Logga in

Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min tid åt, både fritid och arbetstid. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

Stenhammarvillan i Källvik

I går var vi i Källvik, VT:s fotograf Ellen Nielsen Kindstrand och jag. Vi träffade Bo Stenhammar på Källviks Brunns galleri för att göra ett reportage om galleriets verksamhet till årets sommarbilaga Ostkustens Pärla. När vi var där berättade Bo Stenhammar om huset, Stenhammarsvillan, där galleriet finns. Huset köptes av hans föräldrar 1933, när de som unga och nygifta slog sig ner här. Bos mor Nora (Eleonora) Stenhammar gick bort i september och nu ska huset säljas.

 

Stenhammar

Bo Stenhammar fotograferas av Ellen Nielsen Kindstrand på verandan till Stenhammarsvillan. Den ligger vackert med havsutsikt.


Det är faktiskt inte efter Bos föräldrar som huset heter Stenhammarsvillan, utan efter den som byggde det. Han hette Karl Fredrik Stenhammar och var bror till Bos farfars far (om jag minns rätt, kanske var de släkt på annat sätt).
Givetvis blev jag nyfiken på denne Karl Fredrik och hans hus. Han ägde det nämligen bara några år och sålde det sedan.
Huset hänger intimt ihop med Källviks brunns historia.

 

Stenhammar

Stenhammarsvillan på 1890-talet. Bild från Broomés bok.


Hans Broomé har skrivit boken "Källvik - en småländsk brunns- och badort", den kom ut 1970 och finns på biblioteket. Här berättar han om Källviks historia och om alla husen i den gamla brunnsmiljön.
Karl Fredrik var en ung arbetare när han byggde huset 1878. Han var född 1856 och alltså bara 22 år gammal. Det gick inte så bra för honom i Källvik och 1881 sålde han huset och flyttade till Stockholm och blev poliskonstapel, efter att ha blivit änkling. 1885 emigrerade han till Amerika. Om han återvände vet jag inte.


Källvik var ursprungligen bara ett torp under gården Aleglo 3. När Karl Fredrik byggde huset var han arbetare på Aleglo nummer 2, dit han kom som 20-åring. Innan dess hade han varit dräng på gården Sten i Loftahammar. Då hette han Johansson, vilket är Sveriges vanligaste efternamn. Namnet Stenhammar tog han efter gården Sten, men det var först efter att han lämnat gården som han bytte namn.
På den tiden fick man byta namn som man ville, det var bara att säga till prästen att nu heter jag Bäckström eller Sjöberg eller vad det nu var man hade valt. Det var ganska vanligt att byta namn då.

 

Stenhammar

Arbetaren Carl Fredrik Edvard Stenhammar i Källvik, antecknad i husförhörslängden 1878. Ovanför har prästen senare noterat att det nya hotellet inte längre finns. Det brann ner den 24 september 1881 och ägaren Olof Frank erkände mordbrand.
Källa: Loftahammar AI:15 (1875-1881) Bild 36 / sid 28



Karl Fredrik kom från gården Hallmare 2, där hans mor Anna Charlotta Andersdotter och hans halvsyskon bodde. Modern hade gift sig med klockaren Daniel Fredrik Hornwall från klockaresläkten Hornwall i Odensvi. Familjen flyttade till Loftahammar 1872, där både Karl Fredrik och hans mor var födda.
Kanske är hans mor släkt med sin man. När hon föds den 14 juli 1833 är en av faddrarna organisten Jacob Gabriel Hornwall, och det var ofta släktingar som var faddrar. Anna Charlottas föräldrar är hemmansägaren Anders Pettersson och hustrun Cajsa Greta Magnidotter på Hallmare.

