Logga in

Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min tid åt, både fritid och arbetstid. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

Didrik på Didrikslund

I onsdags var jag inne på VT och jobbade en dag. Bland annat åkte fotografen Karin Hertz och jag till Didrikslundsgatan för att se hur långt det gått med byggplanerna där. Och så klart började jag fundera på varför det heter Didrikslund. Vem var Didrik?

Det finns två kandidater till att ha gett namn åt Didrikslund.

Didrikslund var förr ett torp och backstuga, och det fanns i alla fall kvar för tio år sedan när American Car Club höll till där. VT hade ett reportage om det i augusti 2004 och där sags att torpet varit klubbstuga sedan 1980-talet. Om det varit bostad fram till dess vet jag inte men 1950 bodde ett par där som hette Törngren och som båda var födda 1898.

För att hitta någon Didrik som gett namn åt torpet får vi gå tillbaka nästan 200 år, till 1830-talet.

Den Didrik jag tror mest på var en liten gosse som var född på Klockaretorpet i Törnsfall 1825. 1829 dör både hans far torparen Johan Peter Edholm och hans sjuåriga syster Carolina. Av familjen återstår modern och de två sönerna Axel och Didrik. Didrik är yngst, hans bror Axel är 14 år. Deras mor, änkan Catharina Jansdotter, är född 1781 och 49 år när hon tar med sig yngste sonen och flyttar från Klockaretorpet i Törnsfall till Didrikslund på Västerviks stadsjord. Hon står som ägare, så hon har alltså köpt stugan. Det var nog inte så vanligt att en torparänka köpte sig en fastighet men änkan Catharina Jansdotter vär nog mer välbärgad än de flesta torparänkor vid denna tid. Bouppteckningen efter hennes make visar en behållning på 135 riksdaler, och troligen räckte det för att köpa torpet. Men det är bara ett antagande.

Didrikslund
Husförhörslängden 1836-1839. Änkan Catharina Jaensdotter och hennes son Johan Didrik har flyttat in från Törnsfall 1830. Bild från Arkiv Digital, Västervik AI:27 (1836-1839) Bild 69 / Sida 129.

 

Didrikslund
Grönlunds Mosse är överstruket och kyrkoskrivaren (eller kanske prästen) har skrivit Didricslund. Det är första gången det finns med i någon kyrkbok. Bild från Arkiv Digital, Västervik AI:14 (1807-1833) Bild 80 / Sida 149.

 

I husförhörslängden AI:14 för Västervik åren 1807-1833 är namnet Grönlunds Mosse överstruket och i stället står det Didrikslund. När detta skett framgår inte och jag trodde först att torpet bytt namn. Men Grönlunds Mosse finns kvar och de som bor där kommer på sidan efter. Didrikslund finns inte före denna husförhörslängd, så det uppstår nu. Kanske har det avsöndrats från Grönlunds Mosse, som ligger alldeles intill.

Änkan och sonen är inte ensamma på torpet. De har en piga som heter Maja Stina Jaensdotter och pigan har en liten dotter född 1830. Både änkan Catharina och hennes make är födda i Västervik.

Dessutom bor en annan familj här också, vilket komplicerar saken lite. Den andra familjen är skrivna på Didrikslund fram till 1831, då de flyttar till det närbelägna torpet Ekbäcken och enligt husförhörslängden kommer änkan och hennes son hit redan 1830. Den andra familjen består av arbetskarlen Sven Jaen Didriksson, född 1783 i Västervik, hans hustru Maja Lisa Andersdotter född i Törnsfall 1792 och deras barn Didrik Oscar, Karl Johan, Catharina, Anna Regina, Magnus Wilhelm, Sophia, Johanna Carolina och den yngste lille Allgot som föds 1830. Här finns det alltså också en son Didrik, så frågan är vem av dem som gett namn åt torpet. Denne Didrik är född 1817 och enligt husförhörslängden lämnar han Didrikslund redan 1825 och blir då fosterson hos en familj på Ekbäcken.

Didrikslund
Den andra familjen med en son som heter Didrik på Didrikslund. Bild från Arkiv Digital, Västervik AI:14 (1807-1833) Bild 80 / Sida 149.

