Den som håller i vandringen är Marie Pettersson. Hon gör det här för att det ska hända något kul på hemmaplan, och att barnen i Vråka inte ska behöva åka någonstans för att få en upplevelse. Men alla som vill är välkomna att möta upp vid Mogården på lördagseftermiddagen. Det enda man behöver ha med sig är en ficklampa.
– Barn får medtaga egen förälder, påpekar Marie, som försöker anpassa vandringen till de deltagare som kommer.
– Är det mindre barn, får man inte skrämmas lika mycket.
Det som hon inte kan påverka är förstås om det även dyker upp riktiga spöken. Det sägs nämligen att det finns ett sådant i Vråka. Hon har inte själv sett honom, men det sägs att han visar sig som en dimfigur eller skugga.
– Först hör man rasslet av hans kedja. Sedan brukar han uppenbara sig.
Gengångaren hette i jordelivet Didriksson och var lantmätare. I slutet av 1700-talet ska han ha gått omkring med sin mätkedja och gjort en stängseldelning som gynnade en rik godsägare, men som var till nackdel för övriga bönder. Det dåliga samvetet har alltsedan dess gjort att han inte fått ro i sin grav, utan måste ut och mäta igen och igen.
Gränsen mellan fantasi och verklighet kommer garanterat att flyta ihop under lördagens spökvandring, där en rad medverkande ser till att det händer saker utmed vägen.
Någon kanske tycker att spökvandringen hålls lite sent. Halloween var ju för flera veckor sedan. Men det har ingen betydelse, tycker Marie.
– Spökar gör det ju året om.