Logga in

Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min tid åt, både fritid och arbetstid. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

Torrö tallar

I veckan som gått nu har jag vikarierat på VT som reporter och i går gjorde jag en intervju med Inger Östbo-Skuncke, sommarboende på ön Torrö tallar där ett känt gammalt sjömärke brunnit ner efter ett åsknedslag. Hon berättade lite om öns historia och nämnde att de sista bofasta bodde där på 1800-talet. Nyfiken släktforskare som jag är har jag nu tagit reda på hur det förhåller sig med detta och vilka det är som bott där.

Enligt Loftahammars församlingsbok flyttade den sista bofasta familjen från Torrö tallar i oktober 1900, så de bodde där bara några månader in på 1900-talet. Det var en familj som då bott där i 14 år. 1886 flyttade de dit.

De sista bofasta var:
arbetaren Sven August Johansson född 1841
hustrun Anna Maja Hammarström född 1843
Johan Edvard född 1866
Karl Albin född 1870
David Hjalmar född 1877
Hilma Florentina född 1882
Hedvig Ellida Maria född 1885

Torrö
Källa: Loftahammar AI:18 (1891-1900) Bild 37 / sid 249 Arkiv Digital

Var Sven August arbetade framgår inte. Båda sönerna blev sjömän. Karl Albin flyttade till Västervik 1898 och två år senare följde hela familjen efter dit. Makarna har gift sig 1865 och alla i familjen är födda i Loftahammars socken.

Sven August hade faktiskt bott på Torrö tallar som barn. Hans familj kom till ön från Lerglo när Sven August var ett år, och flyttade härifrån tio år senare, 1852. Hans far hette Johannes Persson och kom från Gotland. Hans mor hette Margareta Anderssdotter och var från Loftahammar, båda föräldrarna var födda 1804.

Sven August hade tre äldre syskon. En tre år äldre storebror som hette Anders Magnus och som bodde hemma under tiden på Torrö tallar. En storasyster som hette Stina Cajsa och som flyttade till Sladö 1847.

Storebror Peter Johan var född 1830 och dog när han var 12 år i en tragisk olycka, 1844. Han drunknade när han föll i sjön från en trädstam "blott 4 alnar från landet, men kunde ej upptagas förrän lifvet slocknat" skriver prästen i kyrkboken. Kanske var det på en oländig plats eller kanske hade han slagit sig illa när han föll.

Torrö
Källa: Loftahammar C:5 (1837-1861) Bild 129 / sid 365 Arkiv Digital

Trots den sorg som måste vara förknippad med ön återvände alltså Sven August med sin familj som vuxen.

Den här familjen var de första att bosätta sig på Torrö tallar, vad jag kan se i husförhörslängderna. Innan dess finns ingen bosatt på en plats som jag kan förknippa med ön. I husförhörslängderna står det inte Torrö tallar, som det står på kartan och sjökortet idag.

Torpet på ön heter först bara Torrö under Kårö men 1855 benämns det Sveaborg, ett namn som används i 20 år. Kanske har det funnits torp där tidigare men med ett annat namn.

Torrö
Källa: Loftahammar AI:14 (1866-1875) Bild 176 / sid 168Arkiv Digital

När Sven Augusts föräldrar flyttar härifrån med sin familj kommer Anders Larsson och Catharina Charlotta Månsdotter hit från Stora Grindö med en stor barnaskara och både dräng och piga. De bor här i åtta år och ersätts 1860 av Johan Svensson och Anna Sofia Persdotter med tre barn. Deras dotter Catharina Sofia gifter sig och flyttar hemifrån 1868. Ett år senare dör Johan Svensson 50 år gammal. Änkan och de andra två barnen bor kvar till 1875. Under två år verkar de ha en inneboende, skepparen Carl Otto Petersson. Han är två år äldre än änkan och kanske var ett gifte på gång, men att någon av dem ångrade sig. Eller så var han kanske en släkting.

Nästa familj blir kortvarig, de stannar bara i fyra år. Det är Per Olle Persson och Anna Kristina Johansdotter, med tre små barn. Två av barnen föds här.

1878 kommer sjömannen Adolf Johansson med hustrun Anna Kristina Nilsdotter och nyfödda dottern Clara Theresia till ön. 1879 föds nästa dotter Elma Alfrida. I familjen finns också pigan Christina Charlotta Nilsdotter. 1886 flyttar de till Kårö och det är dags att ge plats för Sven August, som nu återvänder till sin barndomsö efter 34 år.

Släktforskar du och har någon av dessa familjer i din släkt? Hör gärna av dig till mig på e-post eva@evagun.se

Ön Torrö tallar ligger mellan Kårö och Städsholmen.