Hans Broomé skriver att Källviks brunn ligger på marken som först hörde till den gård i Aleglo där häradsskrivaren i Tjust bodde.
Källvik var då ett torp under Aleglo och själva torphuset tror jag finns kvar.
Redan på 1700-talet ska man ha upptäckt hälsokällornas kraft här och enligt Broomé startade brunnsdrickning 1799.
I boken beskriver han också de olika husen i Källvik. Stenhammarsvillan byggdes inte nytt på plats av Karl Fredrik utan utgörs av en timmerstomme från ett hus som flyttades hit från Lerglo. Sedan dess är den väsentligt om- och tillbyggd. Att flytta med sig hus var inte ovanligt, det gjorde också min farmors föräldrar just i början av 1880-talet.
Ytterligare två villor byggdes här 1878, nämligen doktor Ekbergs villa och den som kallas Slottet, som byggdes av maskinisten Adolf Fredrik Johansson. Broomé skriver att det troligen var möjligheterna till hyresinkomster som gjorde att dessa byggde "för eget bruk överdimensionerade bostäder".

Bos farfar hette Sköld Ragnar Stenhammar, och hade också tagit sig detta efternamn, för hans far (Bo Stenhammars farfars far) hette Johan Peter August Andersson och kom från Aleglo nummer 2.
Sköld Ragnar Stenhammar var född 1876 och arbetade som extra tullvaktmästare i Loftahammar år 1900.

Alla uppgifter kommer från kyrkoarkiven, Riksarkivet, Stockholms Stadsarkiv och Broomés bok.

 

Tillägg 22 maj: I mina anteckningar från intervjun ser jag nu att Karl Fredrik Stenhammar ska vara Bo Stenhammars farfars fars svåger, det vill säga hustruns bror. Och det stämmer bra. Karl Fredriks syster Hilda Chatarina Johansdotter är mor till Sköld Ragnar i äktenskapet med Johan Peter August Andersson.

Bok för nybörjare

Till helgen är det släktforskarmässa i Borås och jag ska dit och jobba som vanligt, föär släktforskarförbundets räkning i Rötterbokhandeln. I år blir det extra roligt, eftersom jag skrivit en ny bok som jag ska signera på lördag eftermiddag. Om nu någon vill ha en författarsignatur...

Boken är en kursbok för nybörjarkurser och den börjar säljas på mässan i Borås. Den handlar förstås allra mest om hur man använder kyrkböckerna. Ett kapitel om mantalslängder finns med på slutet.

Läs artikel i VT.



Jag har försökt sätta mig in i hur det var när jag själv lärde mig släktforska för snart tio år sedan. Vad det var som gjorde att jag fann nycklarna, att jag begrep hur jag skulle göra. Numera sitter det i ryggraden att gå från födelsebok till husförhörslängd till vigselbok och dödbok. För nybörjaren är det ju inte självklart men detta hoppas jag att jag lyckas förmedla.

Jag är förstås både glad och hedrad av att ha fått uppdraget att skriva kursboken. Olle Söderström, som också medverkar i förbundets tidning Släkthistoriskt Forum, har gjort layouten och det har han gjort väldigt bra. Intrycket läsaren får betyder mycket.

Från Västervik till Västerås 1687

Hans Bartels föddes i Västervik 1664 och dog i Västerås 1742. Han är en av flera historiska personer som flyttat från Västervik till Västerås och som jag upptäckt sedan jag själv i sommar gjort samma resa med mitt flyttlass.

I Västerås läser jag om stadens historia, bl a en bok av historikern Ruth Hedlund som gjort en djupdykning i Västerås befolkning i slutet av 1600-talet. Här nämner hon Hans Bartels från Västervik. Han ska ha kommit till Västerås 1687 där han blev tullinspektor för sjötullen. Västerås äldsta bevarade husförhörslängd är från 1697-1707 och här finns han bosatt vid Sjötullen:

hfl
Hans Bartels är uppskriven varje år som husförhör skett. Under honom finns hustrun Anna Catharina Adrian. Bildkälla: Arkiv Digital.

hfl
I nästa husförhörslängd från 1707-1739 finns även barnen och tjänstefolket med. Bildkälla: Arkiv Digital.

karta
På kartan över Västerås från 1688 finns en tullstuga längst ut i hamnen i Mälaren. Troligen var det här, eller alldeles i närheten av sitt arbete, som han bodde. Utsnitt av en karta från Västervås kommuns webbplats. Se hela kartan.

