Totalitära idéer klär även i rosa

12 maj 2014 08:07

Uppsala universitetsaula fylldes i torsdags till bredden. Hundratals besökare hade kommit för att se Feministiskt Initiativs (FI) karismatiska partiledare Gudrun Schyman anordna sitt hittills största så kallade ”home party”.

Så kallas den strategi där partiledaren rest landet runt för att hålla politiska väckelsemöten. Predikandet har fått frälsta att flockas och den tidigare uträknade rörelsen, med sina totalt fyra mandat i Simrishamns kommunfullmäktige, kan nu göra anspråk på allt från mandat i Europaparlamentet till riksdagsplatser och ministerposter i en eventuell vänsterregering. Till stor del på grund av Schymans imponerande genomslagskraft i media, men lika på mycket på grund av den orimligt stora draghjälp partiet fått från svensk press.

Den lilla skara som hittills granskat FI, som gjort färgen rosa till sitt signum, har förtjänstfullt påpekat att partiets ekonomiska politik är fullständigt verklighetsfrånvänd. För att sammanfatta det hela skulle man kunna påstå att den är anpassad efter ett parti med några fåtal mandat i en mindre svensk kommun. Det är emellertid inte vad man bör oroa sig för mest när det kommer till FI, ekonomisk politik som gör sitt yttersta för att undvika verkligheten känner väljarna redan igen från Vänsterpartiet. Dilemmat är istället att politiken genomsyras av totalitära tendenser

Vad utgör essensen i den politik som kan kallas totalitär? Det är trots allt ett ord man ska vara varsam med, som lätt kan missbrukas. Lika varsam bör man dock vara med villfarelsen om att totalitär politik bara är en fråga för stöveltrampsrörelser. Tvärt om kan totalitära idéer förespråkas mot bakgrund av de bästa intentioner, som att göra samhället mer jämställt.

Totalitär politik är nämligen den som vill genomsyra samhället i sin helhet. Det vill säga att den politiska maktens idéer ska infiltrera hela samhällslivet och tränga sig in i individens privatliv. Så ter sig det praktiska utfallet av den feministiska dogm som bärs upp av FI.

Schyman talar om hur hennes politik ska bryta den diskriminering som påverkar människor från vaggan till graven. Det är ingen överdrift. Redan i förskolan vill partiet göra sexualundervisning och klimatkunskap obligatorisk medan skolköken ska servera veganmat. I grundskolan ska eleverna läsa mediekritik för att genomskåda den borgerliga mediesfären och i vuxenlivet ska alla män ”omskolas” för att ändra sina konsumtionsmönster. Som om inte det vore nog ska privata företag få sina styrelser tvångskvoterade, familjer sin föräldraledighet detaljreglerad och partiet har dessutom en absurd ambition om att all samhällsservice ska finnas tillgänglig inom en 15-minutersradie, vilket skulle kräva mer eller mindre massiva folkförflyttningar.

Vill FI rusta allmänheten med verktyg för att skapa fria, jämställda och kritiskt granskande individer? Möjligen, men det man förespråkar är framför allt en politik som ska omstöpa befolkningen så att den ser på världen så som FI. Det säger mer än tillräckligt om att den normkritik som bygger partiet i själva verket har normativa ambitioner. Men inte minst att FI skulle få svårt att leva upp till allt tal om individualitet, frihet och mångfald när det väl kommer till kritan.

Förslag som syftar till att främja jämställdhet och fostra kritiskt granskande individer i all ära. Men låt oss då betrakta tillvaron tillräckligt kritiskt för att konstatera att totalitära tankegångar även klär utmärkt i rosa.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!