Progg och klimatångest – så syns det på servisen

Soppterriner, smöraskar och karotter. Serviser får samlares hjärtan att bulta och väcker minnen till liv. Hur vi dukar våra bord säger också mycket om oss människor och den tid vi lever i.

17 februari 2020 08:37

Måltiden har stor betydelse. Vi äter inte bara för att bli mätta, vi passar också på att samla familjen, socialisera och knyta vänskapsband. Kanske är det därför som många av oss har ett alldeles särskilt varmt förhållande till serviser. Få föremål kan som en tallrik eller en tekopp på ett ögonblick förflytta oss till barndomens syrenberså och farmors blåbärskaka.

Hur vi dukar våra bord säger också mycket om vilken klass vi tillhör och om tidsandan.

Från 1800-talet har vi gått från serviser i mängder av delar med sirlig dekor, till 1970-talets enkla vardagstallrikar i orange och brunt.

Borgares påfund

I Sverige tillverkades det första äkta porslinet vid Mariebergs porslinsfabrik år 1767. I mitten av 1800-talet växte Rörstrand och Gustavsberg fram, som följdes av Göteborgs, Gefles och Lidköpings porslinsfabriker i början av 1900-talet. Under den här perioden gick porslinet från exklusiv lyxartikel till förbrukningsvara.

En som kan det mesta om mathistoria, där även serviser och bordsskick ingår, är etnologen och matforskaren Richard Tellström. Han berättar att så länge det har funnit människor, har det funnits en ordning kring intaget av mat.

 Man skulle kunna säga att ritualerna kring måltiden är en av de saker som skiljer oss från djuren.

Men det var egentligen först på 1800-talet som serviser i många delar slog igenom. Innan dess var det inte så noga om glasen passade ihop – eller att ens att ha ett eget.

 På 1700-talet kom en betjänt in med ett glas varje gång man ville dricka. Det sköljdes sedan ur innan det användes av någon annan, säger Richard Tellström.

Många byttor

När borgarklassen växte fram skedde en förändring. De ville markera sin särart och bildning, bland annat genom att skapa en rad komplicerade uppföranderegler. Det gällde också maten.

 I vilken ordning maten skulle serveras, på vilken tallrik och med vilket bestick den skulle ätas blev en slags måltidens periodiska system. Din egen bildning syntes i hur du förstod systemet, säger Richard.

Inga spår från kökets arbete fick märkas och följa med ut i salongerna. All mat flyttades från pannor och kastruller och lades upp i nya karotter, terriner och på uppläggningsfat. Det fanns en bytta, kanna eller snipa för alla upptänkliga livsmedel.

 I takt med att klasskillnaderna utjämnades minskade serviserna i omfång. På 1920-talet slog de ugnseldfasta och dekorerade lergodsformarna igenom, vilket gjorde att man började ställa fram dessa på bordet direkt från ugnen.

På 1970-talet blev det helt accepterat att langa fram både mjölkpaketet och makaronerna i kastrullen direkt på matbordet, i alla fall till vardags.

Olika karaktärer

För stylisten Cecilia Tivar blev de olika tidsepokerna tydliga när hon fick i uppdrag att sammanställa utställningen ”60 år av dukning” till inredningsmässan Formex i Älvsjö tidigare i år.

 Mässan fyller 60 år och vi ville illustrera detta genom en dukningsinstallation. Utseendet på porslinet blir som ett tidsdokument, säger Cecilia Tivar.

Hon gjorde en djupdykning i servisernas värld och försökte välja ut det som bäst sammanfattar respektive årtionde, från 1960-talet. Varje decennium har sitt speciella uttryck, både vad gäller färg, mönster och form. Från 1960-talets optimistiska framtidstro, via 90-talets extravaganta lyx till 00-talets närproducerade och miljömedvetna.

 Det var knepigare än vad jag hade trott. Vissa årtionden lät sig inte fångas så lätt, som 80-talet till exempel. Det verkar inte finnas så många typiska serviser bevarade från den tiden.

