Logga in
Logga ut

Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min tid åt, både fritid och arbetstid. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

Gravstenar prövas

För ett par veckor sedan tittade jag till mina svärföräldrars grav på nya kyrkogården i Västervik. Allt var som det skulle, gravstenen stod kvar. Anledningen till att jag funderade på detta var att vi fått brev om att gravstenarnas stabilitet skulle prövas och att det kunde hända att vissa gravstenar inte skulle få stå kvar. Men makens föräldrars gravsten var alltså intakt.

Däremot var det andra gravstenar som tagits ner. Och så här verkar ske på många kyrkogårdar runt om i Sverige. Säkert minns också ni den tragiska olyckan på kyrkogården i Bollebygd 2011. I höstas inträffade en ny olycka där, men som tur var utan dödlig utgång.

Västerviks nya kyrkogård
Västerviks nya kyrkogård för ett par veckor sedan. Här har uppenbarligen gravstenarna inte varit säkra nog.

Västerviks nya kyrkogård
Det är nästan att man ser att en del gravstenar kanske inte står helt upprätt.

För släktforskare är gravstenarna ovärderliga och vi är många som både inventerar kyrkogårdarnas gravstenar och letar upp våra sedan länge döda släktingars gravar. Samtidigt har jag full förståelse för att säkerheten måste gå först.

Anna-Lena Hultman är en erfaren och kunnig släktforskare i Hössna i Västergötland (bl a författare till släktforskarförbundets handbok i emigrantforskning). Hon berättar i ett blogginlägg i förra veckan om hur hembygdsföreningen i Hössna tagit över skötseln av en del äldre gravar som står utan gravrättsinnehavare, så att gravarna kan finnas kvar även i framtiden. Hon visar också hur man där har lagt de riskfyllda gravstenarna på marken men ändå låter dem vara kvar. Kanske kommer man att göra så även på kyrkogårdarna i Tjust? Ett annat alternativ är att luta gravstenarna mot kyrkogårdsmuren. Då finns i alla fall gravstenarna kvar även om graven tagits i bruk vid en ny begravning.

Svartrå kyrkogård
Så här kan man också göra. Här är det gamla gravstenar som ställts upp mot kyrkogårdsmuren vid stigluckan till Svartrå kyrka i Halland.

Den rike svenskamerikanen

När man släktforskar kan man hitta en del ovanliga uppgifter i arkivhandlingarna. Ett exempel på det är Hjorteds församlings dödbok F:3 (1912-1947). Den 1 november 1937 dog Johan Oskar Lindberg. Han var född den 19 april 1871 och alltså 66 år gammal. Han var amerikansk medborgare. Prästen har noterat att han dog på besök hemma hos sin syster Anna Lovisa Nilsson på Björkhult och att dödsorsaken var hjärtfel. Kanske fick han en hjärtinfarkt.

Vi får veta betydligt mer tack vare prästens anteckningar. Dels att han var född i Hjorted och vilka hans övriga syskon var, dels att han ägde en förmögenhet på 24000 kronor. Det var en mycket stor summa på den tiden. Men varför har prästen antecknat detta i dödboken? Var det något prästen tog reda på för att vara säker på att dödsboet skulle kunna betala för begravningen? Och varifrån kom informationen? I anslutning till uppgiften om hans förmögenhet finns datumet 8/11 37. Bouppteckning kan ju inte ha hunnit göras på en vecka.

Syskonen räknas upp och de som bodde i Sverige finns ju i de svenska kyrkböckerna. Men om en en nutida släkting släktforskar om den här familjen finns ytterligare en viktig uppgift, nämligen att en av syskonen, brodern Sigfrid Johnsson, också hade emigrerat för han bodde i Blomfield i Nebraska.

dödbok Hjorted
Prästens anteckning i Hjorteds församlings dödbok. Bildkälla: Arkiv Digital.

Johan Oskar hette Jonsson när han emigrerade i november 1891. Någon gång därefter bytte han namn till Lindberg. Det finns flera John Lindberg och Oscar Lindberg i amerikanska arkivhandlingar men vem är den rätte? Kanske vet du som läser detta mer om Johan Oskar Lindbergs liv efter emigrationen.

Tidning för medlemmar

Snart är nästa nummer av tidningen Wåra Rötter på väg till medlemmarna i Tjust Släktforskarförening. Den har jag haft förmånen att få medverka i sedan 2011. Som ni nog förstår är det väldigt roligt att göra tidning för släktforskare.

Det som är speciellt med det, till skillnad mot att skriva i en dagstidning som VT, är att nästan alla artiklar är tidlösa. Vi skriver ju om det som är historia, så det blir aldrig inaktuellt. Det kan vara bra ibland för en pressad tidningsredkatör som inte alltid får plats med allt i det aktuella numret. Då kan man spara det till nästa.

I det nummer som kommer ut nu i dagarna har jag skrivit om hur man hittar lagfarter i arkiven. De är intressanta och finns tillgängliga på Riksarkivets hemsida. Min redaktionskollega Ingegerd Hammarquist har tagit fram uppgifter från gården Snörums historia och skrivit en lång artikel om den. Gårdsarkivet förvaras på Landsarkivet i Vadstena där hon läst åtskilliga gamla handlingar, bland mycket annat en kopia av ett fastebrev från 1484. 1484! Ganska fantastiskt, tycker jag. Ett fastebrev är som en nutida lagfart.

