Till skillnad mot många andra dartklubbar runtom i Sverige så försöker Gunnebo bedriva en verkligt seriös verksamhet.

– Många klubbar, särskilt i de större städerna, utgår från restauranger, barer eller pubar där de under 18 år oftast inte ens kan spela. Det gör också att det inte finns något större intresse på vidare satsningar mot till exempel parasport. Jag skulle nog säga att det bara är vi och ett tiotal andra klubbar i Sverige som skulle klara av det, säger Tomas Kallin, ansvarig i Gunnebo Dart.

Om den egna klubben:

Artikelbild

| Sex mobila banor finns, varav två är handikappanpassade.

– På tävlingssidan har det blivit katastrof. På grund av flera konkurser hos andra klubbar runtom i Sverige så blev vi uppflyttade en division, till division 2, på riksnivå. Serierna var redan ihopsatta när vi anmälde oss och när vi upptäckte att vi skulle ha resor till Sollefteå under seriespelet var det nog ingen som jublade. För oss är det 80 mil, enkel resa, suckar Kallin.

Det låter ju bokstavligen helt sjukt?

– Ja, men i och med att vi blev inplockade så hamnade vi i serien där de andra lagen hade försvunnit ifrån. Sammandraget i Sollefteå kommer att ta en hel helg och vi lär nog åka upp i två bilar. Det blir ganska stora bensinkostnader också, fast vi har inte riktigt något val med de bestämmelser som finns. För om vi inte skulle dyka upp blir det bötesbelopp modell större.

Även i distriktsserierna berättar Tomas att utvecklingen går åt samma håll.

Artikelbild

– Fast där är det inte konkurser utan misskötsel. Saker som styrelseprotokoll och lite annat saknas ofta. Alltså folk som tycker det är roligt att spela dart, men mindre kul med allt annat. Så det är lite tråkigt. I vissa fall kan man undra hur vissa av de klubbarna ens går runt.

Tomas själv berättar att han uppskattningsvis jobbar runt tre timmar per dag – bara för att försöka hitta nya sätt att dra in pengar till föreningen.

För Gunnebo, som startades upp 2012, är ingen vanlig dartförening på det sättet. Man vill istället satsa och utvecklas på alla sätt det går.

Just för tillfället är man i full ordning med att renovera lokalen som nyligen gjorts handikappanpassat. Utöver det har man också bytt mobila banor och börjat med fysisk aktivitet på recept.

– Fysisk aktivitet på recept började vi med i våras. Grundtanken är att de som kanske har det lite svårare – det kan vara rullstolsbundna, personer med psykisk ohälsa eller något helt annat som sociala svårigheter – får komma ut att göra något. Vi försöker hjälpa dem vi kan och egentligen är det nog bara blinda vi inte har förutsättningar för än. Så vi kör alltid lite olika aktiviteter här varje tisdag, och det verkar uppskattas.

De mobila banorna klubben invigdes på ett läger på Ludvigsborgsskolan i somras.

– Det var många som ungdomar där som knappt ville gå därifrån. Många sa att dart minsann var roligare än bowling, ler Tomas.

Däremot får klubben kämpa för att behålla de juniorer som finns i klubben.

– Förutsättningarna är väl inte de bästa, där heller. Tävlingarna är ganska få och ibland ganska långt bort. Det blir en kostnadsfråga där också och flera har väl tröttnat litegrann. Just nu har vi väl runt sex-sju stycken juniorer i klubben, som däremot inte tävlar.

Något tävlande blir det heller inte för Tomas Kallin.

– Jag tar mig inte ens in i B-laget för tillfället. Den insikten har jag fått då jag behöver opereras och så först, innan det blir aktuellt. Tills dess ska jag försöka hjälpa alla andra. I början var målet mest att kunna spela den här fascinerade sporten, men nu ser vi större möjligheter.