Logga in

Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min tid åt, både fritid och arbetstid. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

Didrik på Didrikslund

I onsdags var jag inne på VT och jobbade en dag. Bland annat åkte fotografen Karin Hertz och jag till Didrikslundsgatan för att se hur långt det gått med byggplanerna där. Och så klart började jag fundera på varför det heter Didrikslund. Vem var Didrik?

Det finns två kandidater till att ha gett namn åt Didrikslund.

Didrikslund var förr ett torp och backstuga, och det fanns i alla fall kvar för tio år sedan när American Car Club höll till där. VT hade ett reportage om det i augusti 2004 och där sags att torpet varit klubbstuga sedan 1980-talet. Om det varit bostad fram till dess vet jag inte men 1950 bodde ett par där som hette Törngren och som båda var födda 1898.

För att hitta någon Didrik som gett namn åt torpet får vi gå tillbaka nästan 200 år, till 1830-talet.

Den Didrik jag tror mest på var en liten gosse som var född på Klockaretorpet i Törnsfall 1825. 1829 dör både hans far torparen Johan Peter Edholm och hans sjuåriga syster Carolina. Av familjen återstår modern och de två sönerna Axel och Didrik. Didrik är yngst, hans bror Axel är 14 år. Deras mor, änkan Catharina Jansdotter, är född 1781 och 49 år när hon tar med sig yngste sonen och flyttar från Klockaretorpet i Törnsfall till Didrikslund på Västerviks stadsjord. Hon står som ägare, så hon har alltså köpt stugan. Det var nog inte så vanligt att en torparänka köpte sig en fastighet men änkan Catharina Jansdotter vär nog mer välbärgad än de flesta torparänkor vid denna tid. Bouppteckningen efter hennes make visar en behållning på 135 riksdaler, och troligen räckte det för att köpa torpet. Men det är bara ett antagande.

Didrikslund
Husförhörslängden 1836-1839. Änkan Catharina Jaensdotter och hennes son Johan Didrik har flyttat in från Törnsfall 1830. Bild från Arkiv Digital, Västervik AI:27 (1836-1839) Bild 69 / Sida 129.

 

Didrikslund
Grönlunds Mosse är överstruket och kyrkoskrivaren (eller kanske prästen) har skrivit Didricslund. Det är första gången det finns med i någon kyrkbok. Bild från Arkiv Digital, Västervik AI:14 (1807-1833) Bild 80 / Sida 149.

 

I husförhörslängden AI:14 för Västervik åren 1807-1833 är namnet Grönlunds Mosse överstruket och i stället står det Didrikslund. När detta skett framgår inte och jag trodde först att torpet bytt namn. Men Grönlunds Mosse finns kvar och de som bor där kommer på sidan efter. Didrikslund finns inte före denna husförhörslängd, så det uppstår nu. Kanske har det avsöndrats från Grönlunds Mosse, som ligger alldeles intill.

Änkan och sonen är inte ensamma på torpet. De har en piga som heter Maja Stina Jaensdotter och pigan har en liten dotter född 1830. Både änkan Catharina och hennes make är födda i Västervik.

Dessutom bor en annan familj här också, vilket komplicerar saken lite. Den andra familjen är skrivna på Didrikslund fram till 1831, då de flyttar till det närbelägna torpet Ekbäcken och enligt husförhörslängden kommer änkan och hennes son hit redan 1830. Den andra familjen består av arbetskarlen Sven Jaen Didriksson, född 1783 i Västervik, hans hustru Maja Lisa Andersdotter född i Törnsfall 1792 och deras barn Didrik Oscar, Karl Johan, Catharina, Anna Regina, Magnus Wilhelm, Sophia, Johanna Carolina och den yngste lille Allgot som föds 1830. Här finns det alltså också en son Didrik, så frågan är vem av dem som gett namn åt torpet. Denne Didrik är född 1817 och enligt husförhörslängden lämnar han Didrikslund redan 1825 och blir då fosterson hos en familj på Ekbäcken.