WR

För den som är släkthistoriskt intressad finns det mycket att läsa i varje nummer av tidningen Wåra Rötter, det lovar jag. Blir du medlem i vår föreningen får du den i brevlådan fyra gånger per år.

Besök i en idyllisk bygd

Östantorp
Östantorps by.

Nyss hemkommen från Bråbygden utanför Kristdala. Dit måste ni åka! I Bråbygden ingår 16 mindre byar och gårdar i Kristdala socken. Här är odlingslandskapet bevarat sedan gamla tider och vi kan se hur det såg ut när våra förfäder levde.

En av dessa byar är Östantorp och en annan är Stora Bråbo. De ligger på ömse sidor om landsvägen och vid vägskälet mellan dem ligger en servering med övernattningsmöjligheter. Därför går det att åka dit och få sig något till livs och även stanna till nästa dag.

Vi är ett gäng släktforskare från Tjust Släktforskarförening som träffas två gånger om året, vår och höst, för att diskutera våra släktberättelser som vi håller på att skriva. Ni som släktforskar vet ju att man aldrig blir färdig...

Vårens utflykt gjorde vi idag till Bråbygden. Morgonens regnskur drog snabbt vidare och när vi kom fram hade vi strålande solsken. Som gjort för att se sig om i denna underbart vackra bygd. Sedan blev det lunch och fika  vid vägskälet.

Vi fick se en rest av det gamla Sverige, så som det såg ut på 1800-talet. De två byarna Östantorp och Stora Bråbo ser vid första anblicken inte ut att vara skiftade. Husen ligger tätt i bykärnan, intill hägnade mindre beteshagar och ängar. Och för Östantorp verkar det stämma, där finns bara en storskifteskarta från 1796. Vid storskiftet skiftades bara marken, inte byggnaderna. I Stora Bråbo genomfördes laga skiftet så sent som 1916 och man verkar då alltså inte ha skiftat ut hus och tomter.

Stora Bråbo
Stora Bråbo bykärna.


Det finns kor i byn.

storskifte
Kartan från storskiftet 1796 finns bland Lantmäteriets historiska kartor.

släktforskare
Släktforskare på utflykt. Vi hittade en mjölkpall i Östantorp att vila vid.

 

Lars Perssons gamla bibel vill hem

Det här skrev vi om i Tjust släktforskarförenings medlemstidning Wåra Rötter i vintras. Men ingen har hört av sig så jag gör ett nytt försök.

Är du släkt med Lars Persson Lindgren född den 5 februari 1775 i Vallemåla i Dalhem? I så fall kanske du vill ha den här gamla familjebibeln? Bibeln finns idag hemma hos släktforskaren Bo Rylander i Falkenberg. Han har hört av sig till Wåra Rötter och vill gärna komma i kontakt med efterlevande till denne Lars Persson Lindgren för att lämna tillbaka bibeln.

I husförhörslängden 1774-1783 för Dalhem finns Lars i sin familj i Vallemåla. Föräldrarna hette Per Jonsson och Kerstin Larsdotter. Lars hade flera syskon, bland annat lillebror Per som senare tog över gården. Lars dog den 7 januari 1844.

Han köpte bibeln 1801 av bokbindare Hjorter i Västervik. Den kostade fem riksdaler och Lars verkar ha varit mycket nöjd med sitt köp enligt vad han skrivit på ett försättsblad.

Skriv en kommentar här om du känner till något om familjen.

gammal bibel

gammal bibel
Lars Persson har själv skrivit i sin bibel.

gammal bibel

 

Gladhammar var största socknen

Att Gladhammar är en gammal socken i Tjust och fanns som församling redan under tidig medeltid, det har jag vetat länge. På 1980-talet bodde jag i Gladhammars församling, på norra sidan om Verkebäcksviken. När vi skulle rösta i valet 1985 eller om det var valet efter, då tog vi båten över viken till Gunnebo för att lägga våra röster i Folkets hus där. Då insåg jag hur man förr färdades lättare över vatten än på land. Idag tycker vi att något är nära om vi kan köra dit relativt snabbbt med bil men några generationer tillbaka var det enklare att ta båten misstänker jag.

Så att Gladhammar är en stor socken förstod jag då, men det var innan jag visste att Västrum hört ihop med Gladhammar och utgjort en ännu större socken en gång i tiden, den största i Tjust. Från början omfattade Gladhammar området ända ut till havet. Västrums socken bröts ur Gladhammar 1622 och bildade egen församling. Även en stor del av det som idag är Västerviks stad ingick i Gladhammars socken.

Gladhammars kyrka
Gladhammars kyrka är väldigt stor för att vara en landsortskyrka. Här är mitt äldsta barnbarn utanför kyrkan föR några år sedan. Eget foto.

De flesta av er har nog sett den stora kyrkan i Gladhammar när ni passerat på E22 söderut. Den kyrkan är förhållandevis ny.
Den gamla kyrkan i Gladhammar var en medeltida träkyrka som ersattes 1886 av den nuvarande. Dagens gravkapell ligger på samma plats som den gamla kyrkan.

tavla Gladhammars kyrka
Inne i kyrkanhänger den här målningen av gamla kyrkan och klockstapeln.


Gladhammars gamla kyrka
Kyrkan och dess omgivning med klockstapel 1634. Foto efter teckning ur Rhezelius: Ölandz Runstenar 1634.

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

  • Senaste blogginläggen

Bloggar

Sport

Politikerbloggar