De kallar det "tidningsturen". En tuffare variant av vuxenturen.
Vi ska kastas och snurras tills vi inte vet vad vi heter, lovar kapten Daniel Viding och ler.
Han är kapten på Stridsbåt 90. Korpen kallad.
Tänk Batmans bil fast på vatten. Ett brutalt utseende. Allt i svart kolfiber och kevlar. Ett monster skapad för extrema militära manövrar kort och gott.
Vi sätter oss ner på en järnlåda på däck.
Under oss rusar en 16 liter V8. Den driver en vattenjet.
Innan jag hinner säga ordet sjösjuketablett når vi 15 knop. Korpen suger in vatten under smugglarskrovet och flyger ut i Luzernafjärden. Vi far omkring som en flipperkula. Det hoppar och slår. Rumpan far upp och ner på järnlådan.
Det känns. Särskilt om man är utrustad med en kycklingrumpa.
Korpen skickar ut 1,5 kubik vatten i sekunden.
Kapten Viding kan inte bestämma sig åt vilket håll vi ska. Ena stunden ser vi ut att hälsa på i stugbyn på Lysingsbadet. I nästa är vi på väg in på Gränsö slott.
Vi kastas åt höger och vänster.
44 knop nu.
Kinderna känns som två spinnakersegel i kuling. Fotografen ser ut som han hittat en kul bild. Tack så mycket för det.
Vi får se ett sjömärke på oroväckande nära håll. Nästa sekund får jag en närbild av vattenytan.
Då tar det tvärstopp. Vi stannar på en och en halv båt-längd. Vi svänger runt. Håret står åt alla håll. Jag vet inte var jag är.
Jag känner mig som Erik Hassle som firat en Irländsk julafton på en dörr i döda havet.
Om det blir krig i Sverige kommer jag att tvingas ut på ett gärde tillsammans med granatgeväret Carl-Gustaf.
Problemet är att det är svårt att springa ifrån fienden med ett 9,5 kilo tungt gevär på ryggen.
Fick jag välja skulle jag hellre gå ut i krig med Korpen.
Det skulle vara mycket roligare.
Och ingen skulle komma ifatt mig.