Nere vid det lilla vattendraget var det som vanligt, det vill säga avverkningen hade gjorts ända fram till kanten och granstubben som syns på bilden var bara 2-3 meter från bäcken. Beklämmande, när man vet hur oerhört viktigt det är för den biologiska mångfalden och vattenkvaliteten att spara kantzoner mot vattendrag.
Gör man inte likadant i andra jämförbara länder? Nej, man gör ju inte det! I en ny vetenskaplig studie publicerad i Water Resources Research gjordes en jämförelse med Finland och Kanada, vilka har likartade skogsmiljöer. I Kanada lämnas i genomsnitt 15,9 meters kantzon, i Finland 15,3 meter, men i Sverige endast 4 meter. Det betyder att Finland och Kanada lämnar i snitt en fyra gånger så bred kantzon jämfört med Sverige!
I en ny studie, från bland andra SLU, Karlstads universitet, Finlands skogscentral och Great Lakes Forestry Centre har man undersökt hur många små vattendrag, mindre än sex meter, som påverkats av avverkningar. I Sverige påverkades 98 792 stycken mellan 2004 och 2016, medan motsvarande siffror för Kanada och Finland var betydligt lägre. I Finland var antalet 27 333 åren 2003–2017, alltså under en längre tidsperiod.
Vad krävs då för bredd på kantzoner för att bevara mikroklimatet? I en rapport från SLU 2015 visar forskare att tio meter är otillräckligt för att bevara landsnäckor och mossor och för att visa tillräcklig hänsyn till fåglar krävs 30 meter. För att skydda mikroklimatet räcker det inte ens med 30 meter.
Exemplet från Blackstad är tyvärr typiskt för kalhyggen i Västerviks kommun. Många avverkningar går ända fram till bäckar och mindre vattendrag och siffran fyra meter känns som en relevant siffra. Resultatet är en förfärande utarmning och förlust av biologisk mångfald. Dessutom skadas vattenkvaliteten, inte minst om granplanteringar ersätter den skog som tagits ner.
Det är relevant att fråga sig varför det ser ut så här. Är svenska skogsägare mer giriga än finska och kanadensiska? Är det brist på kunskap? Är det fel på den svenska skogslagstiftningen? Jag vet inte, men den svenska lagstiftningen som tillåter avverkning av skog nu under maj och juni när föryngringen och återväxten ska ske, är etiskt och moraliskt oacceptabel för ett land som kallar sig civiliserat. Liksom för bristen på hänsyn vid vattendrag är det pengar som gör att naturen våldtas och att en massaker på ägg/ungar är tillåten. Möjligheterna för alla andra arter att leva vidare måste vara viktigare än kortsiktiga ekonomiska intressen.