor Öhman inte kom till spel i andra perioden. Det misstänks att en skada satte stopp för fortsatt medverkan. Målen i perioden föll sent. Ken Jäger – påhittig och klurig matchen igenom – lekte Alex Ovechkin och direktsköt in 4–0 efter 16:17 och knappt en minut senare hade Nikolai Meyer reducerat.

Efter en pigg SSK-start i tredje visades Jacob Bjerselius ut och gästerna fick reduceringchans direkt, men en föredömlig box play-uppsättning förhindrade det.

Minuterna tickade på och det var närmare 5–1 än 4–2. Då kom en ny VIK-utvisning i samband med periodens power break. Dock städades den också av och med åtta minuter kvar var fokus solklart för VIK: håll undan. Uppdraget blev enklare då Lucas Carlsson tappade humöret efter 13:19 och oprovocerat gav Emil Kruse en smäll och visades ut. Det numerära överläget förvandlades dock till 4 mot 4 då Ken Jäger straffades hårdare än Sebastian Höglund när duon hade en intern uppgörelse.

De fem sista minuterna spelade VIK klokt mot ett ganska tröttkört Södertälje. VIK:s tre poäng betyder att det bara skiljer två poäng mellan lagen nu.