Vi frågade Liselotte Anderson på Västerviks begravningsbyrå vad hon tycker om det.
- Jag är tveksam till den etiska biten. Namn och årtal är väl vad man behöver veta egentligen om en gravsten.
Hon säger samtidigt att allt beror på var man sätter gränsen. Hur mycket man lägger ut på datorchipet.
- I förlängningen kanske det kan leda till något positivt som jag inte ser nu. Det finns sörjande som är öppna för nya metoder och det finns de som inte är det. Det blir upp till var och en att bestämma hur de vill ha det.
När det gäller teater på kyrkogården säger hon:
- Jag tycker att graven och kyrkogården ska vara en lugn plats som man går till eftersom man har sorg eller är i behov eftertanke.
Samtidigt kan hon tänka sig teater om det sker under respektfulla omständigheter.
- Det är också viktigt att tänka om för att få folk att gå till kyrkogården. På detta sätt öppnar man upp och döden blir kanske inte så skrämmande. Det kan leda till att fler vågar besöka kyrkogårdarna framöver även om de inte har någon avliden anhörig där.