Logga in
Logga ut

Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min tid åt, både fritid och arbetstid. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

Kata Dalström från Emtöholm

Kata DalströmSocialistagitatorn Kata Dalström från arbetarrörelsens och rösträttsrörelsens tidiga år kring förra sekelskiftet, hon var en överklassflicka från Emtöholm i Dalhems socken i norra Tjust. Jag har nog hört talas om det förut men inte lagt det på minnet. Just nu läser jag en biografi om henne, "Agitatorn fru Kata" av Rut Bergren 1991. Här berättar författaren om Katas föräldrar, den 17-åriga Maria Augusta Carlswärd på Emtöholm och professorn och brukspatronen Johan Oscar Carlberg från Kaveltorp i Ljusnarsberg. Han var 24 år äldre än Maria.

Kata föddes den 18 december 1858 i sina morföräldrars hem Emtöholm, och bodde där de fyra första åren av sitt liv.

I boken skriver författaren att föräldrarna inte gifte sig förrän den sista december samma år som Kata föddes. Det var ju inte alls ovanligt att ogifta kvinnor födde barn vid den här tiden, men däremot mycket ovanligt i överklassen. Hände det att de flickorna blev gravida skickades de bort för att föda och barnet lämnades bort, har jag läst om. Och det verkar väl rimligt med tanke på den tidens moralsyn.

Så av det skälet är jag fundersam över om det stämmer med verkligheten. Enligt författaren finns det dokument som visar när vigseln skedde, men hon berättar inte vilka dokument. Den självklara källan är förstås kyrkböckerna i Dalhem, och där står det att makarna gifte sig den 31 december 1857 i stället, ett år innan Kata föds. Och ingen notering om att Kata skulle vara oäkta, som det annars blev med ogifta mödrar.

1857 var hennes mor Maria bara 16 år, en mycket tidig ålder för äktenskap. Det var 18 år som gällde för kvinnor då. Och i vigselboken finns ingen notering om beslut från Kungl Majt, som man skulle kunna vänta sig.

En tanke är att prästen i efterhand har friserat vigseldatumet, för att barnet inte skulle vara oäkta. Men tittar man i kyrkboken ser det inte ut att vara tillagt i efterhand, alltså efter att 1857 var färdignoterat.

Det här är förstås uppgifter på som ställer till bryderi för en släktforskare. Kan man inte lita på det som står kyrkböckerna? Fel kan det förstås bli ibland, men det här verkar inte vara så enkelt. Författaren Rut Berggren har doktorerat på en avhandling om Kata Dalström, så hon borde ju ha haft tillgång till dokument som kan förklara detta.

Katas morföräldrar var godsägaren Carl Vilhelm Carlswärd och hans hustru Augusta Sleman. De var släkt med Adelswärd på Adelsnäs. När Kata själv hade gift sig som 20-åring återvände hon och maken Gustaf Dalström en tid till trakten här, för han var ingenjör och var med och ansvarade för bygget av järnvägen mellan Hultsfred och Jenny i Västervik. Sedan flyttade de till Stockholm och Kata Dalström blev känd av helt andra skäl.

Kata Dalströms födelsenotis

Kata Dalströms födelsenotis i Dalhems kyrkbok. Källa: Arkiv Digital Dalhem C:7 (1853-1867) Bild 28 / sid 49

 

 

Ryssen dog i pesten

Under Stora nordiska kriget 1700-1721 fick Västerviks stad ta emot krigsfångar från olika håll i Europa. Detta tror jag att många av er hört talas om, till exempel när Teaterskeppet någon gång på 90-talet gjorde pjäsen om mordet på krögare Krabbe. En dramatisk historia där sachsiska fångar var inblandade.

Ryssar är också omtalade och det är kanske ganska allmänt känt att Spårö båk byggts av ryska krigsfångar, men det skedde först på 1770-talet. Men Västervik hade ryska krigsfångar även i början av 1700-talet.

