Skarp kritik mot planerna på gruvdrift

Entreprenören Bernt Honeth har mutat in områden i Västervikstrakten – som han själv inte äger – med avsikt om framtida gruvdrift.

Markägaren Adam Dahlberg blev chockad när han tog del av uppgifterna.

13 augusti 2013 08:01

Det var förra året som Adam Dahlberg, som driver Virums säteri, fick ett brev från myndigheten Bergsstaten, där det stod att flera områden på hans marker hade mutats in med avsikt om framtida gruvdrift.

En godkänd inmutning i linje med vad minerallagen säger, är det första steget till vad som kan sluta med gruvdrift. Och potentiella vinster i miljonklassen. Utan inmutning kan entreprenören inte göra någon vinst.

Dahlberg har vuxit upp på Virums säteri och ägorna runt själva jordbruksområdet, där det finns kor vars mjölk används i tillverkningen av glass, har tillhört familjen i generationer.

Därför kom beskedet om att en utomstående hade mutat in områden på marken som en otrevlig överraskning.

– Mina marker är mitt barndomshem, min bakgård, jag känner mig djupt kränkt, säger Dahlberg, när VT träffar honom på plats på säteriet.

Problemet är att Dahblerg inget kan göra. Enligt lagstiftningen, som regleras i minerallagen, kan han inte göra mycket mer än yttra sig.

Markägare har i alla andra sammanhang rätten på sin sida när det kommer till vad utomstående kan göra på marken.

Men när det kommer till jakten på mineraler är det annorlunda. Detta beror enligt uppgift på att minerallagen arbetades fram på 1700-talet när det som togs fram i gruvorna byggde nationen. Sedan dess har lagen inte omarbetats i någon större utsträckning. Detta trots att gruvdriften i Sverige i dag inte är den stora industri den en gång var.

Följden av detta är att inmutningar, som den som drabbat Adam Dahlberg, kan genomföras. Det vill säga någon med gruvambitioner har all rätt att muta in områden på mark som denne inte äger.

– Vem som helst kan muta in vad som helst, säger Dahlberg frustrerat.

Nationalparker undantagna.

Denna känsla ledde till något mycket ovanligt:

– För att visa min kritik mot lagstiftningen ansökte jag om inmutning av ett område på den mark som näringsminister Annie Lööfs familj äger.

Det är näringsministern som är närmast kopplad till minerallagen.

– Men min inmutning godkändes inte. Detta trots att jag har rätten på min sida. 90 procent av alla ansökningar om inmutningar godkänns. Jag har inte fått något tydligt besked om varför just min ansökan inte godkändes.

Han kände sig orättvist behandlad, och skickade en anmälan till justitieombudsmannen. Men svaret kom direkt tillbaka, hans anmälan skulle inte behandlas.

Dahlbergs position just nu är låst. Han kan inte göra mycket annat än vänta på besked från länsstyrelsen. Ska Honeth få börja undersöka platsen mer i detalj?, undrar Dahlberg.

Under tiden ältar han, läser på och engagerar sig så mycket han hinner.

Chansen – eller risken – (beroende på vem du frågar) att det finns mineraler på de inmutade områdena går det på förhand inte att säga något om.

Men ett av de områden som är aktuellt är Solstad gruva, en av Sveriges allra viktigaste koppargruvor någonsin. Det kan vara så att ny teknik kan utvinna koppar där 1700-tals tekniken gick bet.

Gruvan är stängd sedan länge och fylld med vatten. Och den ligger precis i anslutning till kusten.

Och det är här Dahlbergs blir riktigt irriterad. För det är inte bara som markägare han engagerar sig.

– De flesta kritiker av minerallagen tycker att den miljöhänsyn som finns i dag borde skärpas skarpt. Nästan all annan verksamhet skulle omedelbart jämföras med vad miljöbalken säger, men så är det alltså inte med planerna på gruvdrift. Skulle gruvdrift någon gång tillåtas här är miljön riktigt illa ute. Tungmetaller skulle komma ut i havet och leda till allvarliga skador. Och så vill vi inte ha det. Skärgården måste aktivt bevaras.

Det är alltså inte framförallt Honeth som Dahlberg är besviken på, utan lagstiftningen.

– Jag eftersöker en ny omarbetad minerallag som tar hänsyn till äganderätten och till miljön.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!