Det är mullrande motorer, det är hög ljudvolym, det är vassa armbågar, det är skitiga naglar, det är tuffa tag.
Det är Stubbracet.
Det är så långt ifrån Deepak Chopras lyxspa du kan komma.
Västerviks-Tidningens utsända står mitt på en åker mellan Överum och Gamleby.
- Varenda muskel får sig en genomgång. Det här är mycket bättre än ett spa, säger 67-årige Almgren från Westerviks motorsportklubb.
Han ler. Det är lerigt värre. Den ena gubben efter den andra kommer in från banan och med mungiporna uppe i pannan.
De ser ut som de viljat hälla i sig lera, men missat munnarna.
- Jag fick en stroke för sju år sedan, men det fanns aldrig någon tvekan. Jag skulle upp på motorcykeln igen. Och nu kör jag. Det här är bästa motionen man kan få, berättar Almgren.
Han har inte jättebråttom på banan med sin gamla motorcykel från 1981.
- Jag har inte kniven mot strupen som de yngre. Så jag kan ligga i skiten, i sprutet bakom. Det gör inget. Det är jäkligt skojigt med lera. Det ska vara skitigt. Det är en del av sporten. Det är många här som skämtar innan racet, men under loppet så kommer armbågarna fram. Men om grannen vill köra om så kommer hornen fram på mig också. Det kan jag lova.
Det är bästa förutsättningarna för enduro. Det är halt och blött.
- Ju halare desto roligare, resonerar Almgren.
Det kan hända olyckor förstås.
- Sticker cykeln iväg är det bara att hoppa av och springa med, menar Almgren.
Johan Hjortbrandt från Ankarsrum fick göra just så.
I full fart slutade bromsen att fungera.
- Då blir man lite överraskad. Jag siktade mellan två andra förare så det gick bra. Ingen kom till skada. Annars hade det kunnat bli en ny olycka.
Det har gått ett tag sedan han bröt benet i en motorcykelolycka som kunde slutat mycket värre. Han sålde motorcykeln. Han var sjukskriven ett längre tag.
- Det var ett litet helvete där ett tag med ett stort öppet sår och en massa infektioner på varandra. Jag ska komma igång och köra igen tänkte jag ändå och det gör jag nu.
Livet leker igen. Han ler ikapp med de övriga deltagarna på Stubbracet innan han ska ge sig ut på nästa runda.
Sixten Edman får vänta på sin tur.
- Jag är för liten för att köra nu med de vuxna. Jag är bara sex år.
Efter några timmar när alla kört klart så ser han fram emot att åka ut i leran.
- Fastnar jag så är det bara att burna, säger han.
Han är inte rädd för en lerinpackning. Det är lera för livet så att säga.