Hans Bartels släkt är utforskad av flera släktforskare, bl a av den kunnige Mattias Loman som publicerat släkten Bartels släkthistoria. Här läser jag att Hans Bartels först var gift med Segrid Christersdotter i Söderköping och efter hennes död 1693 med rådmansdottern Anna Catharina Adrian, död 1722. Även Hans blev rådman i Västerås, precis som sin svärfar. I första äktenskapet fick han fyra barn (som alla verkar ha dött i barndomen) och i andra äktenskapet fem barn.

Ruth Hedlund har i sin bok bl a undersökt sociala nätverk i staden på 1690-talet, dvs vilka som hade olika tjänster och hur de var kopplade till varandra genom släktskap och äktenskap. I boken läser jag om Hans Bartels samtida kollega Henrik Basilier, som var tullinspektor för landtullen i Västerås. Ett ovanligt efternamn men som leder tillbaka till Hans Bartels, vars mor hette Sara Basilier. På Anbytarforum finns uppgiften att Henrik och Hans var kusiner.

Saras far ska ha kommit från Hamburg i Tyskland. Enligt en släktforskare på Anbytarforum ska även Hans Bartels far Johan Bartels vara född i Tyskland, denne Johan dog i Västervik 1668.

Johan Bartels var bro-, våg- och stämpelmästare i Västervik och jag tror att det är ett yrke snarlikt en tullares. I Västerviks trivialskolas matrikel 1665-1821 (utgiven av Tjustbygdens Kulturhistoriska Förening 2015) står det en hel del om Hans Bartels, född i januari 1664, bl a att han också var stadskassör i Västerås. Hans bror Niklas blev handelsman i Söderköping, systern Regina gifte sig med handelsmannen Hans Larsson i Västervik och efter hans död med handelsmannen Carl Risholm.

dop
Hans Bartels dop den 22 januari 1664 i Västerviks äldsta kyrkbok. Bildkälla: Arkiv Digital.

Jag blir lika fascinerad varje gång jag inser att det går att kartlägga människor som levt för över 300 år sedan, tack vare våra svenska arkiv.

Ryssen dog i pesten

Under Stora nordiska kriget 1700-1721 fick Västerviks stad ta emot krigsfångar från olika håll i Europa. Detta tror jag att många av er hört talas om, till exempel när Teaterskeppet någon gång på 90-talet gjorde pjäsen om mordet på krögare Krabbe. En dramatisk historia där sachsiska fångar var inblandade.

Ryssar är också omtalade och det är kanske ganska allmänt känt att Spårö båk byggts av ryska krigsfångar, men det skedde först på 1770-talet. Men Västervik hade ryska krigsfångar även i början av 1700-talet.

På 80- och 90-talet bodde jag med min familj på Kilmare gård utanför Västervik. Där fick jag veta att en terrass med terrassmur byggts av ryska krigsfångar, men minns inte nu vilken tid det handlade om. Även i andra sammanhang har jag ibland hört talas om de ryska krigsfångarna och de spår de lämnat efter sig i Västervik. Utan att veta gissar jag att en del av dem stannade kvar och bildade familj i Västervik och kanske finns det ännu idag en del Västerviksbor som har ryssar eller andra krigsfångar i sitt släktträd.

För en tid sedan, när jag läste i Västerviks ministerialbok om pesten 1710-1711 såg jag att det finns en rysk krigsfånge bland de döda. Den 20 augusti dog "en styrman av ryska fångarna född i Danzig" har prästen skrivit:

Västervik C:2
BIldkälla: Arkiv Digital

Enligt Folke Lindberg i boken Västerviks historia (1933) sidan 250, kom de ryska krigsfångarna till Västervik 1708, och även polska och danska fångar. De sachsiska fångarna hade kommit 1703. 1712 fanns det inte kvar några krigsfångar i staden. De som stannat var nog assimilerade då.

