Logga in

Eva Johansson

Släktforskarbloggen

Tidigare webbredaktör på VT.
Här bloggar jag om mitt stora intresse släktforskning. Det ägnar jag nästan all min tid åt, både fritid och arbetstid. Både enskilt hemma på kammarn och inom Tjust släktforskarförening. I bloggen tar jag upp allt möjligt som berör släktforskning.

Det olösta torpmysteriet

Ängstugan

Min arbetskamrat Caroline på VT har ett sommartorp som också är vintertorp ibland. Ett riktigt rart litet hus ute på landet. I somras lovade jag henne att ta reda på vilka som bott där tidigare, när det var bebott permanent. Det är sådant som en släktforskare lätt säger när det finns en chans att rota i historien.

Nu är det gjort men det är fortfarande ett olöst mysterium. Jag har fått fram vilka som helt säkert bott i huset från 1919 till 1944. Och kyrkböckerna berättar också vilka som bott på platsen, men kanske inte exakt i detta torp, från 1700-talet och framåt. Det som ställer till det mest är att torpet byter namn. Inte bara en gång utan två gånger, fast inte samma torp. Ja, det här är nog det mest kluriga jag stött på någon gång. Och säkert finns det en enkel förklaring, fast jag inte ser den.

Så här är det:
Torpet heter Ängstugan sedan mitten av 1800-talet och ligger i Hummelstad. Från åtminstone 1893, kanske tidigare, fanns ett annat hus bredvid. Det huset var skolhus från 1893 till minst 1910, kanske längre, och revs 1917.

Följer man Ängstugans folk bakåt i församlingsböcker och husförhörslängder visar det sig att Ängstugan bytte namn på 1850-talet och hette tidigare Sjöstugan. Men enligt en karta från 1784 hette huset på Ängstugans plats i stället Liljenäs. Sjöstugan var ett torp några kilometer längre bort, inte alls på platsen för den senare Ängstugan.

Följer vi torpet Liljenäs i husförhörslängderna från 1700-talet och framåt byter det namn till Nynäs på 1820-talet. Men det fanns redan ett Nynäs, och har funnits ända från 1784. Det ligger en bit bort på andra sidan landsvägen. Efter namnbytet fanns det fortfarande bara ett Nynäs i husförhörslängden. Frågan är därför vilket hus som är vilket.

karta 1784
Kartan från 1784 visar att torpet på platsen för Ängstugan då hette Liljenäs. Nynäs låg då som nu en bit norrut.

Hänger ni med?

Min tanke är att namnbytet kan vara att folk flyttade men att prästen inte skrev in det utan bara bytte namn på torpet där folket bodde. Jag har inte sett något sådant förut så jag är ändå lite skeptisk till detta.

Om vi börjar bakifrån så bodde torparen Jöns Eriksson och hustrun Catharina Olofsdotter på Liljenäs på 1780-talet. Jöns dog där 1783. Änkan Catharina stannade kvar och tog senare hand om två barnbarn som växte upp hos henne. Hon gifte om sig med soldaten och änkemannen Sven Widman. Honom överlevde hon också. Jöns Eriksson och Catharina Olofsdotter är förfäder till författaren och konstnären Albert Engström, närmare bestämt hans farmors morfars far och mor.

1818 kom torparen Jonas Flink till Liljenäs med hustrun Christina Johansdotter Winström och barnen Jaen Magnus, Brita Maria och Anders Fredrik. Jonas är född 1791 och Christina 1778. Sonen Anders Fredrik var då ett år gammal och sedan föddes Nils Gustaf 1815 och Anna Lovisa 1819.

I husförhörslängden 1806-1812 finns en backstuga under Nynäs. Kanske är detta det ena av de två hus som funnits på platsen och som idag heter Ängstugan?

Jonas Flink bodde kvar på Liljenäs. Ovanför den familjen ändras namnet från Liljenäs till Nynäs i husförhörslängden 1823-1828. De flyttade härifrån 1835, om inte namnändringen på 1820-talet betyder att de flyttade från Liljenäs till Nynäset.

Samtidigt bodde torparen Jaen Andersson och hustrun Ingrid Stina Larsdotter på Sjöstugan. De hade fyra barn men tre dog som spädbarn och bara sonen Anders Peter växte upp. Han gifte sig med Brita Maja Jaensdotter och de tog över torpet. I husförhörslängden 1856-1860 ändrades namnet från Sjöstugan till Ängstugan. Sedan följer detta nya namn med ända in i vår tid.

Klurigt, eller hur? Kanske någon av er läsare vet något om detta?

För att få lite mer klarhet har jag pratat med Klemming Nilsson i Brotorp, vars farföräldrar bodde i Ängstugan i början av 1900-talet. Enligt Klemming ska Ängstugan vara en avsöndring från Nynäs, och då skulle det kunna stämma med teorin om backstugan. Det är också Klemming som vet att skolhuset revs 1917.

Nu har ni något att fundera på i julhelgen. God Jul!

