Liten, men naggande god. Det uttrycket passar utmärkt på Maria Dremo Sundströms trädgård. Trots att den inte är stor ger den ett maffigt intryck. Här frodas vackert prydnadsgräs med blommande hortensior och längs de stenlagda gångarna löper täta rabatter fyllda av bergormrot, med vippande mörkrosa blomax, frodiga hostor, klungor av kärleksört som skiftar i rost, och skira skogsaster som lyser upp med sina vita blommor. Alltsammans inramat av tjocka häckar. Men så är hon trädgårdsdesigner också, på det egna företaget Almbackens trädgårdsdesign.

Tomten är bara drygt 600 kvadratmeter och ligger i ett vanligt villakvarter från 1970-talet. Men området, där jag bor, ligger i zon 1 och odlingsförhållanden är fina, säger Maria Dremo Sundström.

Bland annat växer en pampig magnolia intill husets ena gavel. Den betyder mycket för Maria och avgjorde placeringen av orangeriet.

Artikelbild

| Trädgårdsdesignern Maria Dremo Sundström njuter i sitt nya glashus tillsammans med norwichterriern Fanny. "Här hade det inte passat med ett romantiskt orangeri av gamla spröjsade fönster. Jag tycker att det ska passa ihop med husets stil", säger hon.

 Det gick inte att bygga det i anslutning till huset på grund av magnolian. Det fick bli en friliggande byggnad i en annan del av trädgården – där ungarnas studsmatta var tidigare.

Mitt bland bladen

Den lösningen är hon nöjd med. Ett inglasat rum mitt i den prunkande grönskan ger en alldeles särskild upplevelse.

Det är magiskt att sitta där inne på kvällen med en kopp te och kunna njuta av allt det gröna utan att frysa – eller besväras av myggor.
Artikelbild

| Glashuset är främst till för umgänge. Utanför dörren pryder en japansk lönn 'Margaret Bee' sin plats. Buketterna med bland annat dahlior, hortensior och rävsvansar, kommer från en väninnas trädgård.

Dagtid får fortfarande dörren stå öppen om solen ligger på, för att det inte ska bli för varmt.

 Men vi har en stor pil som skuggar bra på dagen, så att klimatet passar människor, säger Maria.
Artikelbild

| Trädgårdsdesignern Maria Dremo Sundström njuter i sitt nya glashus tillsammans med Norwichterriern Fanny. "Här hade det inte passat med ett romantiskt orangeri av gamla spröjsade fönster. Jag tycker att det ska passa ihop med husets stil", säger hon.

Glashuset är nämligen tänkt för umgänge i första hand – inte odling. Då hade ett rent söderläge utan skugga varit att föredra.

Tanken med vårt orangeri är att förlänga säsongen. Det ska vara ett sätt att kunna sitta och njuta av grönskan både tidigt om våren och sent om hösten.
Artikelbild

| Glashuset är främst till för umgänge, vilket norwichterriern Fanny verkar uppskatta. Utanför dörren pryder en japansk lönn, 'Margaret Bee', sin plats. Buketterna med bland annat dahlior, hortensior och rävsvansar, kommer från en väninnas trädgård.

Maria tänker ordna både middagar, kaffekalas och kräftskivor där inne. Men det kommer också att finnas möjlighet till vinterförvaring av pelargoner och andra växter.

Ritat själva

Artikelbild

| Glashuset i Maria Dremo Sundströms trädgård suddar ut gränserna mellan ute och inne. "Du är skyddad mot kyla, vind och regn men befinner dig ändå mitt i grönskan. Det är underbart", säger hon.

Ganska tidigt insåg hon och maken Henrik att de ville forma sin glasdröm själva. Ingen färdigvariant passade deras önskemål.

Min pappa är arkitekt och har hjälpt oss med design och konstruktion. Min man är ingenjör och tillsammans har vi byggt det mesta själva.
Artikelbild

| Glashuset i Maria Dremo Sundströms trädgård suddar ut gränserna mellan ute och inne. "Du är skyddad mot kyla, vind och regn men befinner dig ändå mitt i grönskan. Det är underbart", säger hon.

Markarbete och gjutning av bottenplattan lejde de dock bort och de anlitade en elektriker för att få elarbetena godkända.

Jag tycker att det är jätteviktigt att stilen på orangeriet passar ihop med huset. En romantisk variant med gammeldags spröjsade fönster hade inte fungerat ihop med vår ”gula låda” från 1972, säger hon och skrattar.
Artikelbild

| Maria Dremo Sundström har drömt om ett glashus i trädgården länge. "Det är mest till för umgänge och vinterförvaring av till exempel pelargoner", säger hon.

I stället har de skapat en stram, spännande glaskub som ruvar i ena hörnan av trädgården.

Det har tagit mycket mera tid och arbete än vad vi hade trott. Men så är det kanske med alla byggprojekt.
Artikelbild

| Marias pappa som är pensionerad arkitekt har hjälpt till att rita huset.

Otroligt nöjd

Ändå ångrar hon sig inte en sekund. Orangeriet har blivit precis så lyckat som hon hade hoppats på.

Artikelbild

| Glashuset är perfekt för vinterförvaring av pelargoner och andra frostkänsliga växter. Här en doftpelargon.

Vi älskar det! Hela familjen dras dit hela tiden. Vädret spelar inte samma roll längre – regnar det eller blåser är det bara att gå in där och ändå ha känslan av att vara ute.

Alltsammans är isolerat och planen är att sätta in en braskamin för att kunna mysa i rummet året runt. Maria har redan stora planer för julen. Då ska hon pynta med amaryllis, hyacinter, lyktor och ljusslingor.

Artikelbild

| Dörren till glashuset pryds av några krukor med palettblad, rosmarin och trädtaklök (Aeonium arboreum).

Alla borde ha ett eget glashus i vårt land. Vi har ju det ljuvliga ljuset om sommaren, men inte alltid värmen. Då är ett orangeri den perfekta lösningen.