Didrikslund
Den andra familjen med en son som heter Didrik på Didrikslund. Bild från Arkiv Digital, Västervik AI:14 (1807-1833) Bild 80 / Sida 149.

Jag misstänker att de båda familjerna är släkt med varandra, men vet inte hur, det har jag inte undersökt. Nu hoppas jag på att det finns någon bland er som läser detta som vet mer, någon som kanske själv har forskat på någon av dessa släkter.  

Änkans son Didrik flyttar hemifrån 1842 och kommer då till Ekbäcken där han blir dräng hos torparen Peter Magnus Andersson. Han kallar sig då Edenholm. Familjen Didriksson är då inte längre kvar på Ekbäcken. De har flyttat till Lofta 1837, sedan fadern dömts till tre dagars fängelse för snatteri.

Änkan bor kvar på sitt Didrikslund till 1850 då hon flyttar till Hellersborg. Då har hon sålt stugan till någon som inte bor där, men jag kan inte läsa till vem. Hellersborg är en backstuga till Gåserum och där bor sonen Didrik med sin familj, han är nu slakteriarbetare. Hans mor dör här 1853.

Didrikslund karta
Här ligger Didrikslund, vid X. Karta från 1858 från Lantmäteriets historiska kartor.

Didrikslund karta
Zoomar vi in på ovanstående karta från 1858 ser vi flera av torpen här, där det nu byggs nya villor.

Efter 1850 är det många olika familjer som bor på Didrikslund i korta perioder. 1880 köper Johan Törn huset. Han är då 53 år och har med sig sin hustru Christina Sofia Elisabet Sand. Hon är 18 år yngre och de har fem gemensamma mindre barn med sig plus hans 18-årige son från första äktenskapet. Johan Törn kommer från Törnsfall och har bytt namn från Hermansson. Den här familjen kommer att stanna längst på Didrikslund, trots att Johan Törn dör redan 1889. Sonen Martinus Malander Törn är född 1870 och tio år när de kommer till Didrikslund. Han bor kvar här tillsammans med sin mor och förblir ogift. I folkräkningen 1910 är han åkare. Modern dör 1926 och Martinus lever till 1935. Då har han bott på Didrikslund i 55 år.

Sedan kommer Oskar Fredrik Törngren och hans hustru Hedvig Kristina Linnea, född Svensson, till Didrikslund och de bor i alla fall kvar vid folkräkningen 1950.

Är det kanske någon som har något gammalt fotografi på huset?

 

 

 

Livsfarligt att föda barn

Anna Greta
Anna Greta Gustafsdotter var bara 23 år gammal när hon dog den 19 maj 1829 i Sothem i Gamleby socken. Hon dog i barnsbörd. Hennes make Jan Jacob Jacobsson var brukare på en av gårdarna i byn och det var deras första barn som skulle fötts. Något barn finns inte inskrivet i husförhörslängden, så antingen var det dödfött eller så framföddes det aldrig. Så både mor och barn dog. Änklingen gifte om sig redan året därpå med Maja Stina Andersdotter och de fick en dotter men det barnet dog innan det fyllt ett år.

Stina Cajsa
Några månader efter Anna Gretas död dog statarhustrun Stina Cajsa Nilsdotter i Skramstad den 26 augusti. Hon var 28 år gammal och hade en son med maken Lars Jonsson. Dagen innan hade hon fött sonen Carl Wilhelm. Han överlevde sin mor men dog den 22 oktober samma år.

Christina
Den 1 maj 1830 dog Christina Svensdotter på Casimirsborg i barnsäng, 40 år gammal och hustru till trädgårdsmästaren Lorenz Törnqvist. Dottern Christina som föddes samma dag levde ända till i mars året efter. Änklingen gifte om sig efter ett år, med en 21 år yngre kvinna. Med henne fick han åtta barn och i det första äktenskapet med Christina föddes minst sex barn.


Så här var det förr i tiden. Flera tusen kvinnoliv gick till spillo när de födde barn. Unga kvinnor på bara 17-18 år ända till de äldre som närmade sig 50, med många förlossningar bakom sig. Så många barn som aldrig fick lära känna sina mödrar.
I min släktforskning kom jag till ett sådant här fall i Skåne för några dagar sedan och blev så berörd av situationen. Så vanligt det var! För kvinnor kunde det verkligen vara förenat med livsfara att få barn.