Ängstugan

Elli Pihlavas heroiska insats

Idag kom jag att tänka på Elli Pihlava. Ni som är sjöfartsintresserade känner kanske igen hennes namn. Det var Elli Pihlava som var kocka på kanalbåten Nils vid förlisningen innanför Stedsholmen i Västerviks skärgård 1929. Hon gjorde en heroisk insats och bidrog till att nästan alla ombord överlevde. Tack vare sitt mod och sin rådighet lyckades hon få sina arbetskamrater att hålla sig i rörelse ute på skäret dit de lyckatgs ta sig, och därmed överlevde alla utom en. En kvinna väl värd att minnas och påminnas om.


VT den 21 januari 1929.

På Klubb Maritims hemsida kan du läsa hela historien om förlisningen. Jag skrev artikeln 2009, när det hunnit gå 80 år. Nu är det mer än 90 år sedan den här dramatiska och förfärliga januarinatten.

Nu har jag hittat henne i Härnösands sjömanshusarkiv. Kvinnor blev inte inskrivna i sjömanshusen förrän efter 1934, men de mönstrades (registerades som arbetande ombord) och finns i mönstringsliggarna. Det är i mönstringsliggaren för 1926 som jag hittat henne:


Bildkälla: Arkiv Digital. Se bilden i större format här.

Den 29 april blev hon påmönstrad på motorfartyget Rikard från Oskarshamn. Hon arbetade som förestånderska, alltså tog hand om hushållet ombord, med 125 kronor i månadslön. Där arbetade hon hela sommaren och mönstrade av i Gävle den 3 september.

Befälhavare ombord var Per Wickenberg. Han var far till hennes son som fötts i december 1925. Elli var född 1906 i Esbo i Finland och bara 19 år när hon fick barn.  Barnet togs om hand av en familj i Stockholm när Elli arbetade till sjöss har hennes barnbarn berättat för mig. När jag arbetade med artikeln för tio år sedan blev jag mycket gripen av den unga Elli och letade upp hennes barnbarn. Då hade jag inte börjat släktforska men fick hjälp att hitta hennes familj.

Elli Pihlava hade börjat arbeta till sjöss när hon kom till Stockholm som 18-åring, berättade hennes barnbarn. Men i Finska församlingens församlingsbok står det att hon var modist.

Vid förlisningen 1929 var hon 22 år gammal. Tre år senare dog hon, i juli 1932, av tuberkulos. Sonen växte upp i fosterfamiljen och hade kontakt med sin far befälhavaren. Elli Pihlava är begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.

Bland släktforskare i Borås

I helgen var jag på Släktforskardagarna, den årligigen återkommande mässan för släktforskare som i år hölls i Borås. Där arbetade jag i släktforskarförbundets monter, dvs Rötterbokhandeln. Det var verkligen roligt, så många möten med andra släktforskare, och även avlägsna släktingar.

Borås
Borås Släktforskarförening var huvudarrangör av mässan. Medlemmarna (i gula tröjor) har jobbat hårt, bl a med att ta emot alla besökare.

Borås
Mässan öppnade på lördagmorgonen och det blev snabbt fullt med folk i mässhallen. Bilden är från Rötterbokhandelns monter.

Borås
En av dem som drog mycket folk, både vid boksignering och på sin föreläsning, är Peter Sjölund som kommit ut med en ny bok om DNA-test.

Se fler bilder och läs mer om Släktforksardagarna här och här.

Bok för nybörjare

Till helgen är det släktforskarmässa i Borås och jag ska dit och jobba som vanligt, föär släktforskarförbundets räkning i Rötterbokhandeln. I år blir det extra roligt, eftersom jag skrivit en ny bok som jag ska signera på lördag eftermiddag. Om nu någon vill ha en författarsignatur...

Boken är en kursbok för nybörjarkurser och den börjar säljas på mässan i Borås. Den handlar förstås allra mest om hur man använder kyrkböckerna. Ett kapitel om mantalslängder finns med på slutet.

Läs artikel i VT.



Jag har försökt sätta mig in i hur det var när jag själv lärde mig släktforska för snart tio år sedan. Vad det var som gjorde att jag fann nycklarna, att jag begrep hur jag skulle göra. Numera sitter det i ryggraden att gå från födelsebok till husförhörslängd till vigselbok och dödbok. För nybörjaren är det ju inte självklart men detta hoppas jag att jag lyckas förmedla.

Jag är förstås både glad och hedrad av att ha fått uppdraget att skriva kursboken. Olle Söderström, som också medverkar i förbundets tidning Släkthistoriskt Forum, har gjort layouten och det har han gjort väldigt bra. Intrycket läsaren får betyder mycket.

Från Västervik till Västerås 1687

Hans Bartels föddes i Västervik 1664 och dog i Västerås 1742. Han är en av flera historiska personer som flyttat från Västervik till Västerås och som jag upptäckt sedan jag själv i sommar gjort samma resa med mitt flyttlass.

