Logga in

Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min tid åt, både fritid och arbetstid. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

Torrö tallar

I veckan som gått nu har jag vikarierat på VT som reporter och i går gjorde jag en intervju med Inger Östbo-Skuncke, sommarboende på ön Torrö tallar där ett känt gammalt sjömärke brunnit ner efter ett åsknedslag. Hon berättade lite om öns historia och nämnde att de sista bofasta bodde där på 1800-talet. Nyfiken släktforskare som jag är har jag nu tagit reda på hur det förhåller sig med detta och vilka det är som bott där.

Enligt Loftahammars församlingsbok flyttade den sista bofasta familjen från Torrö tallar i oktober 1900, så de bodde där bara några månader in på 1900-talet. Det var en familj som då bott där i 14 år. 1886 flyttade de dit.

De sista bofasta var:
arbetaren Sven August Johansson född 1841
hustrun Anna Maja Hammarström född 1843
Johan Edvard född 1866
Karl Albin född 1870
David Hjalmar född 1877
Hilma Florentina född 1882
Hedvig Ellida Maria född 1885

Torrö
Källa: Loftahammar AI:18 (1891-1900) Bild 37 / sid 249 Arkiv Digital

Var Sven August arbetade framgår inte. Båda sönerna blev sjömän. Karl Albin flyttade till Västervik 1898 och två år senare följde hela familjen efter dit. Makarna har gift sig 1865 och alla i familjen är födda i Loftahammars socken.

Sven August hade faktiskt bott på Torrö tallar som barn. Hans familj kom till ön från Lerglo när Sven August var ett år, och flyttade härifrån tio år senare, 1852. Hans far hette Johannes Persson och kom från Gotland. Hans mor hette Margareta Anderssdotter och var från Loftahammar, båda föräldrarna var födda 1804.

Sven August hade tre äldre syskon. En tre år äldre storebror som hette Anders Magnus och som bodde hemma under tiden på Torrö tallar. En storasyster som hette Stina Cajsa och som flyttade till Sladö 1847.

Storebror Peter Johan var född 1830 och dog när han var 12 år i en tragisk olycka, 1844. Han drunknade när han föll i sjön från en trädstam "blott 4 alnar från landet, men kunde ej upptagas förrän lifvet slocknat" skriver prästen i kyrkboken. Kanske var det på en oländig plats eller kanske hade han slagit sig illa när han föll.

Torrö
Källa: Loftahammar C:5 (1837-1861) Bild 129 / sid 365 Arkiv Digital

Trots den sorg som måste vara förknippad med ön återvände alltså Sven August med sin familj som vuxen.

Den här familjen var de första att bosätta sig på Torrö tallar, vad jag kan se i husförhörslängderna. Innan dess finns ingen bosatt på en plats som jag kan förknippa med ön. I husförhörslängderna står det inte Torrö tallar, som det står på kartan och sjökortet idag.

Torpet på ön heter först bara Torrö under Kårö men 1855 benämns det Sveaborg, ett namn som används i 20 år. Kanske har det funnits torp där tidigare men med ett annat namn.

Torrö
Källa: Loftahammar AI:14 (1866-1875) Bild 176 / sid 168Arkiv Digital

När Sven Augusts föräldrar flyttar härifrån med sin familj kommer Anders Larsson och Catharina Charlotta Månsdotter hit från Stora Grindö med en stor barnaskara och både dräng och piga. De bor här i åtta år och ersätts 1860 av Johan Svensson och Anna Sofia Persdotter med tre barn. Deras dotter Catharina Sofia gifter sig och flyttar hemifrån 1868. Ett år senare dör Johan Svensson 50 år gammal. Änkan och de andra två barnen bor kvar till 1875. Under två år verkar de ha en inneboende, skepparen Carl Otto Petersson. Han är två år äldre än änkan och kanske var ett gifte på gång, men att någon av dem ångrade sig. Eller så var han kanske en släkting.

Nästa familj blir kortvarig, de stannar bara i fyra år. Det är Per Olle Persson och Anna Kristina Johansdotter, med tre små barn. Två av barnen föds här.

1878 kommer sjömannen Adolf Johansson med hustrun Anna Kristina Nilsdotter och nyfödda dottern Clara Theresia till ön. 1879 föds nästa dotter Elma Alfrida. I familjen finns också pigan Christina Charlotta Nilsdotter. 1886 flyttar de till Kårö och det är dags att ge plats för Sven August, som nu återvänder till sin barndomsö efter 34 år.

