Logga in
Logga ut

Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min fritid åt, på flera olika sätt. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

Röde Frans jobbade på Slip

Idag är det den 16 april, ett viktigt datum i Västerviks historia. Det var den dagen 1917 som hungerupproret i Västervik startade. Det som nästan kunde blivit revolution i Sverige.  

arbetarkommittén
Det här är en klassisk bild i Västerviks historia, den enda bilden som bevarats på Röde Frans, Frans Gustafsson. Han sitter i mitten, omgiven av Erik Nilsson, Carl Zeijlon, Gustaf Jansson och Albert Andersson. De ingick alla i 16 april-kommittén som bildades under hungerupprorets dagar 1917. Bild från Västerviks museums arkiv, fotograf okänd.

protokoll
Protokollen från 16-aprilkommitén finns bevarade på föreningsarkivet i Västervik. Därifrån fick jag en kopia när jag arbetade med artikeln 1999. 1967 skrev Sune Garpenby flera artiklar i VT om hungerupproret, som sedan samlades i ett särtryck.


Hungervåren 1917. Västerviksborna stod i kö för att få tag på potatis till sina hungrande familjer. Bristen på mat var svår. Detta är en ögonblicksbild från en aprildag för över 98 år sedan. Bilden är tagen av fotografen Arvida Ljungqvist och finns i Västerviks museums arkiv. Se den i större format.
Mannen i den ljusa tröjan till vänster är slaktaren Frank Karlsson med sin hund som hette Fredlund, har ett barnbarn berättat. Frank Karlsson var född 1882 och arbetade som slaktare, både i saluhallen och hemma hos folk som behövde få hjälp med slakten.


Om hungerupproret har det skrivits mycket, både i VT och i böcker. Själv skrev jag om det 1999. Det mesta handlar om Röde Frans, arbetarledaren, som talade till massorna på Stora torget utanför rådhuset, där han klivit upp på en låda. Han manade till besinning.

1917 svalt folket, och värst var det nog i städerna. Det var krig, importen hade minskat, matpriserna steg men inte lönerna. Folk hade inte råd att köpa mat och mätta hungriga magar.

Jag ska inte berätta den här historien igen, för den kan läsas på annat håll. Se fler länkar i slutet av blogginlägget. I stället ska jag berätta om Röde Frans, Frans Johan Gustafsson.

När han tog på sig rollen som ledare för arbetarupproret i Västervik var han 33 år gammal. Han var född på midsommarafton 1883, den 24 juni, i Visby, och var mellanbarnet i familjen. Föräldrarna var arbetaren Karl Johan Gustafsson, född i Linneryd i Småland 1850, inflyttad i Visby och gift med gotländskan Anna Lorentina Larsson, född i Garde församling 1846. De hade gift sig 1880. Anna hade med sig den tolvåriga dottern Ida i boet. Augusta föddes 1881, sedan kom Frans och så småningom småsyskonen Marta 1886 och Anna 1889.

Visby CI7
Födelsnotisen i Visby 1883. Källa: Visby stadsförsamling CI:17 (1879-1894) Bild 1110 / sid 106, Arkiv Digital.


Frans fick delvis en problematisk uppväxt. I husförhörslängden i Visby finns några anteckningar som antyder detta, men det är svårt att riktigt förstå vad de innebär. Frans far Karl Johan hade strax före sonens födelse fått ett intyg om att han är "oförmögen till krigstjänst" och kanske betyder det att han har någon skada som gör honom handikappad. Under ett år, från december 1884 till november 1885, var han försvunnen. Prästen noterar honom i obefintlighetsboken, vilket betyder att man inte vet var han uppehåller sig. Det står inte att han rymt, så förmodligen vet hustrun vart maken tagit vägen. Kanske har han åkt till fastlandet för att leta efter arbete men inte tagit ut flyttbetyg. Kanske är det något annat som ligger bakom.

Frans mor och hans två systrar bodde kvar i Visby under tiden, någonstans söder om stan. När hans far kommit hem igen fick Frans nio månader senare en lillasyster, och en till efter ytterligare tre år. Storasyster Ida har då blivit vuxen och flyttat hemifrån.