 

 

 

Elli Pihlavas heroiska insats

Idag kom jag att tänka på Elli Pihlava. Ni som är sjöfartsintresserade känner kanske igen hennes namn. Det var Elli Pihlava som var kocka på kanalbåten Nils vid förlisningen innanför Stedsholmen i Västerviks skärgård 1929. Hon gjorde en heroisk insats och bidrog till att nästan alla ombord överlevde. Tack vare sitt mod och sin rådighet lyckades hon få sina arbetskamrater att hålla sig i rörelse ute på skäret dit de lyckatgs ta sig, och därmed överlevde alla utom en. En kvinna väl värd att minnas och påminnas om.


VT den 21 januari 1929.

På Klubb Maritims hemsida kan du läsa hela historien om förlisningen. Jag skrev artikeln 2009, när det hunnit gå 80 år. Nu är det mer än 90 år sedan den här dramatiska och förfärliga januarinatten.

Nu har jag hittat henne i Härnösands sjömanshusarkiv. Kvinnor blev inte inskrivna i sjömanshusen förrän efter 1934, men de mönstrades (registerades som arbetande ombord) och finns i mönstringsliggarna. Det är i mönstringsliggaren för 1926 som jag hittat henne:


Bildkälla: Arkiv Digital. Se bilden i större format här.

Den 29 april blev hon påmönstrad på motorfartyget Rikard från Oskarshamn. Hon arbetade som förestånderska, alltså tog hand om hushållet ombord, med 125 kronor i månadslön. Där arbetade hon hela sommaren och mönstrade av i Gävle den 3 september.

Befälhavare ombord var Per Wickenberg. Han var far till hennes son som fötts i december 1925. Elli var född 1906 i Esbo i Finland och bara 19 år när hon fick barn.  Barnet togs om hand av en familj i Stockholm när Elli arbetade till sjöss har hennes barnbarn berättat för mig. När jag arbetade med artikeln för tio år sedan blev jag mycket gripen av den unga Elli och letade upp hennes barnbarn. Då hade jag inte börjat släktforska men fick hjälp att hitta hennes familj.

Elli Pihlava hade börjat arbeta till sjöss när hon kom till Stockholm som 18-åring, berättade hennes barnbarn. Men i Finska församlingens församlingsbok står det att hon var modist.

Vid förlisningen 1929 var hon 22 år gammal. Tre år senare dog hon, i juli 1932, av tuberkulos. Sonen växte upp i fosterfamiljen och hade kontakt med sin far befälhavaren. Elli Pihlava är begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.

Bland släktforskare i Borås

I helgen var jag på Släktforskardagarna, den årligigen återkommande mässan för släktforskare som i år hölls i Borås. Där arbetade jag i släktforskarförbundets monter, dvs Rötterbokhandeln. Det var verkligen roligt, så många möten med andra släktforskare, och även avlägsna släktingar.

Borås
Borås Släktforskarförening var huvudarrangör av mässan. Medlemmarna (i gula tröjor) har jobbat hårt, bl a med att ta emot alla besökare.

Borås
Mässan öppnade på lördagmorgonen och det blev snabbt fullt med folk i mässhallen. Bilden är från Rötterbokhandelns monter.

Borås
En av dem som drog mycket folk, både vid boksignering och på sin föreläsning, är Peter Sjölund som kommit ut med en ny bok om DNA-test.

Se fler bilder och läs mer om Släktforksardagarna här och här.

Bok för nybörjare

Till helgen är det släktforskarmässa i Borås och jag ska dit och jobba som vanligt, föär släktforskarförbundets räkning i Rötterbokhandeln. I år blir det extra roligt, eftersom jag skrivit en ny bok som jag ska signera på lördag eftermiddag. Om nu någon vill ha en författarsignatur...

Boken är en kursbok för nybörjarkurser och den börjar säljas på mässan i Borås. Den handlar förstås allra mest om hur man använder kyrkböckerna. Ett kapitel om mantalslängder finns med på slutet.

Läs artikel i VT.



Jag har försökt sätta mig in i hur det var när jag själv lärde mig släktforska för snart tio år sedan. Vad det var som gjorde att jag fann nycklarna, att jag begrep hur jag skulle göra. Numera sitter det i ryggraden att gå från födelsebok till husförhörslängd till vigselbok och dödbok. För nybörjaren är det ju inte självklart men detta hoppas jag att jag lyckas förmedla.

Jag är förstås både glad och hedrad av att ha fått uppdraget att skriva kursboken. Olle Söderström, som också medverkar i förbundets tidning Släkthistoriskt Forum, har gjort layouten och det har han gjort väldigt bra. Intrycket läsaren får betyder mycket.

Från Västervik till Västerås 1687

Hans Bartels föddes i Västervik 1664 och dog i Västerås 1742. Han är en av flera historiska personer som flyttat från Västervik till Västerås och som jag upptäckt sedan jag själv i sommar gjort samma resa med mitt flyttlass.