Hitta emigrantens resa

Har du emigranter i släkten? Då kan du hitta emigrantfartygens passagerarlistor på nätet.

Från början seglade fartygen från Sverige till Amerika men sedan blev det vanligare att först resa till Hull i England och där ta tåget till Liverpool eller Southampton eller kanske någon annan hamn. Därifrån gick de stora atlantångarna över till Amerika. Inte bara till New York utan även till Boston, Philadelphia och Baltimore i USA och Quebec, Montreal och Halifax i Kanada. 1915 startade Svenska Amerikalinjen med trafik från Göteborg direkt till New York.

För att få veta när resan mellan England och Amerika skedde och med vilket fartyg kan du söka i Stephen Morse databas med arkivhandlingar från Ellis Island i New York 1892-1924 eller i hans andra databaser. De flesta är gratis men några är avgiftsbelagda. Skaffar du ett gratiskonto får du också tillgång till de avfotograferade passagerarlistorna och ofta även ett foto på fartyget.

passagerarlista

Jag sökte efter Anna Maria Hallberg från Gamleby som emigrerade till Amerika 1895. Hon fick ut sitt flyttbetyg den 21 juni och reste  ganska omgående till Göteborg och därifrån vidare med båt till England för drygt tre veckor senare steg hon i land i New York. Dit reste hon med fartyget Etruria från Liverpool och kom till New York den 15 juli. Hennes destination verkar ha varit Newport i Pennsylvania. Det visar resultatet av sökningen i Stephen Morses databas.

Passagerarlistor finns också hos Familysearch. För fartygen som emigranterna åkte med från svenska hamnar finns passagerarlistorna i polisarkiven hos Arkiv Digital.

Biskopen som anfader

Johannes Rudbeckius var biskop i Västerås från 1619 fram till sin död 1646. Många av er känner nog igen namnet från skolans historielektioner för han var en betydanden man under sin levnad och har starkt påverkat vår kyrko- och skolhistoria. Han är en av många förfäder till mina barn på deras pappas sida, tillsammans med hustrun Magdalena Hising. De fick elva barn tillsammans.

Johannes Rudbeckius
Johannes Rudbeckius står staty utanför domkyrkan i min nya hemstad Västerås. Han är mina barns farmors mormors morfars morfars mormors farfars far. 13 generationer bort, om jag räknat rätt.

En av de yngre biskopssönerna hette Paul och det är han som är mina barns förfader. Han föddes 1632 och blev häradshövding utanför Jönköping och assessor i Göta hovrätt, det vill säga bisittare till domaren. Paul var gift med Margareta Nentzelia och de fick 16 barn mellan 1655 och 1675. En av de yngre är Gustaf Rudebeck som föddes 1672. Paul Rudbeckius adlades 1675 och efternamnet ändrades då till Rudebeck. Gustaf blev kapten i armén och hade Kråkesjö säteri i Ljuders socken. I de trakterna stannade sedan släkten kvar och det har gått att följa denna släktgren ända fram till våra dagar.

Både biskopens och hustrun Magdalena Hisings släkt är kartlagd bakåt i flera generationer och tar oss bland annat till Danmark på 1400-talet. Det är långt före kyrkböckernas tid så där förlitar jag mig på andra släktforskare.

I förra veckan flyttade vi till Västerås. Jag har redan varit och hälsat på biskopen utanför domkyrkan. Där pågår nu en utställning om Johannes Rudbeckius och Magdalena Hising under sommaren och innan den är slut har jag tänkt att ordna en "släktträff" för mina barn och deras pappa där vi ser på utställningen och sedan går på Malins kafé vid domkyrkan, uppkallat efter Magdalena Hising som kallades Malin.

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

  • Senaste blogginläggen
  • Mest lästa bloggar

Bloggar

Sport

Politikerbloggar