Logga in
Logga ut

Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min tid åt, både fritid och arbetstid. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

Sorg

I går kväll fick jag veta att vår bloggare Joakim Måhammar gått bort. Hans dödsannons finns i VT idag.

Att något sådant skulle hända, att en bloggare avlider, har jag inte föreställt mig skulle kunna ske, men det kan det naturligtvis. Vi har inga regler eller rutiner för att hantera detta, men har kommit fram till att vi vill låta hans blogg finnas kvar här en tid, för den som vill hedra hans minne i kommentarsfunktionen.

Ibland har frågan kommit upp i media, i diskussioner på nätet och i andras blogginlägg om hur man gör med en persons digitala efterlämningar, dvs hemsidor, bloggar, Facebookkonto, ja överallt där vi kan registrera oss och lämna spår i cyberspace. Något entydigt svar finns inte.

För ett antal år sedan, 2004 tror jag att det var, träffade jag Joakim för en intervju till VT:s mångåriga serie Porträttet (på måndagr i VT). Det är enda gången vi träffats, senare har vi haft mailkontakt. Tidigt 2009 kontaktade han mig och ville blogga på vt.se, och är därmed en av de äldsta bloggarna hos oss. Joakim har skrivit om miljöfrågor och om livserfarenhet, ofta med miljöaspekt.

Jag tänker på Joakim i dag, och på hans familj.

.

Tillägg 23 oktober:

Eftersom hans blogg inte längre visas har jag nu flyttat över hit de minnesord som skrevs i hans blogg innan den togs bort: 

 

 

Jag tänker på när vi var ute på Gamlebyviken och paddlade kanot. Vi pratade om politik, miljö, barnuppfostran, landsbygden, ja...livet. Efter en timme märkte vi att de nadra gått i land för länge sedan. Du hade ett sätt att fånga människor i samtal. Du var en karismatisk man med en hög integritet och starka åsikter och jag beundrade dig djupt. Jag beklagar att du inte längre finns med oss och att dina flickor har förlorat sin pappa. /JennyS

 

Det känns helt overkligt, så sent som första söndagen i Oktober var du hemma och hälsade på mig i Blackstad. Vi kände varandra sedan högstadiet på Åby-skolan och sedan 2004 hade vi kontakt och pratade om allt möjligt. Glad, rättfram, trevlig och en riktig vän, så minns jag dig. Vila i Frid. /Arne Möller

 

Alltid lika tragiskt när yngre personer får lämna jordelivet. Även att jag inte vet vem du är. /ailo

 

Tack Joakim, får jag säga, för alla intressanta diskussioner vi haft från och till på Gamleby centrum när vi råkats och i andra sammanhang också. Har ju känt till dig och det du står för sedan jag flyttade hit för 13-14 år sedan. Även om vi inte träffades ofta så kommer det att bli tomt efter dig. Tror att dina ideal kommer att stå sig och leva vidare. /Martin Danielsson

 

Har haft många bloggdispyter med Joakim och känner stor sorg. Jag såg dödsannonsen i VT och det komm som en stor chock. En sann miljövän har lämnat det jordiska. /Nils R

 

Ryssen dog i pesten

Under Stora nordiska kriget 1700-1721 fick Västerviks stad ta emot krigsfångar från olika håll i Europa. Detta tror jag att många av er hört talas om, till exempel när Teaterskeppet någon gång på 90-talet gjorde pjäsen om mordet på krögare Krabbe. En dramatisk historia där sachsiska fångar var inblandade.

Ryssar är också omtalade och det är kanske ganska allmänt känt att Spårö båk byggts av ryska krigsfångar, men det skedde först på 1770-talet. Men Västervik hade ryska krigsfångar även i början av 1700-talet.

På 80- och 90-talet bodde jag med min familj på Kilmare gård utanför Västervik. Där fick jag veta att en terrass med terrassmur byggts av ryska krigsfångar, men minns inte nu vilken tid det handlade om. Även i andra sammanhang har jag ibland hört talas om de ryska krigsfångarna och de spår de lämnat efter sig i Västervik. Utan att veta gissar jag att en del av dem stannade kvar och bildade familj i Västervik och kanske finns det ännu idag en del Västerviksbor som har ryssar eller andra krigsfångar i sitt släktträd.

