Liselott Staflin bor granne med den tysta skogen, glittrande Hjälmaren, och det där röda huset med vita knutar. Ett hus förknippat med mord, död och ett av Sveriges mest uppmärksammade rättsfall – det så kallade Arbogamordet.

Det är väldigt obehagligt att det hände här där vi bor. Det är fortfarande svårt att förstå, säger Liselott Staflin till TT.

Plötsligt befann sig journalister men även en del nyfikna privatpersoner som ville få sig en titt på huset runt knuten.

Artikelbild

| Sommarstugan utanför Arboga där Johanna Möller förmådde sin dåvarande pojkvän att knivhugga sina föräldrar och där hennes exmake dog. Arkivbild.

Folk kommer med bil och saktar in när de ser ortsskylten. Det är inte jätteofta längre men det händer fortfarande, säger Liselott Staflin, och poängterar att de hon stött på varit trevliga och visat respekt.
Det är nog så med alla tragedier att det blir ett stort intresse och en stor nyfikenhet, säger hon.

Mordvandring lockar

Ja, det är något som fascinerar oss människor när det kommer till platser med en mörk historia. Det vet inte minst kriminologen Jan Palmén från Göteborg. Han arbetade som civilanställd hos polisen med mordfall och ekobrott men var trött på fyrkantigheten i arbetet och beslutade att sadla om.

Artikelbild

| I Knutby har byborna tröttnat på journalister, nyfikna mordturister och att bli förknippade med brotten inom församlingen. Arkivbild

För ungefär ett år sedan höll han sin första stadsvandring i Göteborg där han berättar om brott och platserna där de begåtts. Han anade att intresset var stort, men blev ändå förvånad över efterfrågan.

När nyheten väl spridit sig kom det hur mycket folk som helst, säger Jan Palmén.
Artikelbild

| Jan Palmén begränsar sina "crimewalks" till mord och brott på 1800-talet, av respekt för anhöriga till offer och andra.

"Lyster i blickarna"

De guidade turerna går genom 1800-talets blodiga grymheter och för Jan Palmén är det viktigt att se dåtidens händelser ur ett kriminologiskt perspektiv. Han berättar för sin publik hur våldsbrott och alkoholkonsumtion hänger ihop, varför kvinnor hamnade i, ofta tvingades in i, prostitution och hur brotten påverkade de anhöriga, både offers och förövares.

Men visst, man ser en viss lyster i blickarna när det handlar om mord, säger han.

Intresset syns även i andra städer i Sverige varav flera erbjuder någon sorts stadsvandring om kriminalitet eller mord, för att inte tala om den uppsjö av poddar, krimprogram eller våg av "truecrime"-dokumentärer på diverse strömningstjänster.

Knutbyfallet

Men hur långt, eller snarare nära, är det egentligen rimligt att gå?

Efter det uppmärksammade mordet inom en församling i Knutby för 15 år rapporterades om polska turistresor till byn. Vägskyltar försvann spårlöst och grannar blockerade sina infarter för att deras hus misstogs för pastorsvillan där mordet begåtts.

Den ström av journalister och mordturister som besökte byn påverkar fortfarande det lilla samhället.

Ärligt talat är många väldigt trötta på journalister. Men sedan är många som bor här ledsna över att församlingen har blivit ett slags signum för Knutby, sade Sofi Lundwall, rektor på Knutby skola, till TT i våras efter att nya åtal väckts gällande övergrepp inom församlingen.

Intresset lär inte svalna när rättegången börjar i höst. Eller när en planerad tv-serie samt en dokumentär släpps, för den delen.

Sörjande anhöriga

Jan Palmén i Göteborg tycker att det finns en viss problematik med att som privatperson besöka platser eller att skildra brott som begåtts i närtid.

Jag kan tycka att man i flera av de här sammanhangen kliver över någon integritetsgräns. Grova våldsbrott lämnar sörjande anhöriga efter sig. Och så dras de här historierna upp om och om igen.
Jag väljer bort brott i nutid av det skälet. Jag tycker de är svåra att hantera för det blir så personligt, säger han.

"Finns med oss"

Utanför Arboga har blodspåren i Liselott Staflins grannhus tvättats bort och fastigheten ligger ute till försäljning. Livet går vidare i idyllen vid Hjälmaren, med minnet av mordnatten ständigt närvarande.

Det finns med oss fortfarande. Det ligger så nära. Vi ser ju huset varje dag, säger Liselott Staflin.