Kantigt

Till slut fastnade Cecilia bland annat för glaskonstnären Rolf Sinnemarks kantiga tekannor med grafisk dekor. Till dem parade hon koppar med mönster av den ikoniske popkonstnären Keith Haring.

 Man ser verkligen axelvaddarna, de spretiga frisyrerna och färgglada kläderna från den tiden framför sig när man ser porslinsföremålen.

1960-talet var betydligt gulligare, med rundare former och glada, hoppfulla färger.

 Där valde jag Stig Lindbergs klassiska Berså från 1960. Det är en oerhört älskad servis som många har en relation till.

I dag verkar vi inte ha samma förhållande till servisen som förr. Vi flyttar oftare, bor mindre – något som inte går väl ihop med mängder av tallrikar, koppar och fat.

 När vi ser tillbaka på den här tiden kommer nog unik, gärna lokalt producerad, keramik vara det mest framträdande, säger Cecilia Tivar. 
Historia och tre huvudgrupper

Porslinet kommer urprungligen från Kina där tekniken har funnits sedan början av vår tideräkning. Den italienska upptäcktsresanden Marco Polo tog det till Europa på 1200-talet. Det dröjde ända fram till 1700-talet innan det började tillverkas i Sverige.

Äkta porslin är tillverkat av kaolinlera, men porslin har kommit att bli ett samlingsord för allt lergods. De olika lerblandningarna ger material med olika egenskaper och utseende. De tre huvudgrupperna är:

1. Fältspat. Har tillverkats i Europa sedan 1709 och den vanligaste sorten. När den bränns blir den vit. Om man vill färgsätta måste man oftast bränna porslinet ytterligare än gång i en speciell dekorbränning. Det gör det extra tåligt.

Exempel på serviser: Swedish Grace, Mon Amie och Ostindia.

2. Benporslin. Förutom porslinets klassiska ingredienser innehåller benporslin kalciumfosfat från brända djurben. Det gör den väldigt slitstark. Kan framställas mycket tunt och ses som exklusivt.

Exempel på serviser: Allmoge, Prunus och Blond.

3. Stengods. Ett stabilt material av lera och kvarts. Det är mer poröst än vanligt porslin och är i grunden grått eller brunt. Går att glasera i olika färger. Det bränns i hög temperatur och är därför oftast ugnssäkert.

Exempel på serviser: Höganäs och Ruska.

Källor: Populärhistoria.se, Cervera.se, Gustavsberg.se och NE.se


60 år av dukning

Vilka serviser kan symbolisera varje årtionde sedan 1960-talet. Stylisten Cecilia Tivar valde ut dessa till utställningen "60 år av dukning" på Formex på Stockholmsmässan i Älvsjö i början av året:

1960-tal. Rymden och framtidstro: Berså av Stig Lindberg för Gustavsberg.

1970-tal. Abba och progg: Coq av Stig Lindberg för Gustavsberg, Ruska av Ulla Procopé för Arabia och tekoppar av Bengt Berglund för Gustavsberg.

1980-tal. Yuppienalle och axelvaddar: Kopp av Keith Haring för Konitz. Tekannan Cube och skål av Rolf Sinnemark för Rörstrand. Kaffekopp Nippon av Masato Yamamoto för Gustavsberg. Tekopp av Annika Johansson för Rörstrand.

1990-tal. Stretchad minimalism: Ikarus av Gianni Versace för Rosenthal. Nobelservisen av Karin Björquist för Gustavsberg/Rörstrand.

2000-tal. Maximalism och vintage: Keramik av Stefan Andersson.

2010-tal. Hållbarhet och klimatångest: Merci, servis från franska lifestylebutiken med samma namn för Serax.

2020-tal. Framtidens dukning: Dé porslin av Ann Demeulemeester för Serax, kaffekoppar i papper av Cecilia Levy, Konsthantverkarna.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Lisa Wallström/TT