För en tid sedan, när jag läste i Västerviks ministerialbok om pesten 1710-1711 såg jag att det finns en rysk krigsfånge bland de döda. Den 20 augusti dog "en styrman av ryska fångarna född i Danzig" har prästen skrivit:

Västervik C:2
BIldkälla: Arkiv Digital

Enligt Folke Lindberg i boken Västerviks historia (1933) sidan 250, kom de ryska krigsfångarna till Västervik 1708, och även polska och danska fångar. De sachsiska fångarna hade kommit 1703. 1712 fanns det inte kvar några krigsfångar i staden. De som stannat var nog assimilerade då.

Hitta emigrantens resa

Har du emigranter i släkten? Då kan du hitta emigrantfartygens passagerarlistor på nätet.

Från början seglade fartygen från Sverige till Amerika men sedan blev det vanligare att först resa till Hull i England och där ta tåget till Liverpool eller Southampton eller kanske någon annan hamn. Därifrån gick de stora atlantångarna över till Amerika. Inte bara till New York utan även till Boston, Philadelphia och Baltimore i USA och Quebec, Montreal och Halifax i Kanada. 1915 startade Svenska Amerikalinjen med trafik från Göteborg direkt till New York.

För att få veta när resan mellan England och Amerika skedde och med vilket fartyg kan du söka i Stephen Morse databas med arkivhandlingar från Ellis Island i New York 1892-1924 eller i hans andra databaser. De flesta är gratis men några är avgiftsbelagda. Skaffar du ett gratiskonto får du också tillgång till de avfotograferade passagerarlistorna och ofta även ett foto på fartyget.

passagerarlista

Jag sökte efter Anna Maria Hallberg från Gamleby som emigrerade till Amerika 1895. Hon fick ut sitt flyttbetyg den 21 juni och reste  ganska omgående till Göteborg och därifrån vidare med båt till England för drygt tre veckor senare steg hon i land i New York. Dit reste hon med fartyget Etruria från Liverpool och kom till New York den 15 juli. Hennes destination verkar ha varit Newport i Pennsylvania. Det visar resultatet av sökningen i Stephen Morses databas.

Passagerarlistor finns också hos Familysearch. För fartygen som emigranterna åkte med från svenska hamnar finns passagerarlistorna i polisarkiven hos Arkiv Digital.

Biskopen som anfader

Johannes Rudbeckius var biskop i Västerås från 1619 fram till sin död 1646. Många av er känner nog igen namnet från skolans historielektioner för han var en betydanden man under sin levnad och har starkt påverkat vår kyrko- och skolhistoria. Han är en av många förfäder till mina barn på deras pappas sida, tillsammans med hustrun Magdalena Hising. De fick elva barn tillsammans.

Johannes Rudbeckius
Johannes Rudbeckius står staty utanför domkyrkan i min nya hemstad Västerås. Han är mina barns farmors mormors morfars morfars mormors farfars far. 13 generationer bort, om jag räknat rätt.

En av de yngre biskopssönerna hette Paul och det är han som är mina barns förfader. Han föddes 1632 och blev häradshövding utanför Jönköping och assessor i Göta hovrätt, det vill säga bisittare till domaren. Paul var gift med Margareta Nentzelia och de fick 16 barn mellan 1655 och 1675. En av de yngre är Gustaf Rudebeck som föddes 1672. Paul Rudbeckius adlades 1675 och efternamnet ändrades då till Rudebeck. Gustaf blev kapten i armén och hade Kråkesjö säteri i Ljuders socken. I de trakterna stannade sedan släkten kvar och det har gått att följa denna släktgren ända fram till våra dagar.

Både biskopens och hustrun Magdalena Hisings släkt är kartlagd bakåt i flera generationer och tar oss bland annat till Danmark på 1400-talet. Det är långt före kyrkböckernas tid så där förlitar jag mig på andra släktforskare.