I Västerås läser jag om stadens historia, bl a en bok av historikern Ruth Hedlund som gjort en djupdykning i Västerås befolkning i slutet av 1600-talet. Här nämner hon Hans Bartels från Västervik. Han ska ha kommit till Västerås 1687 där han blev tullinspektor för sjötullen. Västerås äldsta bevarade husförhörslängd är från 1697-1707 och här finns han bosatt vid Sjötullen:

hfl
Hans Bartels är uppskriven varje år som husförhör skett. Under honom finns hustrun Anna Catharina Adrian. Bildkälla: Arkiv Digital.

hfl
I nästa husförhörslängd från 1707-1739 finns även barnen och tjänstefolket med. Bildkälla: Arkiv Digital.

karta
På kartan över Västerås från 1688 finns en tullstuga längst ut i hamnen i Mälaren. Troligen var det här, eller alldeles i närheten av sitt arbete, som han bodde. Utsnitt av en karta från Västervås kommuns webbplats. Se hela kartan.

Hans Bartels släkt är utforskad av flera släktforskare, bl a av den kunnige Mattias Loman som publicerat släkten Bartels släkthistoria. Här läser jag att Hans Bartels först var gift med Segrid Christersdotter i Söderköping och efter hennes död 1693 med rådmansdottern Anna Catharina Adrian, död 1722. Även Hans blev rådman i Västerås, precis som sin svärfar. I första äktenskapet fick han fyra barn (som alla verkar ha dött i barndomen) och i andra äktenskapet fem barn.

Ruth Hedlund har i sin bok bl a undersökt sociala nätverk i staden på 1690-talet, dvs vilka som hade olika tjänster och hur de var kopplade till varandra genom släktskap och äktenskap. I boken läser jag om Hans Bartels samtida kollega Henrik Basilier, som var tullinspektor för landtullen i Västerås. Ett ovanligt efternamn men som leder tillbaka till Hans Bartels, vars mor hette Sara Basilier. På Anbytarforum finns uppgiften att Henrik och Hans var kusiner.

Saras far ska ha kommit från Hamburg i Tyskland. Enligt en släktforskare på Anbytarforum ska även Hans Bartels far Johan Bartels vara född i Tyskland, denne Johan dog i Västervik 1668.

Johan Bartels var bro-, våg- och stämpelmästare i Västervik och jag tror att det är ett yrke snarlikt en tullares. I Västerviks trivialskolas matrikel 1665-1821 (utgiven av Tjustbygdens Kulturhistoriska Förening 2015) står det en hel del om Hans Bartels, född i januari 1664, bl a att han också var stadskassör i Västerås. Hans bror Niklas blev handelsman i Söderköping, systern Regina gifte sig med handelsmannen Hans Larsson i Västervik och efter hans död med handelsmannen Carl Risholm.

dop
Hans Bartels dop den 22 januari 1664 i Västerviks äldsta kyrkbok. Bildkälla: Arkiv Digital.

Jag blir lika fascinerad varje gång jag inser att det går att kartlägga människor som levt för över 300 år sedan, tack vare våra svenska arkiv.

Ryssen dog i pesten

Under Stora nordiska kriget 1700-1721 fick Västerviks stad ta emot krigsfångar från olika håll i Europa. Detta tror jag att många av er hört talas om, till exempel när Teaterskeppet någon gång på 90-talet gjorde pjäsen om mordet på krögare Krabbe. En dramatisk historia där sachsiska fångar var inblandade.

Ryssar är också omtalade och det är kanske ganska allmänt känt att Spårö båk byggts av ryska krigsfångar, men det skedde först på 1770-talet. Men Västervik hade ryska krigsfångar även i början av 1700-talet.

På 80- och 90-talet bodde jag med min familj på Kilmare gård utanför Västervik. Där fick jag veta att en terrass med terrassmur byggts av ryska krigsfångar, men minns inte nu vilken tid det handlade om. Även i andra sammanhang har jag ibland hört talas om de ryska krigsfångarna och de spår de lämnat efter sig i Västervik. Utan att veta gissar jag att en del av dem stannade kvar och bildade familj i Västervik och kanske finns det ännu idag en del Västerviksbor som har ryssar eller andra krigsfångar i sitt släktträd.

För en tid sedan, när jag läste i Västerviks ministerialbok om pesten 1710-1711 såg jag att det finns en rysk krigsfånge bland de döda. Den 20 augusti dog "en styrman av ryska fångarna född i Danzig" har prästen skrivit:

Västervik C:2
BIldkälla: Arkiv Digital

Enligt Folke Lindberg i boken Västerviks historia (1933) sidan 250, kom de ryska krigsfångarna till Västervik 1708, och även polska och danska fångar. De sachsiska fångarna hade kommit 1703. 1712 fanns det inte kvar några krigsfångar i staden. De som stannat var nog assimilerade då.

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

Bloggar

Sport

Politikerbloggar