Filmrecension: Sicken kattastrof

Man vill ju gärna gilla en film med steppande katter. Men de märkligt obehagliga kattmänniskorna i "Cats" gör det svårt.

15 januari 2020 14:43

Dame Judi Dench, klädd i morrhår och en pälsman värdig sagolejonet Aslan tittar rakt in i kameran och förklarar gravallvarligt hur man inte ska beskriva en katt: "vet först och främst att den inte är en hund".

Frågan är hur man inte ska beskriva en filmupplevelse som "Cats"? Tja, den är i alla fall inte ordinär. Det finns scener i den som är så märkliga att hjärnan går på högvarv för att sortera syn- och känslointrycken. När Taylor Swift och Idris Elba, iförda åtsmitande kattkostymer, dansar "sexigt" och sprider kattdroger över en redan övertänd ensemble kattmänniskor skapas helt nya nervtrådar i hjärnan och synapser som inte tidigare har varit aktiverade får liv.

Samtidigt är spektaklet inte särskilt kul medan det pågår. Faktum är att det bästa med den här filmen är alla de inspirerade texter som skrivits om den. Snacket man kommer att ha med sina vänner efter att filmen (äntligen) är över kan mycket väl bli det mest givande och skrattframkallande man har i år.

Någon kommer att säga: "Men vad fasen handlade det här om egentligen?" Och någon annan kontrar: "Det här var det sjukaste jag sett?" Är katterna en del av en erotiserad dödskult? Var det verkligen en kackerlacksparad som marscherade in på en tårta? Drog Rebel Wilson av sig pälsen med en dragkedja och hade en annan under? Och så vidare.

Handlingen går ut på att ett gäng gatukatter, som kallar sig Jellicle-katterna, samlar sig för årets höjdpunkt. En av dem ska bli utvald att få åka till "Kattlivens sfär". Det verkar som att det är där man får ett nytt liv, av de nio som står till buds.

Vad är alltså "Cats"? Jo, en historia om hur ett gäng katter har det så tråkigt och hemskt att de slåss om att få dö/börja om. Som publik känner man snabbt med dem.

En efter en presenterar sig katterna som tävlar om att få den åtråvärda biljetten till himlen. Den lata huskatten gör entré. Liksom den matglada tjocka katten, den gamle teaterkatten och trollerikatten. När det är dags för en katt "som är tågens vän", så tänker man, lätt utmattad, att tja, varför inte?

Andrew Lloyd Webbers hitlåtar står sig förstås. Och superstjärnor som Taylor Swift och Jennifer Hudson lyckas skapa lite välbehövlig filmmagi, som nästan gör att man glömmer bort deras bisarra katt-outfits.

Men i det stora hela undrar man mest över varför det inte går att sluta stirra på katternas Barbiesläta skrev, och vad dessa har att göra med den lätt obehagsframkallande känslan av oförlöst sexualitet som ligger som ett knippe kattmynta över filmen. Samt varför Tom Hooper ("The Danish girl", "Les miserables") och resten av filmskaparna inte starkare ifrågasatte om det verkligen var så lyckat att överföra just den här scenföreställningen till film.

Fakta: Cats

Genre: Musikal

Premiär: 17 januari 2020

I rollerna: Judi Dench, Idris Elba, Taylor Swift med flera

Regi: Tom Hooper

Speltid: 1 timme 50 minuter

Åldersgräns: 7 år

Betyg: + +

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Miranda Sigander/TT