Torben Svensson och Arne Gustavson tar en förmiddagskaffe. Ljuset är tänt framför fotot på Christin.
– I början tände jag det varje dag, nu blir det väl lite glesare, säger Torben och fingrar lite på ”Livsarkivet”, som ligger på köksbordet.
Han har börjat fylla i uppgifterna om hur det ska bli när han inte längre finns. Han, som precis fyllt 50. I vår kultur har vi svårt att se döden som en del av livet. Trots att döden är ständigt närvarande är den ändå alltid frånvarande.
– Det mamma gjorde för oss har påverkat mig. Jag och min fru pratar om döden på ett mer öppet sätt, tycker jag.
Arne tar fram kuvertet, som länge fick ligga i kassaskåpet innan det var dags att följa hans frus uppmaning på det slutna kuvertet: "Detta ska öppnas samma dag som jag lämnat in!" Innehållet detaljerat, daterat långt innan Christin visste att hon skulle bli sjuk och få Alzheimers.
– Lite märklig känsla, på dagen 14 år efter att hon skrev det här satt vi och läste hennes önskemål kring hennes död. Allt hade hon tänkt på, hennes omtanke genomsyrar det hon skrivit.
Arne kom in i Torbens och hans bröders liv när de var pojkar.
– En styvfar som alltid varit en förälder, alltid vid vår sida. Även om vi är tajta och överens så förstår man att det är viktigt med klara papper i dagens alla familjevariationer. En sak vi var lite oense om var huruvida mamma ville bli kremerad, eller inte. Men när vi läste hennes brev var det ingen tvekan. Det ville hon inte, säger Torben.
Christin hade gjort sitt eget arkiv. Här finns allt, från förslag på vem som ska ha vad till egendesignad dödsannons med egenskriven dikt, som Torben läste på begravningen. Många utropstecken efter ”Var ej ledsna. Jag vet att vi syns en dag. Var rädda om er” och en liten blinkning om att ”äta något gott” efteråt.
– Mitt i allt annat så blev det ju så mycket enklare, både för oss och jag kan också tänka mig för begravningsbyrån, säger Arne.
Kanske hade han ändå valt Elvis på begravningen, eftersom hans Christin älskade rockkungen och var på Graceland på sin 50-årsdag. Men att verkligen veta, gjorde stunden med Good Luck Charm och How Great Thou Art desto finare.
Långt ifrån alla vågar prata om döden. Något som begravningsbyråerna Rundqvists och Wennbergs i Vimmerby och Hultsfred vill ändra på. I en serie träffar tar man upp ämnen som juridik, begravningstrender och just Livsarkivet.
– Att skriva ner sina önskemål gör det så mycket lättare för anhöriga, det är ett sätt att visa respekt, säger regionchef Björn Svensson.
Begravningsrådgivarna möter å ena sidan de alltför många som inte vet något, å andra sidan fler som vill ordna avsked som speglar personen. De berättar om begravningar med dragspel på kistan, uppdukat kaffe på kistlocket, i fårhage eller ceremonin där alla fick ta med sig en liten ko, eller Radiosportens signaturmelodi på orgel.
– Många skjuter på det, och tänker "sen". Men det är faktiskt viktigare när man är yngre. Det är när döden kommer plötsligt och oväntat som de runtomkring en verkligen inte har en aning, inte om man inte pratat om det, säger begravningsrådgivare Andreas Malmunger.
Arne Gustavson säger att det var skönt med en begravning utan frågetecken.
– Vi vet att Christin fick som hon ville. Och det blev hennes sätt att ta adjö. Det blev fint.
