Logga in

Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min tid åt, både fritid och arbetstid. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

Historien om Kvännarstorpet

Idag läste jag i tidningen om fornminnesfynden där den södra infarten kanske en dag kommer att anläggas. Ett av fynden är en torpgrund vid Kvännarens sydöstra spets. I artikeln står det att det tros ha anor från 1700-talet. Och visst stämmer det. I alla fall från 1708, då det finns med på en karta.

karta 1708
Karta från Lantmäteriets historiska kartor. Här står det Bomanstorp.

hfl AI:1
Den första familjen som är noterad i en husförhörslängd på Kvännarstorpet. Bild från Arkiv Digital, Västervik (H) AI:1 (1724-1730) Bild 133 / Sida 249.

1729 bodde en familj på Kvännarstorpet, som enligt husförhörslängden bestod av Lars Jönsson, hustrun Karin Åkesdotter och dottern Annica. Det är i stort sett allt vi får veta, plus årtalet 1729 ute i högerkanten. Kanske kom de hit det året, eller så föddes dottern då. Detta är den äldsta bevarade husförhörslängden för Västerviks socken och gäller perioden 1724-1730. På den tiden skrev prästen enbart namnen, inga födelsuppgifter och inte varifrån de kom. Jag har letat efter dottern Annica i födelseboken, men inte hittat henne. Kanske kom de hit från en annan socken. Eller döptes hon kanske till Anna och kallades Annica. Är det någon släktforskare som vet något om detta så berätta gärna i en kommentar.

Till nästa bevarade husförhörslängd är det ett hopp på 42 år, den är från perioden 1772-1783. Då är inte Lars Jönsson, Karin Åkesdotter och Annica kvar, och det hade knappast varit att vänta heller. Förmodligen har det varit flera familjer som kommit och gått sedan 1730. Från 1772 kan vi följa torpets invånare fram till 1900-talet och det är en strid ström av folk som passerar här. Periodvis byts familjerna ut en gång om året, men några stannar lite längre.

Eftersom det är ett torp är det sannolikt inte en självständig gård, inte på 1700-talet. In på 1800-talet finns ägare ibland noterade i husförhörslängderna, men de bor inte på torpet utan har anställda drängfamiljer där. Normalt ligger ett torp under en större gård, dvs att det tagits upp på en gårds marker, kanske i utkanten av ägorna. Det brukar framgå av husförhörslängderna men när det gäller Kvännarstorpet gör det inte det. Torpet ligger precis i utkanten av dåvarande Västerviks socken vid gränsen mot Gladhammar så det kan förstås ha hört till närmaste gård där, som var Vassbäck. Eller så kan det ha varit ett torp under Karstorp eller Nyhagen. Det vet inte jag, men hoppas att någon annan vet och kan berätta om det. Vägen fram till torpet går från landsvägen med avtagsväg till Vassbäck, men det verkar också ha gått en väg eller stig från Karstorp.

Från början hette det Bomanstorp, det kan vi se på kartan från 1708. Men från 1724 och framåt heter det alltså Kvännarstorpet. I husförhörslängderna i slutet på 1700-talet står torpet under "Stadens ägor" och kanske hade Västerviks stad då blivit ägare. På 1840-talet heter ägaren C G Berg och sedan är handlaren L Lübeck ägare. 1855-1861, kanske längre, äger borgmästaren J P Nelander torpet. Därefter är inte ägarna uppskrivna i husförhörslängderna.

karta
På kartan från 1858 står det Qvennarslund eller Qvennarstuga, jag kan inte läsa detta helt. Då går det vägar eller stigar både till Karstorp och Vassbäck. Karta från Lantmäteriet.

hfl
På 1780-talet ligger torpet på stadens ägor, enligt husförhörslängden. Bild från Arkiv Digital, Västervik (H) AI:5 (1785-1786) Bild 117 / Sida 209.

På 1780-talet bor Magnus Jönsson Moberg på Kvännarstorpet med sin familj (se ovan). Magnus är född 1757 och gift med den 19 år äldre Maja Persdotter. Hon har med sig ett antal barn i boet och är troligen änka. Yngsta dottern heter Lotta Lucilla. Namnet Lucilla har jag aldrig tidigare stött på.

Från 1772 och fram till 1865 räknar jag in cirka 160 personer som vid något tillfälle i sitt liv bor på torpet. Sedan står det tomt fram till 1891 när arrendatorn Gustaf Adolf Johansson och hustrun Augusta Andersdotter flyttar hit. De bor här bara i två år, och följs av en ny torpare som stannar till 1909. Om det bor någon mer här efter 1909 vet jag inte.  