1896 dog Frans far Karl Johan och hans mor blev änka med fyra barn att försörja. Barnen är då mellan 15 och sju år gamla. Karl Johan dog av lunginflammation. Familjen klarade sig och vid sekelskiftet var Frans mor Anna husägare utanför Visby. Kanske har hon varit det hela tiden, det framgår inte. Strax före makens död har hon lämnat statskyrkan och gått med i metodistkyrkan.

När Frans nyss fyllt 17 år blev han artillerist i Kungliga Norrlands Artilleriregemente, 2:dra Batteriet, i Jämtland. Vägen dit gick via Stockholm. Så vitt jag förstår, utan att ha militära kunskaper, betyder det att han är en soldat som skjuter med tyngre vapen. Kanske hade han tänkt sig en militär yrkesbana. Eller så ville han bara komma hemifrån. Tre år av sitt unga liv gav han artilleriet, sedan tog han avsked och begav sig till Stockholm. Vad han gjorde där vet jag inte, men han bodde en kort tid på Storgatan 10. Troligen hade han någon slags arbete. Och förmodligen var det där han träffade Elina Maria Stam, som skulle bli hans hustru 1910. Hon bodde nämligen i samma församling i Stockholms innerstad under samma tid. Elin arbetade som piga och hembiträde i flera olika familjer. Hon kom från Motala och hade flyttat till Stockholm samma år som Frans. Hennes far var valsverksarbetaren Oskar Fredrik Stam på Motala Verkstad, hennes mor hette Charlotta Sofia Carlsdotter och Elin hade tre yngre syskon. Elin föddes 1874 och var alltså nio år äldre än Frans. När hon föddes hade hennes mor nyss fyllt 17 år.

1906 flyttade Frans från Stockholm till Baskarp i Västergötland och började arbeta på AB Svenska Naxos, som fabriksarbetare. Baskarp ligger några mil norr om Jönköping, vid Vätterns västra strand. Uppenbarligen hade han och Elin hållit kontakten för i november 1910 gifte de sig. Då bodde hon hemma i Motala igen, på andra sidan Vättern.


Lysningen 1910. Källa: Motala EI:5 (1895-1914) Bild 135 / sid 127, Arkiv Digital.

I Baskarp föddes sonen Sten 1911 och 1913 lämnade de Baskarp för att bosätta sig i Motala, någonstans vid Göta kanal. Frans hade fått jobb på Motala Verkstad, som sin svärfar. Efter ett år lämnade de Motala, där dottern Sonja fötts 1913, och flyttade till Västervik, den 19 november 1914. Frans blev gjutare på Slip Naxos. Två och ett halvt år senare ska hans ord höras över hela landet, när nyheterna sprids om hungerupproret i Västervik.


Röde Frans och hans familj i Västervik. Källa: Västervik AIIa:5 (1911-1931) Bild 2830 / sid 1779, Arkiv Digital.

Även om hans engagemang i arbetarrörelsen i Västervik är starkt blir det inte långvarigt. Precis som sin far dör Röde Frans i förtid, av influensa eller lunginflammation. Det sker den 19 september 1918, och han har nyss fyllt 35. Klockan kvart över tre på eftermiddagen den 29 september följs han till den sista vilan, och begravs på Nya kyrkogården i Västervik.

Elin var en av de många kvinnor som blev änka med småbarn att ta hand om. Sten var bara sju år och Sonja inte riktigt fem när de blev faderlösa. Elin höll ihop familjen tills barnen blev vuxna. Sten blev så småningom lagerarbetare, flyttade till Stockholm där han levde till 1998. Sonja flyttade till släkten i Motala och blev hembiträde, först hos ett par som drev kafé och sedan hos en plåtslagare. Där gifte hon sig med svarvaren Arne Lindström när hon var 20 år. Elin hade varit sjuklig en tid och inlagd på sjukhus. Hon flyttade till dottern i Motala, var på sjukhus i perioder, och levde till 1958. Sonja bodde kvar i Motala till sin död 2001.

Det är historien om Röde Frans liv.

För fem-sex år sedan, när jag var anställd på VT, fick jag kontakt med ett barnbarn till Röde Frans. Eller möjligen ett barnbarnsbarn. En kvinna, som jag nu inte minns namnet på, mailade till mig med lite frågor efter att hon läst min artikel från 1999. Tyvärr gick hennes mail förlorade när jag slutade min anställning på VT och mitt mailkonto försvann. Om du läser detta idag så hör gärna av dig igen.