Jag misstänker att de båda familjerna är släkt med varandra, men vet inte hur, det har jag inte undersökt. Nu hoppas jag på att det finns någon bland er som läser detta som vet mer, någon som kanske själv har forskat på någon av dessa släkter.  

Änkans son Didrik flyttar hemifrån 1842 och kommer då till Ekbäcken där han blir dräng hos torparen Peter Magnus Andersson. Han kallar sig då Edenholm. Familjen Didriksson är då inte längre kvar på Ekbäcken. De har flyttat till Lofta 1837, sedan fadern dömts till tre dagars fängelse för snatteri.

Änkan bor kvar på sitt Didrikslund till 1850 då hon flyttar till Hellersborg. Då har hon sålt stugan till någon som inte bor där, men jag kan inte läsa till vem. Hellersborg är en backstuga till Gåserum och där bor sonen Didrik med sin familj, han är nu slakteriarbetare. Hans mor dör här 1853.

Didrikslund karta
Här ligger Didrikslund, vid X. Karta från 1858 från Lantmäteriets historiska kartor.

Didrikslund karta
Zoomar vi in på ovanstående karta från 1858 ser vi flera av torpen här, där det nu byggs nya villor.

Efter 1850 är det många olika familjer som bor på Didrikslund i korta perioder. 1880 köper Johan Törn huset. Han är då 53 år och har med sig sin hustru Christina Sofia Elisabet Sand. Hon är 18 år yngre och de har fem gemensamma mindre barn med sig plus hans 18-årige son från första äktenskapet. Johan Törn kommer från Törnsfall och har bytt namn från Hermansson. Den här familjen kommer att stanna längst på Didrikslund, trots att Johan Törn dör redan 1889. Sonen Martinus Malander Törn är född 1870 och tio år när de kommer till Didrikslund. Han bor kvar här tillsammans med sin mor och förblir ogift. I folkräkningen 1910 är han åkare. Modern dör 1926 och Martinus lever till 1935. Då har han bott på Didrikslund i 55 år.

Sedan kommer Oskar Fredrik Törngren och hans hustru Hedvig Kristina Linnea, född Svensson, till Didrikslund och de bor i alla fall kvar vid folkräkningen 1950.

Är det kanske någon som har något gammalt fotografi på huset?

 

 

 

Elli Pihlavas heroiska insats

Idag kom jag att tänka på Elli Pihlava. Ni som är sjöfartsintresserade känner kanske igen hennes namn. Det var Elli Pihlava som var kocka på kanalbåten Nils vid förlisningen innanför Stedsholmen i Västerviks skärgård 1929. Hon gjorde en heroisk insats och bidrog till att nästan alla ombord överlevde. Tack vare sitt mod och sin rådighet lyckades hon få sina arbetskamrater att hålla sig i rörelse ute på skäret dit de lyckatgs ta sig, och därmed överlevde alla utom en. En kvinna väl värd att minnas och påminnas om.


VT den 21 januari 1929.

På Klubb Maritims hemsida kan du läsa hela historien om förlisningen. Jag skrev artikeln 2009, när det hunnit gå 80 år. Nu är det mer än 90 år sedan den här dramatiska och förfärliga januarinatten.

Nu har jag hittat henne i Härnösands sjömanshusarkiv. Kvinnor blev inte inskrivna i sjömanshusen förrän efter 1934, men de mönstrades (registerades som arbetande ombord) och finns i mönstringsliggarna. Det är i mönstringsliggaren för 1926 som jag hittat henne:


Bildkälla: Arkiv Digital. Se bilden i större format här.

Den 29 april blev hon påmönstrad på motorfartyget Rikard från Oskarshamn. Hon arbetade som förestånderska, alltså tog hand om hushållet ombord, med 125 kronor i månadslön. Där arbetade hon hela sommaren och mönstrade av i Gävle den 3 september.

