En annan bidragande orsak till det stora antalet haverier i början var okunskap om den nya pilvingens egenskaper.
De första serietillverkade flygplanen levererade Saab till F13 i Norrköping år 1951 och skulle senare slå världen med häpnad. Sverige lyckades ta fram ett jaktplan som slog världsrekord 1954 med en medelhastighet på 977 km/tim på en 50 mil lång bana och året senare på den dubbla sträckan.
Att Sverige utvecklade ett eget stridsflygplan har sina orsaker i efterkrigstiden. USA inställde exporten av två stridsplansmodeller. Försvarets linje blev att Sverige måste lita på egen tillverkning. Jetmotorn hade blivit etablerad och då började Saab fundera på en egen konstruktion. Saab fick uppdraget att bygga ett jaktflygplan runt en engelsk motor med en stor diameter på 1,35 meter och som skulle ha en topphastighet på mach 0,86 (ca 1050 km/tim). Det skulle kunna nå hög topphöjd och bära fyra 20 mm automatkanoner.
Det är nu som den nya pilvingen utvecklas i stället för en konventionell rak vinge. Saab hade fått tillgång till tyska beräkningar av pilvingens för- och nackdelar, men det fanns inga erfarenheter av konstruktionen. Men Saab bedömde det som enda möjligheten att nå höga hastigheter och hög höjd.
Vingen gjordes så tunn som möjligt och gav därför inte plats för landstället, som fick placeras i kroppen. Den rymde också en bränsletank och tillsammans med den stora diametern på motorn fick planet sitt fylliga utseende, och fick snabbt smeknamnet "Flygande tunnan".
Saab levererade totalt 661 flygplan till försvaret, det sista i mars 1956. Planet användes frekvent en bit in på 60-talet. Det stora antalet haverier hade många orsaker. I början inträffade många dödskrascher i samband med inflygning för landning, vilket berodde på okunskap om pilvingen. Planen uppfattades som instabilt och under en period vägrade piloterna flyga J29.
Men de lärde sig att hantera planet och nu började piloterna utmana varandra på jaktstrid. Man möttes på förutbestämda platser där luftslagen utkämpades och det var då som kollisionerna började inträffa, med katastrofala dödssiffror som följd. Med J29 blev det svenska flygvapnet ett av världens fem största och en maktfaktor i norra Europa under efterkrigstiden. Sista gången Tunnan flög som krigsflygplan var den 12 maj 1967 vid F4 i Östersund.
Källa: Militär historia, Ulf Björkman.