Källor:
Kyrkoarkiven i Västervik, Visby domkyrkoförsamling, Motala stadsförsamling, Motala landsförsamling, Gustav Adolfs församling, Kungliga Norrlands Artilleriregemente, Rotemansarkivet, Folkräkningarna 1880, 1890, 1900 och 1910.

Länkar:
Artikel av Hans Hjertqvist 2007
Historikern Håkan Blomqvists hemsida om hungerrörelsen 1917
Wikipedia om hungerupproret
Populär historia om 1917

 

Flest oäkta barn i norra Tjust

I södra Tjust var 6,89 procent av de födda barnen utomäktenskapliga medan 10,32 procent av barnen i norra Tjust var utomäktenskapliga. Barn som på den tiden kallades oäkta.

Siffrorna gäller för perioden 1901-1910 och kommer från en samtida rapport från Statistiska Centralbyrån (SCB). I Västerviks stad var under samma period 9,49 procent av de nyfödda barnen utomäktenskapliga.

Frågan är varför andelen utomäktenskapliga barn var så pass mycket lägre i södra delen av vår bygd än i norra delen. Folkmängden var ungefär densamma i de två häradena, 19 244 personer i Norra Tjusts härad och 20 357 personer i Södra Tjusts härad. Detta är medelfolkmängd under perioden. I södra Tjust föddes alltså betydligt högre andel barn inom äktenskapet än i norra Tjust. Detta gäller bara landsbygden. I hela riket var siffran omkring 13 procent vid samma tid.

I stan var medelfolkmängden 9060 personer, det föddes 2412 barn varav 229 av ogifta mödrar, vilket är 9,49 procent.

Dessa lokala siffror finns i SCB-rapporten på sidan 92. Klicka här för att komma till rapporten, som är en pdf-fil publicerad av SCB. Där finns mycket mer uppgifter om utomäktenskapligt födda barn i Sverige från 1751 till 1914.


Okänt barn. Foto: Johan Johansson, 1917. Bildkälla: Bohusläns Museum.

Kvinnorna som gick före

Betty Petersson

Betty Petersson från Visby var den första kvinnan i Sverige som tog studentexamen och sedan fortsatte sina studier på universitet. Hon tog studenten 1871 och skrevs in på Uppsala universitet 1872.

Det är inte ens 150 år sedan! Det är svårt att förstå att kvinnor då inte fick studera som de ville, men så var det ju länge. Betty föddes 1838 och först 1842 fick flickor rätt att gå i vanlig skola, när vi det året fick en folkskolestadga i Sverige.

Kvinnor fick ju inte göra som de ville, och inte som männen gjorde. Så Betty och andra kvinnor, som snart också anslöt sig till universitetsutbildningar, fick bara gå på föreläsningarna. Det ansågs alltför sedeslöst för kvinnorna att vara med i uymgängeslivet med de unga männen. Kanske hade det ändå inte varit så kul, för de manliga studenterna hånade sina kvinnliga studeikamrater och det fanns ett ingrott motstånd mot välutbildade kvinnor i många år.

Betty föddes i Visby där hennes far var sadelmakare, alltså i en vanlig hantverkarfamilj och inte i överklassen. Innan hon kom in på universitetet arbetade hon som guvernant och det är här vi kommer in på hennes koppling till våra trakter. Hon var guvernant hos den friherreliga familjen Lybecker på Djursnäs i Västra Eds församling från 1860 till 1862. Förmodligen undervisade hon de två eller tre yngre barnen i familjen Lybecker.

Efter sin kandidatexamen från universitetet 1875 fick hon arbetae som lärare på ett pojkläroverk i Stockholm. Hon förblev ogift och dog i lungsot 1885. Läs mer om Betty i Svenskt Biografiskt Lexikon.

Betty Petersson brukar ofta nämnas tillsammans med Ellen Fries, som också har koppling till Tjust och blev Sveriges första kvinna som blev filosofie doktor. Men mer om henne en annan gång. Även Elsa Eschelsson, vår första kvinnliga juris doktor, har också koppling till Tjust. Kanske känner du till andra kvinnliga pionjärer härifrån?