Befälhavare ombord var Per Wickenberg. Han var far till hennes son som fötts i december 1925. Elli var född 1906 i Esbo i Finland och bara 19 år när hon fick barn.  Barnet togs om hand av en familj i Stockholm när Elli arbetade till sjöss har hennes barnbarn berättat för mig. När jag arbetade med artikeln för tio år sedan blev jag mycket gripen av den unga Elli och letade upp hennes barnbarn. Då hade jag inte börjat släktforska men fick hjälp att hitta hennes familj.

Elli Pihlava hade börjat arbeta till sjöss när hon kom till Stockholm som 18-åring, berättade hennes barnbarn. Men i Finska församlingens församlingsbok står det att hon var modist.

Vid förlisningen 1929 var hon 22 år gammal. Tre år senare dog hon, i juli 1932, av tuberkulos. Sonen växte upp i fosterfamiljen och hade kontakt med sin far befälhavaren. Elli Pihlava är begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.

Bland släktforskare i Borås

I helgen var jag på Släktforskardagarna, den årligigen återkommande mässan för släktforskare som i år hölls i Borås. Där arbetade jag i släktforskarförbundets monter, dvs Rötterbokhandeln. Det var verkligen roligt, så många möten med andra släktforskare, och även avlägsna släktingar.

Borås
Borås Släktforskarförening var huvudarrangör av mässan. Medlemmarna (i gula tröjor) har jobbat hårt, bl a med att ta emot alla besökare.

Borås
Mässan öppnade på lördagmorgonen och det blev snabbt fullt med folk i mässhallen. Bilden är från Rötterbokhandelns monter.

Borås
En av dem som drog mycket folk, både vid boksignering och på sin föreläsning, är Peter Sjölund som kommit ut med en ny bok om DNA-test.

Se fler bilder och läs mer om Släktforksardagarna här och här.

Bok för nybörjare

Till helgen är det släktforskarmässa i Borås och jag ska dit och jobba som vanligt, föär släktforskarförbundets räkning i Rötterbokhandeln. I år blir det extra roligt, eftersom jag skrivit en ny bok som jag ska signera på lördag eftermiddag. Om nu någon vill ha en författarsignatur...

Boken är en kursbok för nybörjarkurser och den börjar säljas på mässan i Borås. Den handlar förstås allra mest om hur man använder kyrkböckerna. Ett kapitel om mantalslängder finns med på slutet.

Läs artikel i VT.



Jag har försökt sätta mig in i hur det var när jag själv lärde mig släktforska för snart tio år sedan. Vad det var som gjorde att jag fann nycklarna, att jag begrep hur jag skulle göra. Numera sitter det i ryggraden att gå från födelsebok till husförhörslängd till vigselbok och dödbok. För nybörjaren är det ju inte självklart men detta hoppas jag att jag lyckas förmedla.

Jag är förstås både glad och hedrad av att ha fått uppdraget att skriva kursboken. Olle Söderström, som också medverkar i förbundets tidning Släkthistoriskt Forum, har gjort layouten och det har han gjort väldigt bra. Intrycket läsaren får betyder mycket.

Från Västervik till Västerås 1687

Hans Bartels föddes i Västervik 1664 och dog i Västerås 1742. Han är en av flera historiska personer som flyttat från Västervik till Västerås och som jag upptäckt sedan jag själv i sommar gjort samma resa med mitt flyttlass.

I Västerås läser jag om stadens historia, bl a en bok av historikern Ruth Hedlund som gjort en djupdykning i Västerås befolkning i slutet av 1600-talet. Här nämner hon Hans Bartels från Västervik. Han ska ha kommit till Västerås 1687 där han blev tullinspektor för sjötullen. Västerås äldsta bevarade husförhörslängd är från 1697-1707 och här finns han bosatt vid Sjötullen:

hfl
Hans Bartels är uppskriven varje år som husförhör skett. Under honom finns hustrun Anna Catharina Adrian. Bildkälla: Arkiv Digital.

hfl
I nästa husförhörslängd från 1707-1739 finns även barnen och tjänstefolket med. Bildkälla: Arkiv Digital.

karta
På kartan över Västerås från 1688 finns en tullstuga längst ut i hamnen i Mälaren. Troligen var det här, eller alldeles i närheten av sitt arbete, som han bodde. Utsnitt av en karta från Västervås kommuns webbplats. Se hela kartan.