Bilder från Arkiv Digital.

Läs mer i mitt inlägg i Rötterbloggen.

På kyrkogården

Allhelgonahelgen är en helg som man som släktforskare inte går förbi, tror jag. Vi är vana att gå på kyrkogårdar för att leta framför allt äldre gravar i släkten och den här helgen söker vi upp dem igen för att tända ljus, för dem som finns i närheten, även om det är flera generationer emellan oss och de döda.
Själv besökte jag mina föräldrars grav på västkusten och är glad att jag fick möjlighet till det. Jag följde också med min bror och svägerska till hennes gravar på Skepplanda kyrkogård norr om Göteborg. Där har man sedan länge samlat ihop de äldsta gravstenarna på en plats vid kyrkogårdsmuren. Inte lutat de mot muren, som man gör på många andra kyrkogårdar, utan ställt dem på rad i jorden. Fint tycker jag.

Skepplanda kyrkogård
Så här ser det ut på Skepplanda kyrkogård. Bild från allhelgonahelgen i novembermörkret.

Tuna kyrkogård
Det finns fler kyrkogårdar där man ställt upp gravstenarna. Så här ser det ut på Tuna kyrkogård. Jag har inte sett det själv, bilden kommer från släktforskaren Peter Edvall, som fotograferat där.

Anledningen till att jag befann mig hos bror och svägerska på västkusten var att vi var med och firade vår släkts första hundraåring. Det är min pappas storebror som bor utanför Laholm och som fyllde hundra år i lördags. Ett riktigti fint hundraårskalas blev det.

Blåsigt och regnigt 1853

Har du släkt i Västervik på 1850-talet kanske du är intresserad av hur de hade det? Hur vädret var under året kan vi läsa i förste stadsläkaren Nils Gabriel Forlings årsrapport till Sundhetskollegium.
Alla provinsialläkare och stadsläkare hade till uppgift att lämna in en årsberättelse varje år. Vädret var en av hälsofaktorer som skulle rapporteras om. Annat handlar om vilka sjukdomar som utbröt i distriktet, hur fattigvården fungerade och en hel del annat. Det här är väldigt intressant läsning eftersom det ger en samtida bild av förfädernas levnadsvillkor.
Läkarnas årsberättelser finns digitaliserade på Riksarkivets hemsida men är också sökbara i en databas på Linköpings universitets hemsida.

Så här var vädret i Västervik 1853 enligt doktor Forling:
Januari månad: Sydliga och Ostliga vindar mest, mulet och regnigt, samt dimma; under sednare hälften af månaden skarp köld med lite snö; vattnet i sjön den 14:de i starkt stigande öfver det vanliga vattenståndet, då det under förledne sommar och höst 1852 varit ovanligt lågt.
Februarii: Nordliga och Ostliga vindar med omväxlande stormar och stark snöyra, mycket snö.
Mars: under första hälften af månaden Ostliga och Nordliga vindar med skarp köld ända till -20 grader och mycket snö, på sina ställen 9 alnar höga drifvor; under sednare dagarna Westlig vind med varm och mild luft.
April: Ostliga och Westliga vindar med regn och snöslask.
Maj: Ostliga och Sydliga vindar med mycket regn under första hälften, men under sednare stark värme ända till +25 grader i skuggan den 24:de och klar luft.
Junii: Ostliga vindar omväxlande en och annan gång med Westliga och Sydliga, stark torka och värme, nästan beständigt klar himmel, blott ett par dagar regn.
Julii: Westliga vindar med tryckande stark värme och en och annan gång häftiga regnskurar.
Augusti: Ostliga och Westliga vindar med stark värme, rökig horizont, tvära temperaturförändringar, lite regn.
September: Ostliga vindar med stark värme, men kallare samt frost om nätterna under sednare hälften af månaden med Westlig vind och då regnigt. Den 20:de var en Nordvestlig storm med orkaner under för öfrigt klar himmel och qvaf luft.
Oktober: Ostliga och Westliga vindar, blåsigt, mulet, regnigt och kallt.
November: Sydostliga och Nordliga vindar, mulet, kallt och regnigt, de sista dagarna klart, jemn köld och stelfrusen mark.
December: Sydostliga och Nordliga vindar, under förra hälften mulet, mildt, sedan jemn vinter med snö. Årsväxten medelmåttig å stadsmarken.