I förra veckan flyttade vi till Västerås. Jag har redan varit och hälsat på biskopen utanför domkyrkan. Där pågår nu en utställning om Johannes Rudbeckius och Magdalena Hising under sommaren och innan den är slut har jag tänkt att ordna en "släktträff" för mina barn och deras pappa där vi ser på utställningen och sedan går på Malins kafé vid domkyrkan, uppkallat efter Magdalena Hising som kallades Malin.

Den rike svenskamerikanen

När man släktforskar kan man hitta en del ovanliga uppgifter i arkivhandlingarna. Ett exempel på det är Hjorteds församlings dödbok F:3 (1912-1947). Den 1 november 1937 dog Johan Oskar Lindberg. Han var född den 19 april 1871 och alltså 66 år gammal. Han var amerikansk medborgare. Prästen har noterat att han dog på besök hemma hos sin syster Anna Lovisa Nilsson på Björkhult och att dödsorsaken var hjärtfel. Kanske fick han en hjärtinfarkt.

Vi får veta betydligt mer tack vare prästens anteckningar. Dels att han var född i Hjorted och vilka hans övriga syskon var, dels att han ägde en förmögenhet på 24000 kronor. Det var en mycket stor summa på den tiden. Men varför har prästen antecknat detta i dödboken? Var det något prästen tog reda på för att vara säker på att dödsboet skulle kunna betala för begravningen? Och varifrån kom informationen? I anslutning till uppgiften om hans förmögenhet finns datumet 8/11 37. Bouppteckning kan ju inte ha hunnit göras på en vecka.

Syskonen räknas upp och de som bodde i Sverige finns ju i de svenska kyrkböckerna. Men om en en nutida släkting släktforskar om den här familjen finns ytterligare en viktig uppgift, nämligen att en av syskonen, brodern Sigfrid Johnsson, också hade emigrerat för han bodde i Blomfield i Nebraska.

dödbok Hjorted
Prästens anteckning i Hjorteds församlings dödbok. Bildkälla: Arkiv Digital.

Johan Oskar hette Jonsson när han emigrerade i november 1891. Någon gång därefter bytte han namn till Lindberg. Det finns flera John Lindberg och Oscar Lindberg i amerikanska arkivhandlingar men vem är den rätte? Kanske vet du som läser detta mer om Johan Oskar Lindbergs liv efter emigrationen.

Tidning för medlemmar

Snart är nästa nummer av tidningen Wåra Rötter på väg till medlemmarna i Tjust Släktforskarförening. Den har jag haft förmånen att få medverka i sedan 2011. Som ni nog förstår är det väldigt roligt att göra tidning för släktforskare.

Det som är speciellt med det, till skillnad mot att skriva i en dagstidning som VT, är att nästan alla artiklar är tidlösa. Vi skriver ju om det som är historia, så det blir aldrig inaktuellt. Det kan vara bra ibland för en pressad tidningsredkatör som inte alltid får plats med allt i det aktuella numret. Då kan man spara det till nästa.

I det nummer som kommer ut nu i dagarna har jag skrivit om hur man hittar lagfarter i arkiven. De är intressanta och finns tillgängliga på Riksarkivets hemsida. Min redaktionskollega Ingegerd Hammarquist har tagit fram uppgifter från gården Snörums historia och skrivit en lång artikel om den. Gårdsarkivet förvaras på Landsarkivet i Vadstena där hon läst åtskilliga gamla handlingar, bland mycket annat en kopia av ett fastebrev från 1484. 1484! Ganska fantastiskt, tycker jag. Ett fastebrev är som en nutida lagfart.

WR

För den som är släkthistoriskt intressad finns det mycket att läsa i varje nummer av tidningen Wåra Rötter, det lovar jag. Blir du medlem i vår föreningen får du den i brevlådan fyra gånger per år.

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

  • Senaste blogginläggen
  • Mest lästa bloggar

Bloggar

Sport

Politikerbloggar