Därför håller Riksbanken envist fast vid målet

Man måste gå tillbaka till 70- och 80-talen för att förstå varför Riksbanken är villig att riskera en krasch på bostadsmarknaden för att få upp inflationen till 2 procent.

27 december 2017 05:00

Riksbanken har de senaste åren sänkt räntan till rekordlåga nivåer för att få upp inflationen till sitt 2-procentsmål. Det har skett till priset av kraftigt stigande huspriser och skulder hos hushållen. Många ekonomer har ifrågasatt detta totala fokus på att få upp inflationen till målet som bestämdes i mitten av 1990-talet för att göra prisförändringar mer förutsägbara.

Kritikerna menar att det inte skulle vara något problem med en inflation som är något lägre än målet. Riksbanken håller inte med.

För att förstå myndigheten bättremåste man gå tillbaka till 1970- och 80-talen - en tid som kraftigt färgat makthavarna på Riksbanken.

Sverige kämpade då med hög och kraftigt varierande inflation. Detta gjorde det svårt för företagen att planera sin verksamhet. Eftersom de inte visste vad som skulle hända med priserna visste de heller inte hur mycket deras kostnader skulle öka eller hur mycket de behövde ta betalt för att gå med vinst. Det fick företag att avstå från att investera i nya maskiner och produkter eftersom det blev svårt att veta hur lönsamma sådana investeringar skulle bli.

Även hushållen fick svårt att planera sin ekonomi eftersom de aldrig visste hur mycket inflationen skulle urholka värdet på deras pengar. För att vara säkra på att lönerna ökade mer än konsumentpriserna krävde facken och arbetstagarna stora löneökningar. Det försämrade exportföretagens konkurrenskraft när deras produktionskostnader steg och varor blev dyrare. Eftersom de stora svängningarna i inflationen var svåra att förutse kunde svenskarnas löneutveckling variera mycket från år till år. Allt detta skapade osäkerhet, och osäkerhet är dåligt för ett lands ekonomi.

Allt detta skapade osäkerhet, och osäkerhet är mycket dåligt för ett lands ekonomi.

Den volatila inflationen ledde också till högre räntor som försämrade tillväxten. Det berodde på att sparare och låntagare krävde högre ränta som kompensation för osäkerheten kring om inflationen skulle erodera värdet på deras pengar. De högre räntorna ökade kostnaderna för att låna pengar, vilket hämmade konsumtionen och investeringarna - och därmed tillväxten.

Det här ledde till att Sverige i början av 1990-talet introducerade ett inflationsmål. Riksbanken lyckades ganska snabbt pressa ner inflationen till två procent. De flesta menar att den låga och relativt stabila och förutsägbara inflationen har bidragit till att svensk ekonomi och lönerna, justerade för inflationen, har ökat mycket de senaste 20 åren.

Men många tycker också att Riksbankens rädsla för konsekvensera av att avvika från inflationsmålet med några få tiondelar är överdriven - speciellt eftersom det skett till priset av kraftigt stigande skulder hos hushållen. Det gör hushållen mer känsliga för en kris, vilket skulle kunna slå mot efterfrågan och göra det ännu svårare för Riksbanken att nå upp till sitt inflationsmål.

Denna artikel är en del av Svenska Dagbladets premiumutbud. Genom ett samarbete mellan SvD och din tidning har även du som prenumerant tillgång till innehållet.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Johan Carlström/SvD