Nils Gabriel Forling enligt Svenskt Porträttgalleri.

Leta upp de gamla torpen

Att leta efter gamla torpställen är något som många släktforskare gör. Eftersom så många av oss har rötter bland torpare och så många av dessa gamla torp är borta idag. Många finns ju kvar som fritidshus, och då blir man glad, men de flesta är nog rivna och borta.

Även om huset inte längre finns kvar så finns oftast grundstenarna på plats, torpargrunden. Kansske revs huset och virket togs till vara, men stora stenar är ju svårare att flytta bort.

Så det man får rikta in sig på är att hitta stenarna från torpargrunden. Du ser dem när du upptäcker stenar på rad, med tydliga hörn. Ibland är det svårt att se, om de är överväxta.

Oftast är det en lite högra ansamling i ena hörnet eller änden av huset, där spismuren funnits. Det är inte ovanligt att det växer  träd just där, växtlighet trivs väl i aska.

Förra helgen var jag i Västergötland och letade efter torplämningar från min farfars släkt. När vi bodde på Helgerum hittade jag torplämningar på flera ställen där. Det var ju inte så att jag upptäckte dem, för några ingår i den torpinventering som hembygdsföreningen gjorde i slutet av 1900-talet, och de har fått skyltar, andra finns på platser som är kända. Men det är roligt att själv hitta sådana lämningar i skogen eller på ett öppet fält och fundera över de som bott där en gång i tiden.

Flivikedal
Resterna av grunden till Flivikedalstorpet på Helgerum.

Mörkvik
Mörkvikstorpet på Helgerum revs på 30-talet men plåthinken har nog hamnat där senare. Vid det här torpet finns en skylt uppsatt vid torpinventeringen.

Äntligen!

Äntligen har jag hittat en fängelskund i släkten! Bara ingift, men ändå. Annars har jag bara skötsamma torpare och bönder i min släkt, både på min mors och min fars sida.

Hos en kusin finns några bevarade brev till min farfar från hans syskon och hans far, sedan farfar blivit vuxen och gift sig med farmor. Hans mor var död men hans far och flera av syskonen bodde kvar i Vänersborgstrakten medan farfar flyttat ner till mellersta Halland, så de sågs inte så ofta. I ett av dessa brev berättar ena systern om den äldsta systerns död. Och nämner i förbifarten hennes make, som "sitter på Härlanda".

Härlanda var ju ett fängelse i Göteborg, i drift ända till 1997. Min fars faster Karin bodde i Göteborg och var gift med Robert Englund. Han dömdes den 21 juni 1928 till två år och två månaders fängelse för bedrägeri och förfalskning. Jag undrar vad han egentligen hade gjort? Kanske har någon i min släkt hört talas om detta och vet mer.

Tre veckor efter att domen fallit och han tagits in på Härlanda dog hans hustru Karin. Så vitt jag förstår av brevet fick inte maken permission till begravningen. Det dröjde till 1930 innan han blev fri. Hur det gick för honom sedan vet jag inte. Han levde till 1960 och gifte aldrig om sig.

Härlanda
Härlandafängelsets kyrkbok har digitaliserats av Arkiv Digital och där hittar jag min farfats svåger. Bildkälla: Arkiv Digital.

Hans fängelsetid hade jag aldrig fått veta om det inte nämnts i brevet. I församlingsböckerna i Göteborg på 1920-talet finns inga anteckningar om domen, annars är ju det vanligt i många kyrkböcker. Kanske slutade prästerna anteckna sådant när vi kommit in i mer moderna tider på 1900-talet.

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

Bloggar

Sport

Politikerbloggar