Många av oss bär på en längtan om en egen täppa. Ett mysigt välkomnande ställe där kaffet kan avnjutas på trappan i solen och där familj och vänner får plats.

Konstnären Olga Magnusson längtade intensivt efter att hitta ett sådant ställe. En plats där hon skulle få själslig ro och kreativa möjligheter, ytterligare ett boende utöver hennes lägenhet i stan.

Men hur hittar man det? För det är inte så lätt att matcha drömmen mot en verklighet av höga priser, praktiska hinder och dåligt hantverkssjälvförtroende.

Artikelbild

| Olga Magnusson har äntligen hittat sitt drömhus med ett soligt, välkomnande kök.

Stark längtan

Det är det Olgas bok handlar om. I ”Hemlängtan – om drömmar och huskärlek” har hon samlat sina erfarenheter. Där blandas filosofiska resonemang om drömmar och livsmål med praktiska råd och inspiration till likasinnade.

 Det tog tid att förstå vad jag saknade och varför jag längtade så mycket efter ett eget hus.

En förklaring går att spåra till hennes uppväxt på landet i Värmland.

Artikelbild

| Det är vilsamt att komma till huset och njuta av utsikten, markkontakten och naturen.

  Mina föräldrars hus var fantastiskt. De hade många kreativa idéer och inredningslösningar som har präglat mig.

Ändå hamnade hon, hennes man och deras son av olika anledningar i en lägenhet i Tensta, en förort till Stockholm.

Artikelbild

| Olga Magnussons son Noak sitter och drömmer framför sitt sovrumsfönster.

Jag hade svårt att trivas där. Trots att vår bostad var praktisk och grannarna trevliga, saknade jag markkontakten och naturen något alldeles oerhört, säger Olga Magnusson.

Skrev en lista

Artikelbild

| Olga Magnusson är konstnär med porträtt som specialitet. Hon har skrivit en bok om sin längtan efter ett eget hus.

Hon längtade efter att ha det vackert omkring sig. Rymd, ljus och fantasifulla vinklar och vrår. Det handlade även om något större. En önskan om en öppen plats för kreativa möten, skapande och lek.

Jag startade en blogg där jag satte ord på min längtan. Där formulerade jag några punkter som jag hade som mål för mitt drömhus.
Artikelbild

| ”Hemlängtan – om drömmar och huskärlek”.

Det skulle ligga någonstans där omgivningarna inbjöd till promenader, helst med gångavstånd till en sjö. Det skulle ha en eldstad, en ljus ateljé och en verkstad för att Olga skulle kunna arbeta i trä.

Det blev en tio punkter lång önskelista som skulle hjälpa mig att känna igen mitt drömhus.

Men vad gör man när man en liten budget? Som konstnär han man ojämna och osäkra inkomster.

  Man anpassar sig. Och letar där ingen annan vill bo, eller tittar på de objekt som ingen annan är intresserad av, säger Olga.

Huset med stort H

Hon har dammsugit bostadssajter på nätet och tittat på mängder av objekt. Det geografiska urvalsområdet har varit stort. Ett gult gammalt hus i Skara, en röd skola i Charlottenberg, en prästgård med vidunderlig utsikt i Filipstad.

 Jag hade kunnat trivas i många av dem. Flera bjöd jag på. Men det var alltid något som gjorde att det inte gick i lås.

Till slut dök Huset med stort H upp. Hon var hemma i Värmland, på en annan visning, när det plötsligt kom ut till försäljning. 140 kvadratmeter stort och med en tomt på nästan 2 000 kvadratmeter.

 Jag tog en titt på det eftersom jag ändå var i närheten. Det var ett rappat 20-talshus med fina proportioner. Det såg harmoniskt ut.

Det var långt ifrån perfekt och skicket dåligt. Men när Olga kunde bocka av många av punkterna på sin drömlista – bland annat gångavstånd till en vacker del av Klarälven – slog hon till.

  Huset var inte alls inställsamt. Han som hade bott där senast var storrökare, vilket märktes. Men det fanns ändå något där, på något vis vad det ändå oförstört och ärligt, berättar Olga.

För 230 000 kronor blev det hennes.

Varsam hand

I livsstilsprogrammen på tv och i de glassiga magasinen förvandlas alla renoveringsobjekt till perfektion på ett kick. Men det är inte aktuellt för Olga som inte tänker bo permanent i sin drömkåk. Hon delar sin tid mellan huset i Torp, som den lilla byn heter, och familjens lägenhet som numera ligger i Järna. Hon har inte de resurser som krävs, varken tid eller pengar. Det handlar också om respekt för husets historia och själ.

 Det är en utmaning att skapa något vackert utan att riva ut allt och göra nytt. Jag vill lyssna in huset. Göra lite i taget och känna mig fram, säger Olga.

För henne är hus levande väsen och hon vill inte bara svettas med målning och fönsterkittning när hon är där, utan också ha tid för lek, musik och umgänge.

 Vissa saker måste göras, tak och grund måste vara bra. I övrigt vill jag inte att det ska bli massa krav. Det ska vara förknippat med glädje och lust att vara här.

Olga har ordnat allt från konstutställningar till kafé och musikfester i huset. I sommar arbetar hon med skrivprojekt, förbereder konstutställning och pysslar i trädgården. Hon har också haft kalas för boken.

 Jag vill dela med mig och få andra som inte heller har en jättebudget eller är så händiga att känna hopp. Det går att följa sin dröm och hitta sin plats på jorden.