Fick medalj 48 år efter striden i södra Kongo

Den 16 september 1961 deltog Lennart Holmgren, Dalhem, i en regelrätt strid i södra Kongo. Han och 16 andra svenska FN-soldater skötte sig så bra att de föreslogs få medalj för tapperhet i strid. För två veckor sedan fick Lennart Holmgren sin medalj...

10 november 2009 00:00
Lennart Holmgren var kulspruteskytt på en av två bepansrade fordon som skulle täcka ett indiskt kompani med ghurkasoldater och ett irländskt kompani. Uppgiften var att undsätta ett annat irländskt kompani som blivit instängda av katanga-gendarmer.

 

- Men på vägen till Jadotville utsattes vi för ett bakhåll, berättar Lennart Holmgren. Gendermerna var många fler än vi och dessutom besköts vi med granater och bomber från flygplan. Vi såg inte direkt dem vi sköt på när vi besvarade elden, men vi sköt och sköt hela tiden.

 

 

Så här beskrivs den dramatiska händelsen av den indiske befälhavaren Sham Manglas:

 

"Fienden sköt på alla håll med granatkastare och automatvapen och anföll oss till slut rent fysiskt, då de var överlägsna i antal. Dessa två pansarbilar blev vår räddning, det var tack vare modet, uthålligheten och djärvheten hos dessa svenskar på pansarbilarna som vi höll fienden stången."

 

Resten av rapporten är en enda lång hyllning till de svenska soldaterna som behöll sitt lugn och skötte sina vapen trots att de anfölls hela tio gånger av flygplan. Han konstaterar att besättningen på de två svenska fordonen räddade hela kolonnen från att utplånas. Han avslutade med att utlova medaljer för tapperhet.

 

 

Den irländske befälhavaren major Kane ger en mer torr redogörelse med konstaterar också att: "Utan hjälpen från de två svenska KP-bilarna skulle Styrka Kane helt enkelt inte ha kunnat komma genom med så små förluster. Dessa KP-bilars aktion, jämte våra inländska pansarbilar, svarade för den ojämförligt största delen av fiendens stora förluster".

 

Nu uteblev medaljregnet. Eftersom de svenska trupperna var engagerade i en fredsuppgift kunde inte medalj för "tapperhet i strid" delas ut. Så det hela rann ut i sanden.

 

- Visst var det en livsfarlig situation, men själv tänkte jag inte så mycket på faran. Jag var var bara 20 år och trots att andra dog runt omkring så var jag aldrig besvärad. Direkt efter den här striden skrev jag på för ytterligare en period.

 

- Jag stannade sammanlagt ett år i Kongo. Det blev fler regelrätta strider men vår huvuduppgift var att skydda och se till det stora flyktinglägret vid den svenska campen, där det fanns 50 000 flyktingar. Vi patrullerade också runt Elisabethville, satte upp vägspärrar och letade efter legosoldater. Bland annat så arresterade vi två svenska legoknektar.

 

 

Fredagen den 23 oktober i år blev Lennart Holmgren och hans kompisar kallade till Armémuseum i Stockholm. Där fick de ta emot "Försvarsmaktens belöningsmedalj i guld med svärd, för föredömligt krigsmannaskap och utomordentligt personligt mod" ut överbefälhavaren general Sverker Göranssons hand. Tre av dem postumt.

 

Det tog 48 år...

 

FN i Kongo
Belgiska Kongo blev fritt den 30 juni 1960, men redan den 11 juli 1960 förklarade sig den rika gruvprovinsen Katanga självständigt från Kongo. Utbrytningen hade förberetts av européer, med anknytning till gruvindustrin. I norra Katanga utbröt därefter inbördeskrig.

 

Kongos förste president, Joseph Kasavubu och premiärminister Patrice Lumumba ansökte om omedelbar hjälp från FN. Om hjälpen uteblev skulle de vända sig till Sovjetunionen. FN:s säkerhetsråd beslutade att sända fredsbevarande styrkor till Kongo.

 

I juli 1960 hade 9 000 man FN-trupp och 2 200 ton utrustning förts in i Kongo. Operationen understöddes av 30 länder och under de år som Kongokrisen varade skulle Sverige sända 9 bataljoner till Kongo.

 

Under hösten hade den svenska bataljonen svåra sammandrabbningar. I januari 1963 gav Katanga upp sin självständighet och förenades med resten av Kongo. Den sista svenska bataljonen lämnade Kongo 1964. 19 svenska FN-soldater förlorade livet.

 

Källa: Armémuseum
Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!