Hans Bartels släkt är utforskad av flera släktforskare, bl a av den kunnige Mattias Loman som publicerat släkten Bartels släkthistoria. Här läser jag att Hans Bartels först var gift med Segrid Christersdotter i Söderköping och efter hennes död 1693 med rådmansdottern Anna Catharina Adrian, död 1722. Även Hans blev rådman i Västerås, precis som sin svärfar. I första äktenskapet fick han fyra barn (som alla verkar ha dött i barndomen) och i andra äktenskapet fem barn.

Ruth Hedlund har i sin bok bl a undersökt sociala nätverk i staden på 1690-talet, dvs vilka som hade olika tjänster och hur de var kopplade till varandra genom släktskap och äktenskap. I boken läser jag om Hans Bartels samtida kollega Henrik Basilier, som var tullinspektor för landtullen i Västerås. Ett ovanligt efternamn men som leder tillbaka till Hans Bartels, vars mor hette Sara Basilier. På Anbytarforum finns uppgiften att Henrik och Hans var kusiner.

Saras far ska ha kommit från Hamburg i Tyskland. Enligt en släktforskare på Anbytarforum ska även Hans Bartels far Johan Bartels vara född i Tyskland, denne Johan dog i Västervik 1668.

Johan Bartels var bro-, våg- och stämpelmästare i Västervik och jag tror att det är ett yrke snarlikt en tullares. I Västerviks trivialskolas matrikel 1665-1821 (utgiven av Tjustbygdens Kulturhistoriska Förening 2015) står det en hel del om Hans Bartels, född i januari 1664, bl a att han också var stadskassör i Västerås. Hans bror Niklas blev handelsman i Söderköping, systern Regina gifte sig med handelsmannen Hans Larsson i Västervik och efter hans död med handelsmannen Carl Risholm.

dop
Hans Bartels dop den 22 januari 1664 i Västerviks äldsta kyrkbok. Bildkälla: Arkiv Digital.

Jag blir lika fascinerad varje gång jag inser att det går att kartlägga människor som levt för över 300 år sedan, tack vare våra svenska arkiv.

Ryssen dog i pesten

Under Stora nordiska kriget 1700-1721 fick Västerviks stad ta emot krigsfångar från olika håll i Europa. Detta tror jag att många av er hört talas om, till exempel när Teaterskeppet någon gång på 90-talet gjorde pjäsen om mordet på krögare Krabbe. En dramatisk historia där sachsiska fångar var inblandade.

Ryssar är också omtalade och det är kanske ganska allmänt känt att Spårö båk byggts av ryska krigsfångar, men det skedde först på 1770-talet. Men Västervik hade ryska krigsfångar även i början av 1700-talet.

På 80- och 90-talet bodde jag med min familj på Kilmare gård utanför Västervik. Där fick jag veta att en terrass med terrassmur byggts av ryska krigsfångar, men minns inte nu vilken tid det handlade om. Även i andra sammanhang har jag ibland hört talas om de ryska krigsfångarna och de spår de lämnat efter sig i Västervik. Utan att veta gissar jag att en del av dem stannade kvar och bildade familj i Västervik och kanske finns det ännu idag en del Västerviksbor som har ryssar eller andra krigsfångar i sitt släktträd.

För en tid sedan, när jag läste i Västerviks ministerialbok om pesten 1710-1711 såg jag att det finns en rysk krigsfånge bland de döda. Den 20 augusti dog "en styrman av ryska fångarna född i Danzig" har prästen skrivit:

Västervik C:2
BIldkälla: Arkiv Digital

Enligt Folke Lindberg i boken Västerviks historia (1933) sidan 250, kom de ryska krigsfångarna till Västervik 1708, och även polska och danska fångar. De sachsiska fångarna hade kommit 1703. 1712 fanns det inte kvar några krigsfångar i staden. De som stannat var nog assimilerade då.

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

  • Mest lästa bloggar

Bloggar

Sport

Politikerbloggar