På 80- och 90-talet bodde jag med min familj på Kilmare gård utanför Västervik. Där fick jag veta att en terrass med terrassmur byggts av ryska krigsfångar, men minns inte nu vilken tid det handlade om. Även i andra sammanhang har jag ibland hört talas om de ryska krigsfångarna och de spår de lämnat efter sig i Västervik. Utan att veta gissar jag att en del av dem stannade kvar och bildade familj i Västervik och kanske finns det ännu idag en del Västerviksbor som har ryssar eller andra krigsfångar i sitt släktträd.

För en tid sedan, när jag läste i Västerviks ministerialbok om pesten 1710-1711 såg jag att det finns en rysk krigsfånge bland de döda. Den 20 augusti dog "en styrman av ryska fångarna född i Danzig" har prästen skrivit:

Västervik C:2
BIldkälla: Arkiv Digital

Enligt Folke Lindberg i boken Västerviks historia (1933) sidan 250, kom de ryska krigsfångarna till Västervik 1708, och även polska och danska fångar. De sachsiska fångarna hade kommit 1703. 1712 fanns det inte kvar några krigsfångar i staden. De som stannat var nog assimilerade då.

Hitta emigrantens resa

Har du emigranter i släkten? Då kan du hitta emigrantfartygens passagerarlistor på nätet.

Från början seglade fartygen från Sverige till Amerika men sedan blev det vanligare att först resa till Hull i England och där ta tåget till Liverpool eller Southampton eller kanske någon annan hamn. Därifrån gick de stora atlantångarna över till Amerika. Inte bara till New York utan även till Boston, Philadelphia och Baltimore i USA och Quebec, Montreal och Halifax i Kanada. 1915 startade Svenska Amerikalinjen med trafik från Göteborg direkt till New York.

För att få veta när resan mellan England och Amerika skedde och med vilket fartyg kan du söka i Stephen Morse databas med arkivhandlingar från Ellis Island i New York 1892-1924 eller i hans andra databaser. De flesta är gratis men några är avgiftsbelagda. Skaffar du ett gratiskonto får du också tillgång till de avfotograferade passagerarlistorna och ofta även ett foto på fartyget.

passagerarlista

Jag sökte efter Anna Maria Hallberg från Gamleby som emigrerade till Amerika 1895. Hon fick ut sitt flyttbetyg den 21 juni och reste  ganska omgående till Göteborg och därifrån vidare med båt till England för drygt tre veckor senare steg hon i land i New York. Dit reste hon med fartyget Etruria från Liverpool och kom till New York den 15 juli. Hennes destination verkar ha varit Newport i Pennsylvania. Det visar resultatet av sökningen i Stephen Morses databas.

Passagerarlistor finns också hos Familysearch. För fartygen som emigranterna åkte med från svenska hamnar finns passagerarlistorna i polisarkiven hos Arkiv Digital.

Biskopen som anfader

Johannes Rudbeckius var biskop i Västerås från 1619 fram till sin död 1646. Många av er känner nog igen namnet från skolans historielektioner för han var en betydanden man under sin levnad och har starkt påverkat vår kyrko- och skolhistoria. Han är en av många förfäder till mina barn på deras pappas sida, tillsammans med hustrun Magdalena Hising. De fick elva barn tillsammans.

Johannes Rudbeckius
Johannes Rudbeckius står staty utanför domkyrkan i min nya hemstad Västerås. Han är mina barns farmors mormors morfars morfars mormors farfars far. 13 generationer bort, om jag räknat rätt.

En av de yngre biskopssönerna hette Paul och det är han som är mina barns förfader. Han föddes 1632 och blev häradshövding utanför Jönköping och assessor i Göta hovrätt, det vill säga bisittare till domaren. Paul var gift med Margareta Nentzelia och de fick 16 barn mellan 1655 och 1675. En av de yngre är Gustaf Rudebeck som föddes 1672. Paul Rudbeckius adlades 1675 och efternamnet ändrades då till Rudebeck. Gustaf blev kapten i armén och hade Kråkesjö säteri i Ljuders socken. I de trakterna stannade sedan släkten kvar och det har gått att följa denna släktgren ända fram till våra dagar.