När gula febern härjade

Många farsoter har drabbat svenskarna under historisk tid. Pest kom flera gånger och skördade många offer, liksom koleran.
Inte lika vanlig men förödande var virussjukdomen gula febern som uppenbarligen härjade vid mitten av 1800-talet, vilket syns vid en titt i Västerviks dödbok. Sjukdomen hade inte tagit sig hit, de döda befann sig ute i världen.

År 1850 dog inte mindre än tolv Västerviksbor av gula febern. Elva av dem var sjömän och en var hustru till en kofferdikapten. Sex av dem befann sig i hamn i Rio de Janeiro när de dog och fyra i Pernambuco där hamnstaden Recife ligger i Brasilien. Övriga dog till sjöss. De döda befann sig på minst fyra olika fartyg, kanske fler.

gula febern
Två av de Västerviksbor som dog i gula febern 1850 var sjömannen Johan Gustaf Sundberg, född 1829, och sjökaptenen Claes Magnus Kjellström, född 1820. Sundberg dog och begravdes i Pernambuco. Kjellström dog på resa mellan Pernambuco och Trieste och begravdes till havs. Prästen skriver att Kjellström dött inte långt från Pernambuco så det var troligen där de blev smittade. Detta hände i januari. Sundberg arbetade ombord på briggen Seth och Kjellström var kapten på briggen Hilding. Senare i mars dog sjömannen Johan Månsson Wedin från Västrum i gula febern, ombord på barken Thor på resa från Bahia till Hamburg. Bildkälla: Arkiv Digital.

Cornelius på Åby

Åby herrgård
Bild på Åby herrgård tagen i tisdags (2 oktober). Egen bild.

Åby herrgård i Gamleby känner du säkert till. I huset finns bibliotek, fritidsgård och samlingslokaler. Men så har det ju inte alltid varit.

Den nuvarande herrgårdsbyggnaden byggdes 1873-1874, delvis av rester från den då rivna gamla kyrkan i Gamleby. Det var köpmannen Hans Henric Cornelius som lät bygga det nya corps-de-logiet (mangårdsbyggnaden) till sig och sin växande familj. Han var en driftig karl som kommit till Gamleby som bodbetjänt, blivit handlare och kommit upp sig i samhället. Så vitt jag förstått stod han bakom en hel del av Gamleby köpings utveckling under sina år här.

Hans Henric Cornelius
Porträttet på Hans Henric Cornelius hänger i trappan inne i herrgården.

Hans Henric Cornelius var född i Tuna 1819, son till fjärdingsmannen Sven Cornelius och sonson till skräddarmästaren Johan Cornelius. Ursprungligen kom släkten på fädernet från en tysk korpral. 1846 var han 27 år och flyttade till Gamleby från Hjorted. Året efter kom hans sex år yngre kusin Olivia Sofia Cornell, också född i Tuna, för att bli piga hos honom. Hennes far Johannes Cornell var bror till Sven Cornelius. Kanske var de två sambo redan då för 1851 gifte de sig, ett par månader innan äldste sonen föddes. Då hade de först bott i kvarteret nr 29 (dagens adress är Torget 7) och sedan i nr 23 (jag tror det är Hamngatan 6 eller 8 idag), en fastighet som Cornelius då köpt.

Hans Henric och Olivia Sofia fick sex barn:
Albert Henric, född 1851-12-15
Stina Hildegard Olivia, född 1854-01-15
Jean Christer Hugo, född 1857-06-02
Arthur Edward Jacobus, född 1859-07-25, död 1860-09-23
Henrika Sofia Mathilda, född 1864-12-20
Gerda Hildur Maria Lovisa, född 1868-05-10, död 1869-01-09

Det här var en släktkär familj för i hushållet ingick en hel del släktingar. Olivia Sofias mor, änkan Anna Lovisa Cornell född Hammarquist 1796, flyttade in 1853 och var kvar fram till sin död 1878. Hans Henrics far, änkemannen Sven Cornelius född 1787, flyttade in 1857 och var kvar till sin död 1865. Dessutom ingick också syskon, kusiner och syskonbarn. Och den anställde bokhållaren Edvard Alexander Alm från Stockholm gifte sig med Hans Henrics och Olivia Sofias kusin Sofia Magdalena Cornelius från Västervik och bodde i hushållet.