Det verkar vara i stort sett bara vanligt folk som bor här, torpare eller drängar med sina hustrur och barn. Inga riktigt stora familjer, utan som mest 4-5 barn. Ibland har torparna egna drängar och pigor, ibland är det bara gifta drängar som bor på torpet. De allra flesta kommer från de angränsande socknarna Gladhammar och Törnsfall men många är också från Västrum.

En familj som ska ha bott här är torparen Jöns Persson med hustrun Kerstin Larsdotter omkring 1760. Sonen Lars Jönsson och hans bröder tog senare namnet Qvennerstedt och hans släkt finns det en släktutredning om. De tog sitt namn efter torpet och sjön. Lars (född 1757) fick studera, trots att han var torparson, och blev präst i Gamleby. Lars bror Petter (född 1754) blev murarmästare i Jönköping och Jöns blev kakelugnsmakarlärling. I husförhörslängden 1772-1783 skulle man kunna tro att det är den familjen som är uppskriven, för flera av namnen stämmer, men jag är ändå tveksam. Enligt släktutredningen ska hustrun Kerstin Larsdotter  ha dött 1774 och i husförhörslängden heter hon Katarina Ericsdotter, så fadern har i så fall gift om sig. Bland barnen finns både Lars och Peter med, men deras ålder är alldeles för låg för att det ska vara rätt familj, och någon Jöns finns inte. Så de hade nog redan flyttat.

hfl
Man skulle kunna tro att detta är familjen vars söner tar namnet Qvennerstedt, men jag tror inte det. Bild från Arkiv Digital, Västervik (H) AI:3 (1772-1783) Bild 122 / Sida 211.

hfl
I början av 1800-talet är det stor omsättning på folk på Kvännarstorpet. Bild från Arkiv Digital, Västervik (H) AI:14 (1807-1833) Bild 15 / Sida 19.

I början av 1800-talet är det torparen Nils Jaensson som brukar torpet. Han har hustru och tre barn och ganska många drängar och pigor. En del av tjänstehjonen är så unga att de kallas gosse och flicka, vilket brukar betyda att de ännu inte konfirmerats. Det ser ut som om en av drängarna är änkling och han blir far till en av pigornas barn.

Det jag är mest nyfiken på nu är om det finns något gammalt fotografi på torpet, från någon av de sista familjerna här. Det vore intressant att se hur det såg ut. På kartan från 1901 ser det ut att bara ha två hus på tomten, en bostad och troligen en ladugård. Och frågan är när husen revs?

karta
Kartan från 1901, med två hus på tomten. Karta från Lantmäteriet.

Tillägg 12 oktober: Den som frågar får svar! I Facebookgruppen "Du vet att du är från Västervik om..." länkade jag till blogginlägget och frågade om någon har ett foto. Och det var det! Irene Frediksson har lånat ut en bild. Hennes fars familj bodde på Kvännarstorpet på 20-talet. Stort tack för detta! Så här såg torpet ut:

torpbild

Tillägg 23 oktober: Den sista familjen på Kvännarstorpet var Karin och Henrik Lind och deras barn som bodde där från den 14 mars 1944 till 1 december 1946. En dotter i familjen berättar att både boningshus och ladugård var i mycket dåligt skick och revs troligen redan 1947.

Livsfarligt att föda barn

Anna Greta
Anna Greta Gustafsdotter var bara 23 år gammal när hon dog den 19 maj 1829 i Sothem i Gamleby socken. Hon dog i barnsbörd. Hennes make Jan Jacob Jacobsson var brukare på en av gårdarna i byn och det var deras första barn som skulle fötts. Något barn finns inte inskrivet i husförhörslängden, så antingen var det dödfött eller så framföddes det aldrig. Så både mor och barn dog. Änklingen gifte om sig redan året därpå med Maja Stina Andersdotter och de fick en dotter men det barnet dog innan det fyllt ett år.

Stina Cajsa
Några månader efter Anna Gretas död dog statarhustrun Stina Cajsa Nilsdotter i Skramstad den 26 augusti. Hon var 28 år gammal och hade en son med maken Lars Jonsson. Dagen innan hade hon fött sonen Carl Wilhelm. Han överlevde sin mor men dog den 22 oktober samma år.