I Västerås läser jag om stadens historia, bl a en bok av historikern Ruth Hedlund som gjort en djupdykning i Västerås befolkning i slutet av 1600-talet. Här nämner hon Hans Bartels från Västervik. Han ska ha kommit till Västerås 1687 där han blev tullinspektor för sjötullen. Västerås äldsta bevarade husförhörslängd är från 1697-1707 och här finns han bosatt vid Sjötullen:

hfl
Hans Bartels är uppskriven varje år som husförhör skett. Under honom finns hustrun Anna Catharina Adrian. Bildkälla: Arkiv Digital.

hfl
I nästa husförhörslängd från 1707-1739 finns även barnen och tjänstefolket med. Bildkälla: Arkiv Digital.

karta
På kartan över Västerås från 1688 finns en tullstuga längst ut i hamnen i Mälaren. Troligen var det här, eller alldeles i närheten av sitt arbete, som han bodde. Utsnitt av en karta från Västervås kommuns webbplats. Se hela kartan.

Hans Bartels släkt är utforskad av flera släktforskare, bl a av den kunnige Mattias Loman som publicerat släkten Bartels släkthistoria. Här läser jag att Hans Bartels först var gift med Segrid Christersdotter i Söderköping och efter hennes död 1693 med rådmansdottern Anna Catharina Adrian, död 1722. Även Hans blev rådman i Västerås, precis som sin svärfar. I första äktenskapet fick han fyra barn (som alla verkar ha dött i barndomen) och i andra äktenskapet fem barn.

Ruth Hedlund har i sin bok bl a undersökt sociala nätverk i staden på 1690-talet, dvs vilka som hade olika tjänster och hur de var kopplade till varandra genom släktskap och äktenskap. I boken läser jag om Hans Bartels samtida kollega Henrik Basilier, som var tullinspektor för landtullen i Västerås. Ett ovanligt efternamn men som leder tillbaka till Hans Bartels, vars mor hette Sara Basilier. På Anbytarforum finns uppgiften att Henrik och Hans var kusiner.

Saras far ska ha kommit från Hamburg i Tyskland. Enligt en släktforskare på Anbytarforum ska även Hans Bartels far Johan Bartels vara född i Tyskland, denne Johan dog i Västervik 1668.

Johan Bartels var bro-, våg- och stämpelmästare i Västervik och jag tror att det är ett yrke snarlikt en tullares. I Västerviks trivialskolas matrikel 1665-1821 (utgiven av Tjustbygdens Kulturhistoriska Förening 2015) står det en hel del om Hans Bartels, född i januari 1664, bl a att han också var stadskassör i Västerås. Hans bror Niklas blev handelsman i Söderköping, systern Regina gifte sig med handelsmannen Hans Larsson i Västervik och efter hans död med handelsmannen Carl Risholm.

dop
Hans Bartels dop den 22 januari 1664 i Västerviks äldsta kyrkbok. Bildkälla: Arkiv Digital.

Jag blir lika fascinerad varje gång jag inser att det går att kartlägga människor som levt för över 300 år sedan, tack vare våra svenska arkiv.

Ryssen dog i pesten

Under Stora nordiska kriget 1700-1721 fick Västerviks stad ta emot krigsfångar från olika håll i Europa. Detta tror jag att många av er hört talas om, till exempel när Teaterskeppet någon gång på 90-talet gjorde pjäsen om mordet på krögare Krabbe. En dramatisk historia där sachsiska fångar var inblandade.

Ryssar är också omtalade och det är kanske ganska allmänt känt att Spårö båk byggts av ryska krigsfångar, men det skedde först på 1770-talet. Men Västervik hade ryska krigsfångar även i början av 1700-talet.

På 80- och 90-talet bodde jag med min familj på Kilmare gård utanför Västervik. Där fick jag veta att en terrass med terrassmur byggts av ryska krigsfångar, men minns inte nu vilken tid det handlade om. Även i andra sammanhang har jag ibland hört talas om de ryska krigsfångarna och de spår de lämnat efter sig i Västervik. Utan att veta gissar jag att en del av dem stannade kvar och bildade familj i Västervik och kanske finns det ännu idag en del Västerviksbor som har ryssar eller andra krigsfångar i sitt släktträd.

För en tid sedan, när jag läste i Västerviks ministerialbok om pesten 1710-1711 såg jag att det finns en rysk krigsfånge bland de döda. Den 20 augusti dog "en styrman av ryska fångarna född i Danzig" har prästen skrivit:

Västervik C:2
BIldkälla: Arkiv Digital

Enligt Folke Lindberg i boken Västerviks historia (1933) sidan 250, kom de ryska krigsfångarna till Västervik 1708, och även polska och danska fångar. De sachsiska fångarna hade kommit 1703. 1712 fanns det inte kvar några krigsfångar i staden. De som stannat var nog assimilerade då.

Eva Johansson är tidigare webbredaktör på Västerviks-Tidningen. Nu frilansar hon och skriver böcker. Intressen förutom släktforskningen är det sociala internet, litteratur och bakning. Bor utanför Västervik. Är sambo och har två vuxna söner och barnbarn. Hemsidor: www.slaktforskaren.se och www.evagun.se

Bloggar

Sport

Politikerbloggar