Man kan ha låg ämnesomsättning utan att för den skull ha dåliga sköldkörtelvärden. Det kallas vävnadshypotyreos och ligger på cellnivå. Det förklarar Helena Rooth Svensson, pensionerad specialist i allmänmedicin.

– Forskning visar till exempel att hjärtsvikt kan bero på för lite aktivt sköldkörtelhormon i hjärtvävnaden, medan värdena på sköldkörtelhormonerna i blodet är normala.

Vården tittar i första hand på hur mycket T3, T4 och TSH som finns i blodet, men detta avslöjar inte hur mycket hormoner som når cellerna. Man utgår från statistiska värden och om patienten håller sig inom referensvärdet så räknas hen som frisk.

LÄS MER HÄR: Lena lever med livslång sjukdom

Helena Rooth Svensson tror inte på fasta referensvärden, då vad som är ”normalt” kan variera – både över tid och från person till person.

– Jag tycker man ska titta på patientens symptom och behandla utifrån det.

Det har tagit henne många år att läsa in sig på ämnet. Hon har bland annat skrivit en bok och engageras som föreläsare, ändå avfärdas hon av läkarkollegor.

– Jag har blivit kallad hokus-pokus-läkare. De menar att jag har fel när jag inte strikt håller mig till gamla dogmer utan förespråkar ett paradigmskifte.

Hon menar att det finns mycket kunskap att tillgå, men att den inte når fram här i Sverige.

– Det finns nästan inga läkare som är intresserade av att ta till sig kunskapen. Det är väl enklare att fortsätta titta på TSH, utan att bry sig om hur patienten mår, säger hon.

Vad tror du det beror på?

– Att möta trötta patienter med bred symptomflora och normala laboratorievärden är frustrerande för läkare, som är beroende av avvikande blodprover för att kunna ställa diagnos.

Har man symptom trots att man äter Levaxin så kan det, enligt forskning som Helena Rooth Svensson tagit del av, bero på att behandlingen får motsatt verkan på cellnivå: det som ska bota låg ämnesomsättning kan ge låg ämnesomsättning inne i cellerna.

I dessa fall anses symptomen kunna lindras genom att ge en kombination av T4 (Levaxin) och T3 (Liothyronin). Eller NDT, som är torkat grissköldkörtelhormon.

Varför är det så svårt att få NDT utskrivet?

– Att göra en licensansökan om att få skriva ut det är mycket tidskrävande för läkaren. Dessutom är det lite svårare att ställa in rätt dos. Kostnaderna är också betydligt högre än för Levaxin.

Pär Wanby, endokrinolog och överläkare på Länssjukhuset i Kalmar län förklarar att orsaken är en annan.

– Framför allt finns det för lite forskning och inga övertygande studier som visar att NDT är bättre. Vi är oroliga för biverkningarna på lång sikt. Till exempel för att det innehåller för höga nivåer av T3, vilket i längden ökar risken för förmaksflimmer, benskörhet och demens. Det behövs stora studier.

– Dessutom ser vi också att halterna av hormoner i NDT inte är konstant. Vi kan inte heller vara säkra på att de är immunologiskt rena, och att ge något sådant till patienter som har en autoimmun sjukdom, där immunförsvaret redan är påverkat, är inte säkert. Vi följer svenska och europeiska riktlinjer i detta.

I Kalmar län finns en viss andel patienter som fortfarande äter NDT.

– Vi förnyar tidigare licenser, men gör inga nya ansökningar. De måste förnyas varje år, men för de patienter som redan får NDT, och mår bra på det, tycker vi att det vore hårt att ta bort det och vi försöker monitorera så noga vi kan.

Mer information om länets policy kring NDT finns på landstingets hemsida.

Kostnaderna för de 46 000 sköldkörtelsjuka svenskar som inte kan arbeta uppgår till omkring 6,6 miljarder per år (enligt Sifo).

– Det här är en folksjukdom av gigantiska mått. Den kostar samhället enorma summor – för att inte tala om mänskligt lidande, säger Helena Rooth Svensson.

Antalet sköldkörtelsjuka verkar öka hela tiden, både i Sverige och i resten av världen.

Pär Wanby tror att en del av förklaringen är att man testar för sköldkörtelproblem i större utsträckning nu än förr och att man även testar att behandla med Levaxin även när det inte är helt fastslaget genom prover att patienten har just sköldkörtelbesvär.

– Man provar för att se om patienten blir bättre, säger han.

Helena Rooth Svensson tror att förklaringen till största delen finns i alla de hormonstörande kemikalier vi får i oss nu för tiden.

– Kemikalier kommer in i våra celler och stör hormonerna, säger hon.

Hon berättar att det i länder som USA, Holland och Tyskland finns mängder av forskning om fenomenet, som kallas ”thyroid disrupting chemicals”. Och hon drar en parallell till plasterna som förgiftar våra hav.

– Samma föroreningar drabbar våra celler och rubbar ämnesomsättningen.