Inte långt från Skramstad ligger Skarpetorp och Hildegård, där Kerstin Johansson och hennes man har sitt hem sedan 36 år tillbaka.

– Min mans farfar byggde det. Han hette Hilding, så då blev det Hildegård, berättar hon, medan vi går till stallet för att hämta lite kraftfoder att locka fåren med.

På gården finns nio tackor, som får lamm varje år. Det är mest finull, men också några korsningar, som ser ganska roliga ut: vita med stora, svarta prickar. Som Pippis häst.

Artikelbild

| Kerstin Johansson driver Hildegårdsull i Skarpetorp utanför Gamleby.

Ullen lämnar Kerstin till Solkustens spinnverkstad strax utanför Norrtälje i Roslagen. Där förvandlas den till garn. Den ull som är mindre fin, gör hon mattor av eller så kommer den till nytta vid täckodling i land och rabatter.

Kerstin är uppväxt med får och har fortsatt med det, sedan hon själv blev vuxen. Hon tycker om får. Dessutom är de nyttiga djur, som förutom ull ger kött och håller landskapet öppet.

För några år sedan började Kerstin satsa lite mer på sin ullverksamhet. Förutom att hon säljer garn, tillverkar hon produkter av ull med hjälp av virknål, stickor och vävstol.

Detta gör hon parallellt med sitt andra deltidsjobb, som djurskötare. Drömmen är att kunna utöka den egna delen. Hon är 60 år nu och känner att det är dags att satsa, om det ska bli av.

Artikelbild

| Kerstin Johansson, här med katten Smalte, drömmer om att satsa mer på sitt företag.

– Jag tänker ge det här ett par år och se om det är någon som vill ha grejerna, säger hon.

En del säljer hon hemmavid, men då får man ringa innan och höra om hon är hemma. Resten säljer hon bland annat på marknader.

Artikelbild

| Kerstin Johansson virkar en sittdyna av fårull.

När fåren har mutats med lite kraftfoder till fotograferingen, går vi upp till hennes vävstuga. Bordet innanför dörren är täckt av ullprodukter. Det är plädar och vantar, garn i flera färger, mattor, grytunderlägg, sjalar, fårskinn och raggsockor. Bland annat.

– Det här är min myshörna, säger Kerstin och plockar upp en pågående virkning från bordet.

Artikelbild

| Korsningsfåren får ett ganska personligt utseende.

Den ska bli en dyna att sitta på.

– I framtiden skulle jag vilja prova att väva vadmal. Man bearbetar det i en stamp, så att det tovar ihop sig väldigt hårt, vilket gör det mer vind- och vattentätt.

Artikelbild

| Ett annorlunda grytunderlägg, av fårull.

Skinnen från Hildegård bereds i Tranås, så även de är hyfsat närproducerade. Kerstin Johansson tycker att sådant är viktigt. Om man inte vill köpa utländskt lammkött, tycker hon att man ska resonera på samma sätt när det gäller andra delar av djuret: ullen och de produkter som görs av den.