Släktforskar du och har någon av dessa familjer i din släkt? Hör gärna av dig till mig på e-post eva@evagun.se

Ön Torrö tallar ligger mellan Kårö och Städsholmen.

 

 

 

Leta upp de gamla torpen

Att leta efter gamla torpställen är något som många släktforskare gör. Eftersom så många av oss har rötter bland torpare och så många av dessa gamla torp är borta idag. Många finns ju kvar som fritidshus, och då blir man glad, men de flesta är nog rivna och borta.

Även om huset inte längre finns kvar så finns oftast grundstenarna på plats, torpargrunden. Kansske revs huset och virket togs till vara, men stora stenar är ju svårare att flytta bort.

Så det man får rikta in sig på är att hitta stenarna från torpargrunden. Du ser dem när du upptäcker stenar på rad, med tydliga hörn. Ibland är det svårt att se, om de är överväxta.

Oftast är det en lite högra ansamling i ena hörnet eller änden av huset, där spismuren funnits. Det är inte ovanligt att det växer  träd just där, växtlighet trivs väl i aska.

Förra helgen var jag i Västergötland och letade efter torplämningar från min farfars släkt. När vi bodde på Helgerum hittade jag torplämningar på flera ställen där. Det var ju inte så att jag upptäckte dem, för några ingår i den torpinventering som hembygdsföreningen gjorde i slutet av 1900-talet, och de har fått skyltar, andra finns på platser som är kända. Men det är roligt att själv hitta sådana lämningar i skogen eller på ett öppet fält och fundera över de som bott där en gång i tiden.

Flivikedal
Resterna av grunden till Flivikedalstorpet på Helgerum.

Mörkvik
Mörkvikstorpet på Helgerum revs på 30-talet men plåthinken har nog hamnat där senare. Vid det här torpet finns en skylt uppsatt vid torpinventeringen.

Äntligen!

Äntligen har jag hittat en fängelskund i släkten! Bara ingift, men ändå. Annars har jag bara skötsamma torpare och bönder i min släkt, både på min mors och min fars sida.

Hos en kusin finns några bevarade brev till min farfar från hans syskon och hans far, sedan farfar blivit vuxen och gift sig med farmor. Hans mor var död men hans far och flera av syskonen bodde kvar i Vänersborgstrakten medan farfar flyttat ner till mellersta Halland, så de sågs inte så ofta. I ett av dessa brev berättar ena systern om den äldsta systerns död. Och nämner i förbifarten hennes make, som "sitter på Härlanda".

Härlanda var ju ett fängelse i Göteborg, i drift ända till 1997. Min fars faster Karin bodde i Göteborg och var gift med Robert Englund. Han dömdes den 21 juni 1928 till två år och två månaders fängelse för bedrägeri och förfalskning. Jag undrar vad han egentligen hade gjort? Kanske har någon i min släkt hört talas om detta och vet mer.

Tre veckor efter att domen fallit och han tagits in på Härlanda dog hans hustru Karin. Så vitt jag förstår av brevet fick inte maken permission till begravningen. Det dröjde till 1930 innan han blev fri. Hur det gick för honom sedan vet jag inte. Han levde till 1960 och gifte aldrig om sig.

Härlanda
Härlandafängelsets kyrkbok har digitaliserats av Arkiv Digital och där hittar jag min farfats svåger. Bildkälla: Arkiv Digital.

Hans fängelsetid hade jag aldrig fått veta om det inte nämnts i brevet. I församlingsböckerna i Göteborg på 1920-talet finns inga anteckningar om domen, annars är ju det vanligt i många kyrkböcker. Kanske slutade prästerna anteckna sådant när vi kommit in i mer moderna tider på 1900-talet.

Elli Pihlavas heroiska insats

Idag kom jag att tänka på Elli Pihlava. Ni som är sjöfartsintresserade känner kanske igen hennes namn. Det var Elli Pihlava som var kocka på kanalbåten Nils vid förlisningen innanför Stedsholmen i Västerviks skärgård 1929. Hon gjorde en heroisk insats och bidrog till att nästan alla ombord överlevde. Tack vare sitt mod och sin rådighet lyckades hon få sina arbetskamrater att hålla sig i rörelse ute på skäret dit de lyckatgs ta sig, och därmed överlevde alla utom en. En kvinna väl värd att minnas och påminnas om.