Christina
Den 1 maj 1830 dog Christina Svensdotter på Casimirsborg i barnsäng, 40 år gammal och hustru till trädgårdsmästaren Lorenz Törnqvist. Dottern Christina som föddes samma dag levde ända till i mars året efter. Änklingen gifte om sig efter ett år, med en 21 år yngre kvinna. Med henne fick han åtta barn och i det första äktenskapet med Christina föddes minst sex barn.


Så här var det förr i tiden. Flera tusen kvinnoliv gick till spillo när de födde barn. Unga kvinnor på bara 17-18 år ända till de äldre som närmade sig 50, med många förlossningar bakom sig. Så många barn som aldrig fick lära känna sina mödrar.
I min släktforskning kom jag till ett sådant här fall i Skåne för några dagar sedan och blev så berörd av situationen. Så vanligt det var! För kvinnor kunde det verkligen vara förenat med livsfara att få barn.

Bilder från Arkiv Digital.

Läs mer i mitt inlägg i Rötterbloggen.

På kyrkogården

Allhelgonahelgen är en helg som man som släktforskare inte går förbi, tror jag. Vi är vana att gå på kyrkogårdar för att leta framför allt äldre gravar i släkten och den här helgen söker vi upp dem igen för att tända ljus, för dem som finns i närheten, även om det är flera generationer emellan oss och de döda.
Själv besökte jag mina föräldrars grav på västkusten och är glad att jag fick möjlighet till det. Jag följde också med min bror och svägerska till hennes gravar på Skepplanda kyrkogård norr om Göteborg. Där har man sedan länge samlat ihop de äldsta gravstenarna på en plats vid kyrkogårdsmuren. Inte lutat de mot muren, som man gör på många andra kyrkogårdar, utan ställt dem på rad i jorden. Fint tycker jag.

Skepplanda kyrkogård
Så här ser det ut på Skepplanda kyrkogård. Bild från allhelgonahelgen i novembermörkret.

Tuna kyrkogård
Det finns fler kyrkogårdar där man ställt upp gravstenarna. Så här ser det ut på Tuna kyrkogård. Jag har inte sett det själv, bilden kommer från släktforskaren Peter Edvall, som fotograferat där.

Anledningen till att jag befann mig hos bror och svägerska på västkusten var att vi var med och firade vår släkts första hundraåring. Det är min pappas storebror som bor utanför Laholm och som fyllde hundra år i lördags. Ett riktigti fint hundraårskalas blev det.

Blåsigt och regnigt 1853

Har du släkt i Västervik på 1850-talet kanske du är intresserad av hur de hade det? Hur vädret var under året kan vi läsa i förste stadsläkaren Nils Gabriel Forlings årsrapport till Sundhetskollegium.
Alla provinsialläkare och stadsläkare hade till uppgift att lämna in en årsberättelse varje år. Vädret var en av hälsofaktorer som skulle rapporteras om. Annat handlar om vilka sjukdomar som utbröt i distriktet, hur fattigvården fungerade och en hel del annat. Det här är väldigt intressant läsning eftersom det ger en samtida bild av förfädernas levnadsvillkor.
Läkarnas årsberättelser finns digitaliserade på Riksarkivets hemsida men är också sökbara i en databas på Linköpings universitets hemsida.

Så här var vädret i Västervik 1853 enligt doktor Forling:
Januari månad: Sydliga och Ostliga vindar mest, mulet och regnigt, samt dimma; under sednare hälften af månaden skarp köld med lite snö; vattnet i sjön den 14:de i starkt stigande öfver det vanliga vattenståndet, då det under förledne sommar och höst 1852 varit ovanligt lågt.
Februarii: Nordliga och Ostliga vindar med omväxlande stormar och stark snöyra, mycket snö.
Mars: under första hälften af månaden Ostliga och Nordliga vindar med skarp köld ända till -20 grader och mycket snö, på sina ställen 9 alnar höga drifvor; under sednare dagarna Westlig vind med varm och mild luft.
April: Ostliga och Westliga vindar med regn och snöslask.
Maj: Ostliga och Sydliga vindar med mycket regn under första hälften, men under sednare stark värme ända till +25 grader i skuggan den 24:de och klar luft.
Junii: Ostliga vindar omväxlande en och annan gång med Westliga och Sydliga, stark torka och värme, nästan beständigt klar himmel, blott ett par dagar regn.
Julii: Westliga vindar med tryckande stark värme och en och annan gång häftiga regnskurar.
Augusti: Ostliga och Westliga vindar med stark värme, rökig horizont, tvära temperaturförändringar, lite regn.
September: Ostliga vindar med stark värme, men kallare samt frost om nätterna under sednare hälften af månaden med Westlig vind och då regnigt. Den 20:de var en Nordvestlig storm med orkaner under för öfrigt klar himmel och qvaf luft.
Oktober: Ostliga och Westliga vindar, blåsigt, mulet, regnigt och kallt.
November: Sydostliga och Nordliga vindar, mulet, kallt och regnigt, de sista dagarna klart, jemn köld och stelfrusen mark.
December: Sydostliga och Nordliga vindar, under förra hälften mulet, mildt, sedan jemn vinter med snö. Årsväxten medelmåttig å stadsmarken.