Både biskopens och hustrun Magdalena Hisings släkt är kartlagd bakåt i flera generationer och tar oss bland annat till Danmark på 1400-talet. Det är långt före kyrkböckernas tid så där förlitar jag mig på andra släktforskare.

I förra veckan flyttade vi till Västerås. Jag har redan varit och hälsat på biskopen utanför domkyrkan. Där pågår nu en utställning om Johannes Rudbeckius och Magdalena Hising under sommaren och innan den är slut har jag tänkt att ordna en "släktträff" för mina barn och deras pappa där vi ser på utställningen och sedan går på Malins kafé vid domkyrkan, uppkallat efter Magdalena Hising som kallades Malin.

Den rike svenskamerikanen

När man släktforskar kan man hitta en del ovanliga uppgifter i arkivhandlingarna. Ett exempel på det är Hjorteds församlings dödbok F:3 (1912-1947). Den 1 november 1937 dog Johan Oskar Lindberg. Han var född den 19 april 1871 och alltså 66 år gammal. Han var amerikansk medborgare. Prästen har noterat att han dog på besök hemma hos sin syster Anna Lovisa Nilsson på Björkhult och att dödsorsaken var hjärtfel. Kanske fick han en hjärtinfarkt.

Vi får veta betydligt mer tack vare prästens anteckningar. Dels att han var född i Hjorted och vilka hans övriga syskon var, dels att han ägde en förmögenhet på 24000 kronor. Det var en mycket stor summa på den tiden. Men varför har prästen antecknat detta i dödboken? Var det något prästen tog reda på för att vara säker på att dödsboet skulle kunna betala för begravningen? Och varifrån kom informationen? I anslutning till uppgiften om hans förmögenhet finns datumet 8/11 37. Bouppteckning kan ju inte ha hunnit göras på en vecka.

Syskonen räknas upp och de som bodde i Sverige finns ju i de svenska kyrkböckerna. Men om en en nutida släkting släktforskar om den här familjen finns ytterligare en viktig uppgift, nämligen att en av syskonen, brodern Sigfrid Johnsson, också hade emigrerat för han bodde i Blomfield i Nebraska.

dödbok Hjorted
Prästens anteckning i Hjorteds församlings dödbok. Bildkälla: Arkiv Digital.

Johan Oskar hette Jonsson när han emigrerade i november 1891. Någon gång därefter bytte han namn till Lindberg. Det finns flera John Lindberg och Oscar Lindberg i amerikanska arkivhandlingar men vem är den rätte? Kanske vet du som läser detta mer om Johan Oskar Lindbergs liv efter emigrationen.

Tidning för medlemmar

Snart är nästa nummer av tidningen Wåra Rötter på väg till medlemmarna i Tjust Släktforskarförening. Den har jag haft förmånen att få medverka i sedan 2011. Som ni nog förstår är det väldigt roligt att göra tidning för släktforskare.

Det som är speciellt med det, till skillnad mot att skriva i en dagstidning som VT, är att nästan alla artiklar är tidlösa. Vi skriver ju om det som är historia, så det blir aldrig inaktuellt. Det kan vara bra ibland för en pressad tidningsredkatör som inte alltid får plats med allt i det aktuella numret. Då kan man spara det till nästa.

I det nummer som kommer ut nu i dagarna har jag skrivit om hur man hittar lagfarter i arkiven. De är intressanta och finns tillgängliga på Riksarkivets hemsida. Min redaktionskollega Ingegerd Hammarquist har tagit fram uppgifter från gården Snörums historia och skrivit en lång artikel om den. Gårdsarkivet förvaras på Landsarkivet i Vadstena där hon läst åtskilliga gamla handlingar, bland mycket annat en kopia av ett fastebrev från 1484. 1484! Ganska fantastiskt, tycker jag. Ett fastebrev är som en nutida lagfart.

WR

För den som är släkthistoriskt intressad finns det mycket att läsa i varje nummer av tidningen Wåra Rötter, det lovar jag. Blir du medlem i vår föreningen får du den i brevlådan fyra gånger per år.

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

  • Senaste blogginläggen
  • Mest lästa bloggar

Bloggar

Sport

Politikerbloggar