Liten kurs i västervikska - del 1

Vet du hur man säger på västervikska? Och förstår du som är inflyttad alltid vad vi i Västervik pratar om. Detta är första delen i VT:s kurs i den västervikska dialekten. Kursledare är språkvetaren Roger Källström, född och uppvuxen i Västervik men sedan länge bosatt i Göteborg.

12 augusti 2014 10:53

Sant och falskt om västervikska


Västervik uttalas ”Westerwik” – FALSKT

En sak som utsocknes ofta lägger märke till är att en del västerviksbor använder ett speciellt ljud som låter nästan som engelskans ”w”. Men det är INTE ett uttal av bokstaven v, utan av r. Därför skriver jag det ljudet med r i fortsättningen. Västervik har aldrig uttalats med andra ljud än de vanliga, rikssvenska.

Myten om ”Westerwik” är seglivad. Det är omöjligt att veta hur den uppstått. Men kunskaper i och om engelska bör spela en nyckelroll. ”W” är ett främmande ljud som av svenskar lätt blandas ihop med ”v”. Om då ett ”w”-liknande ljud finns i västervikskan kan det ligga nära till hands att tro att det är ett slags ”v”. En ytterligare bidragande orsak kan vara stavningen ”Westervik” i en del idrottsklubbars, företags och organisationers namn.

 

 En röruti rengrock – SANT

I Västervik på femtiotalet härmade vi oskarshamnska och kalmaritiska: ”Oskisäm”, ”plocke klämp ve käjen i Kälmar” (”plocka klamp vid kajen i Kalmar”). På motsvarande sätt sa utsocknes att västerviksborna uttalar en rödrutig regnrock som ovan. Och det stämmer. Alla r-en i den ramsan har det w-liknande uttalet som vi betecknar med r.

 

 Västervikskan har bara r-ljudet och inget vanligt r – FALSKT

Det är inte bara att byta ut alla r mot r om man vill imitera västervikska. Den som kan västervikska vet när det ska vara r och när det ska vara r. Rödprickigare uttalas ”röprickigare” och det är skillnad på ett ”ärr” (ärr) och ett ”ärr” (bokstaven r).

 

 Några speciella Västerviksuttryck

 Här följer några uttryck och användningar som känns alldeles speciellt västervikska. Det innebär inte att de inte kan finnas på andra håll i landet, bara att de är rätt nödvändiga om ”en ska prate redi västervikska”.

 

 Ändån

”Jag spelade dåligt men vann ändån”. Ungefär så kunde man höra Västervikssonen  Stefan Edberg säga i en intervju efter en tennismatch. Detta ändån är ett mycket typiskt inslag i västervikskan. Det betyder ’i alla fall, trots allt’ och är alltid betonat (på sista stavelsen, ändån). Lite förenklat kan man säga att det är ett uttal av standardsvenskans ändå när det är betonat. Men märk väl att det aldrig kan stå först i meningen: Ändå vann ja, men Ja vann ändån.

 

Dan

Det här lilla adjektivet är mycket vanligt och väldigt användbart. Här är några typiska användningar (bokstaven l visar när det ska vara ett tjockt l):

De va så dant me folk på stan i da. (’så mycket’)

Ja ramle å slo’ma så dant (’så mycket/illa’).

Å va dant ho har’t hemme. (’så slarvigt/smutsigt/eländigt/besvärligt/svårt’)

Ja blir jämt dan i bröstet när ja e förkyrd. (’dålig/sjuk’)

Ho e så dan me si flicke. (’så förtjust i sin dotter’)

 

Förkyrd

Stavningen förkyrd av förkyld alldeles nyss var ingen slump. Kombinationen ld uttalas ofta rd (som i bord). På samma sätt uttalas rt som i förkylt som förkyrt med rt som i fort. Ett alternativt uttal av dessa rd och rt är ld och lt, alltså med ”tjockt” l + d eller t. Samma gäller när s eller n kommer efter tjockt l. Antingen kan man säga tjockt l, eller bre på med ännu mer västervikskt uttal, där kyld, kylt, kyls och kylna blir kyrd, kyrt, kyrs och kyrne.

 

Hur eller hur

Hur eller hur har betydelsen ’i vilket fall som helst, i alla fall, hur som helst’: Ja minns inte redit hur de gick te, men hur eller hur så ramle han ner från brygga. Här har vi kanske ett uttryck som finns i Västervik men ingen annanstans. Trots efterlysning av uttrycket i radioprogrammet Språket fick man inte in några rapporter om att det skulle användas på andra håll.

 

Hålls å

Hålls å betyder ’hålla på med att göra’. Han hålls å ränner ikring på stan om kvälla innehåller en typisk användning. Här handlar det om en vana. Men det kan också röra sig om något man gör vid ett visst tillfälle: När ja kom hem hölls ho å la barna. Inte sällan finns det en lite negativ värdering insmugen i uttrycket. Så är det i det första exemplet, men även i Nu har du hålls å gräve i lannet varenda kväll. Här anar man att det kunde vara nog med grävandet på ett tag.

 

re

Re är verbet reda i västerviksk tappning. Detta är den enkla och helt ointressanta beskrivningen. Men i själva verket är re mycket mer än så.

Det kan betyda ’prata (onödigt mycket och ofta obegripligt, ointressant, lätt förvirrat och/eller osammanhängande)’: Ja försto inte redit va han sa. Han redde nåt om en bil. Hålls inte å re om de där längre.

Det kan också betyda ’göra, syssla med, greja (med)’: Ho rer me tvätten. Han hålls å rer i köket kan alltså betyda att han lägger ut texten i köket eller att han fixar med något i köket.

De rer sa (dvs. Det reder sig) är ett vanligt västervikskt uttryckssätt, som också sammanfattar en avslappnad, lite lätt loj livsinställning som inte är ovanlig i staden: det ordnar sig om jag ser tiden an.

Men man kan också re te (reda till) saker och ting. Då har man rört till något. Om det säger något om västerviksmentaliteten vet jag inte.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!