Det finns nästan en förvånad stämning i debattartikeln om att det verkligen finns fattiga familjer i Sverige idag. Då borde dom kanske ge sig ut ibland lägenheterna i verkligheten och inte bara sitta på ett kontor och rabbla procentsatser hit och dit.
Sedan måste man även gå in och titta i Rädda barnens nationella barnfattigdomsrapport om vad dom menar med barnfattigdom, ekonomisk utsatthet och skälig levnadsstandard. Är det att barn inte kan äta sig mätta eller är det att familjer inte har råd med mobiler, datorer och utlandssemester eller är det att dom inte kan köpa alla dyra kläder som krävs för att man ska kunna ha kompisar och gå i skolan. För när man gör paralleller med Vilhelm Mobergs roman Utvandrarna, så är det nog stora skillnader.
Sedan är det inte konstigt att vissa inte har råd när vi planerar upp våra moderna liv, där vi måste betala för allt vi ska göra. Ingenting är gratis. Att ha telefon i dag har blivit ett par hundra procent dyrare, att ha tv, fiberuppkoppling och lite kanaler på det, så kommer det att kosta i värsta fall ett par tusen i månaden. Billiga lägenheter finns inte att få tag på, när kommunerna river alla lite äldre fastigheter då de säger att de ska öka vår levnadsstandard.
Många familjer som har dålig ekonomi har nog "lite" sig själva att skylla för också, hur man planerar sin ekonomi. Många ensamma föräldrar har sagt många gånger att deras barn ska inte sakna något, men det vet alla att det är omöjligt. En förälder kan inte göra vad två kan. I många fall kan det vara en stor hjälp om folk lär sig och ha tid att laga riktig och billigare mat.