Nils Gabriel Forling enligt Svenskt Porträttgalleri.

Leta upp de gamla torpen

Att leta efter gamla torpställen är något som många släktforskare gör. Eftersom så många av oss har rötter bland torpare och så många av dessa gamla torp är borta idag. Många finns ju kvar som fritidshus, och då blir man glad, men de flesta är nog rivna och borta.

Även om huset inte längre finns kvar så finns oftast grundstenarna på plats, torpargrunden. Kansske revs huset och virket togs till vara, men stora stenar är ju svårare att flytta bort.

Så det man får rikta in sig på är att hitta stenarna från torpargrunden. Du ser dem när du upptäcker stenar på rad, med tydliga hörn. Ibland är det svårt att se, om de är överväxta.

Oftast är det en lite högra ansamling i ena hörnet eller änden av huset, där spismuren funnits. Det är inte ovanligt att det växer  träd just där, växtlighet trivs väl i aska.

Förra helgen var jag i Västergötland och letade efter torplämningar från min farfars släkt. När vi bodde på Helgerum hittade jag torplämningar på flera ställen där. Det var ju inte så att jag upptäckte dem, för några ingår i den torpinventering som hembygdsföreningen gjorde i slutet av 1900-talet, och de har fått skyltar, andra finns på platser som är kända. Men det är roligt att själv hitta sådana lämningar i skogen eller på ett öppet fält och fundera över de som bott där en gång i tiden.

Flivikedal
Resterna av grunden till Flivikedalstorpet på Helgerum.

Mörkvik
Mörkvikstorpet på Helgerum revs på 30-talet men plåthinken har nog hamnat där senare. Vid det här torpet finns en skylt uppsatt vid torpinventeringen.

Äntligen!

Äntligen har jag hittat en fängelskund i släkten! Bara ingift, men ändå. Annars har jag bara skötsamma torpare och bönder i min släkt, både på min mors och min fars sida.

Hos en kusin finns några bevarade brev till min farfar från hans syskon och hans far, sedan farfar blivit vuxen och gift sig med farmor. Hans mor var död men hans far och flera av syskonen bodde kvar i Vänersborgstrakten medan farfar flyttat ner till mellersta Halland, så de sågs inte så ofta. I ett av dessa brev berättar ena systern om den äldsta systerns död. Och nämner i förbifarten hennes make, som "sitter på Härlanda".

Härlanda var ju ett fängelse i Göteborg, i drift ända till 1997. Min fars faster Karin bodde i Göteborg och var gift med Robert Englund. Han dömdes den 21 juni 1928 till två år och två månaders fängelse för bedrägeri och förfalskning. Jag undrar vad han egentligen hade gjort? Kanske har någon i min släkt hört talas om detta och vet mer.

Tre veckor efter att domen fallit och han tagits in på Härlanda dog hans hustru Karin. Så vitt jag förstår av brevet fick inte maken permission till begravningen. Det dröjde till 1930 innan han blev fri. Hur det gick för honom sedan vet jag inte. Han levde till 1960 och gifte aldrig om sig.

Härlanda
Härlandafängelsets kyrkbok har digitaliserats av Arkiv Digital och där hittar jag min farfats svåger. Bildkälla: Arkiv Digital.

Hans fängelsetid hade jag aldrig fått veta om det inte nämnts i brevet. I församlingsböckerna i Göteborg på 1920-talet finns inga anteckningar om domen, annars är ju det vanligt i många kyrkböcker. Kanske slutade prästerna anteckna sådant när vi kommit in i mer moderna tider på 1900-talet.

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

  • Senaste blogginläggen
  • Mest lästa bloggar

Bloggar

Sport

Politikerbloggar