VT den 21 januari 1929.

På Klubb Maritims hemsida kan du läsa hela historien om förlisningen. Jag skrev artikeln 2009, när det hunnit gå 80 år. Nu är det mer än 90 år sedan den här dramatiska och förfärliga januarinatten.

Nu har jag hittat henne i Härnösands sjömanshusarkiv. Kvinnor blev inte inskrivna i sjömanshusen förrän efter 1934, men de mönstrades (registerades som arbetande ombord) och finns i mönstringsliggarna. Det är i mönstringsliggaren för 1926 som jag hittat henne:


Bildkälla: Arkiv Digital. Se bilden i större format här.

Den 29 april blev hon påmönstrad på motorfartyget Rikard från Oskarshamn. Hon arbetade som förestånderska, alltså tog hand om hushållet ombord, med 125 kronor i månadslön. Där arbetade hon hela sommaren och mönstrade av i Gävle den 3 september.

Befälhavare ombord var Per Wickenberg. Han var far till hennes son som fötts i december 1925. Elli var född 1906 i Esbo i Finland och bara 19 år när hon fick barn.  Barnet togs om hand av en familj i Stockholm när Elli arbetade till sjöss har hennes barnbarn berättat för mig. När jag arbetade med artikeln för tio år sedan blev jag mycket gripen av den unga Elli och letade upp hennes barnbarn. Då hade jag inte börjat släktforska men fick hjälp att hitta hennes familj.

Elli Pihlava hade börjat arbeta till sjöss när hon kom till Stockholm som 18-åring, berättade hennes barnbarn. Men i Finska församlingens församlingsbok står det att hon var modist.

Vid förlisningen 1929 var hon 22 år gammal. Tre år senare dog hon, i juli 1932, av tuberkulos. Sonen växte upp i fosterfamiljen och hade kontakt med sin far befälhavaren. Elli Pihlava är begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.

Bland släktforskare i Borås

I helgen var jag på Släktforskardagarna, den årligigen återkommande mässan för släktforskare som i år hölls i Borås. Där arbetade jag i släktforskarförbundets monter, dvs Rötterbokhandeln. Det var verkligen roligt, så många möten med andra släktforskare, och även avlägsna släktingar.

Borås
Borås Släktforskarförening var huvudarrangör av mässan. Medlemmarna (i gula tröjor) har jobbat hårt, bl a med att ta emot alla besökare.

Borås
Mässan öppnade på lördagmorgonen och det blev snabbt fullt med folk i mässhallen. Bilden är från Rötterbokhandelns monter.

Borås
En av dem som drog mycket folk, både vid boksignering och på sin föreläsning, är Peter Sjölund som kommit ut med en ny bok om DNA-test.

Se fler bilder och läs mer om Släktforksardagarna här och här.

Bok för nybörjare

Till helgen är det släktforskarmässa i Borås och jag ska dit och jobba som vanligt, föär släktforskarförbundets räkning i Rötterbokhandeln. I år blir det extra roligt, eftersom jag skrivit en ny bok som jag ska signera på lördag eftermiddag. Om nu någon vill ha en författarsignatur...

Boken är en kursbok för nybörjarkurser och den börjar säljas på mässan i Borås. Den handlar förstås allra mest om hur man använder kyrkböckerna. Ett kapitel om mantalslängder finns med på slutet.

Läs artikel i VT.



Jag har försökt sätta mig in i hur det var när jag själv lärde mig släktforska för snart tio år sedan. Vad det var som gjorde att jag fann nycklarna, att jag begrep hur jag skulle göra. Numera sitter det i ryggraden att gå från födelsebok till husförhörslängd till vigselbok och dödbok. För nybörjaren är det ju inte självklart men detta hoppas jag att jag lyckas förmedla.

Jag är förstås både glad och hedrad av att ha fått uppdraget att skriva kursboken. Olle Söderström, som också medverkar i förbundets tidning Släkthistoriskt Forum, har gjort layouten och det har han gjort väldigt bra. Intrycket läsaren får betyder mycket.

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

  • Senaste blogginläggen
  • Mest lästa bloggar

Bloggar

Sport

Politikerbloggar