Det var ju många personer som skulle ha någonstans att bo och 1863 köpte Hans Henric Åby herrgård. I husförhörslängden står det som säteri. Åby är en gammal gård som på 1300-talet ägdes av Bo Jonsson Grip. Gamleby samhälle lär vara uppbyggt på det forna godsets ägor.

Hans Henric gick ur tiden 1886. Innan dess hade han även köpt gården Ullevi nr 2 där äldste sonen bodde efter att han gift sig. Dit flyttade efter makens död änkan Olivia Sofia tillsammans med dottern Henrika Sofia, mamsellen Selma Helena Sylvén och två pigor. Hon brukade gården med hjälp av statare. Både dottern och mamsellen gifte sig 1887 och flyttade därifrån men Olivia Sofia bodde kvar till sin död 1919, 93 år gammal. 1915 hade arvingarna sålt Åby herrgård till dåvarande Gamleby kommun.

Åby herrgård
Karta över Åby herrgård 1888. Bildkälla: Lantmäteriet.

Gamleby hembygdsförening har ett par äldre bilder på Åby herrgård på sin Facebooksida, bland annat en bild på familjen Cornelius vid den gamla herrgårdsbyggnaden 1870.

Foto från okänt år när herrgården användes som folkskola. Bild från Kalmar Läns museum. Här sägs att ägaren var trävaruhandlare och kallas Forselius men namnet är uppenbart en felaktig uppgift. Fast herrgården känner vi igen.

Om branden kom lös

Brandförsäkringar innebär att kollektivet betalar för att täcka den enskildes kostnader för en brand när de uppstår. Det kallades brandstod, som ska komma från ordet stöd, och innebar att alla betalade sin del när en granne eller sockenbo drabbats av brand. Brandstoden var den ersättning som varje hemman skulle betala in när en vådeld uppkommit. Regelverket om brandstod är gammalt och går tillbaka till landskapslagarna.

För att veta hur stor ersättning den som drabbats av brand skulle ha rätt till krävdes så småningom en nedtecknad beskrivning av fastigheter med mera, upprättad före branden. Dessa beskrivningar finns i arkiverade brandförsäkringshandlingar och är de som kan vara till glädje och nytta för oss släktforskare.

De äldre brandförsäkringshandlingarna finns digitaliserade och kan hittas både i Riksarkivet digitala forskarsal (tidigare Svar) och genom Centrum för näringslivshistoria via hemsidan www.brandverket.se på uppdrag åt Brandförsäkringsverket. Brandförsäkringshandlingarna har länge funnits tillgängliga hos Riksarkivet innan tillgången blev avgiftsfri. 2015 publicerades brandförsäkringsverkets databas med samma handlingar och blev direkt fritt tillgängligt på nätet.

Ett exempel är Forsby gård i Västra Eds socken i norra delen av Tjust. Gården brandföräskrades först 1812 och sedan 1832. Försäkringhanlingar finns också från 1888, 1918, 1937 och 1947. I arkivhandlingarna kan vi läsa om gårdens byggnader, om planlösning och ålder. 1832 uppges manhuset vara byggt för ungefär 80 år sedan och ha restaurerats 1830 och 1831. Förmodligen är det därför man uppdaterat brandförsäkringen. I bottenvåningen fanns åtta rum, förstuga, sal, förmak och fem kammare. Den andra våningen, som var tillbyggd, hade nio rum, förstuga, sal och gästrum. Sedan fortsätter beskrivningen av övriga hus på fastigheten. Ibland finns det också kartor bifogade till försäkringshandlingen.

Forsby
Brandförsäkringen har en besrkivning av de försäkrade byggnaderna. Bildkälla: Riksarkivet.

Forsby
I akten om Forsby 1918 finns också en karta.

Sammantaget är dessa brandförsäkringshandlar en rik källa till information för den släktforskare som hittar sin eftersökta fastighet här.

Här finns ett äldre fotografi på Forsby herrgård.

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker, men hoppar även in på VT då och då. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

  • Senaste blogginläggen

Bloggar

Politikerbloggar